Putin vill styra storyn om Syrien

Det var en överraskning som hade något bekant över sig. I måndags meddelade Vladimir Putin i rysk tv att huvuddelen av de ryska styrkorna i Syrien skulle dras tillbaka, att det var dags att avsluta den »anti-terror-operation« som man inlett i slutet av september 2015. Tillbakadragandet skulle påbörjas med en gång.

Det gjorde det också. Redan nästan morgon började ryska marksoldater i syriska Lakatis lasta transportplan med utrustning och hemvändande. Planen lyfte mot himlen och satte kurs hemåt. När de landade på en flygbas i närheten av Varanzeh togs soldaterna emot som hjältar, hissades upp i luften av firande kamrater, segerscener som i rysk tv ackompanjerades till ljudet av fanfarer.

Det överraskande var tidpunkten för beskedet. Få skulle säga att de ryska målen är uppnådda. IS är knappast besegrade. Men enligt Putin har ryssarna efter sex månaders bombningar i Syrien »på det stora hela« uppnått sina syften.

Det som var bekant var att utspelet dels följdes av en snabb aktion, dels att det också innehöll information som tycks förvirrande. Den här gången kom den från den ryske försvarsministern Nicolai Pankov: »Men det är fortfarande för tidigt att tala om en seger över terrorismen. Den ryska flyggruppen kommer att fortsätta att angripa terroristtillhåll.«

Vad vill Ryssland? Vad har man i kikaren? Den ryska omorienteringen fick beröm både av FN och John Kerry. Och enligt Sven Hirdman, före detta diplomat som i Fokus för några veckor sedan beskrev de ryska bevekelsegrunderna i Syrien, är Putins senaste utspel ett tecken på att ryssarna agerar långsiktigt.

– För att få en ledande roll grep de in för att stabilisera Assadregimen, nu gäller det att börja förhandla om fred. De organisationer som slåss mot Assad har ju sagt att de inte ska vara med förrän ryssarna slutar bomba. Nu bombar inte ryssarna längre. Det här beskedet kommer att få betydelse för fredsförhandlingarna. Det blir färre flyktingar och livsmedelsreserver kan komma fram till befolkningen. De som säger att ryssarna gör det här för att vinna hemmaopinionen kan också se att det fyller en funktion i den berättelsen: våra vapen har vunnit. Det här tar loven ur kritiken att ryssarna vill ha det här kriget, säger Sven Hirdman.

Men varje ryskt steg måste också tolkas som ett drag i ett spel om något djupare, berättade den brittiske författaren Peter Pomerantsev för Fokus i samband med ett Sverigebesök i veckan. Pomerantsev var här för att lansera sin bok »Ingenting är sant och allting möjligt – det nya Rysslands surrealistiska själ«, som i dagarna kommer ut i svensk översättning. Boken skildrar ett  Ryssland som under Putin blivit en postmodern diktatur, där den yttersta formen av makt handlar om att styra medierna och formulera verkligheten.

Peter Pomerantsev:

– Offensiven i Syrien var i första hand psykologisk. Syftet var att förvirra fienden, som naturligtvis är väst, och försätta USA i ett läge där man inte kan reagera snabbt. Den ryska militära doktrinen är övertygad om att 2000-talet handlar om att ha kontroll över berättelsen om vad som pågår, om storyn. Inte i första hand vems krigsmakt som vinner. Man vet ju att man inte kan vinna ett regelrätt storkrig, men man kan ha initiativet. Därför är den sortens desinformation och information som nu pågår så genomtänkt. Den handlar om att de vill spela spelet med de amerikanska diplomaterna, och få en psykologisk seger, bryta bilden av att det är USA som är världens enda supermakt som kan göra vad de vill.

Ryssarna har alltså gått in i Syrien för att överraska väst och försäkra sig om att man skulle spela en huvudroll, oavsett vad som hände, oavsett om berättelsen om Syrien framöver handlar om att bevara Assad vid makten eller om ett globalt krig mot terrorismen. Att man nu börjar lämna det beror på att man dels uppnått sina mål: man är huvudrollsinnehavare, åter på scenen, men insatsen har kostat pengar.

– Det är ju också så, säger Pomerantsev, att Putin har märkt att det ryska folket aldrig gillade det här kriget som tv-underhållning, de gick aldrig loss på det.