Rationaliseringskonsulten

Gatlopp, står det i uppslagsböckerna, är en bestraffning där den dömde tvingas springa med bar rygg mellan två rader av män, vilka samtidigt slår honom. Det avskaffades 1734.

När finansminister Anders Borg nästa vecka vandrar mellan knuffande reportrar med sin nya budget kan seden återupptas.

Budgeten är den första stora som den moderatledda regeringen haft gott om tid att arbeta fram, och förväntningarna är högt uppskruvade.

Den innebär också en möjlighet för Anders Borg att rädda sitt politiska anseende efter förhandlingssammanbrottet som fick försvarsminister Mikael Odenberg att avgå.

Exemplet med försvaret säger mer om Anders Borg än något annat beslut från dagens finansdepartement. Det sammanfattar en politik där religionen heter ekonomisk rationalism. Vi har i dag en finansminister som agerar som en ratonaliseringskonsult från McKinsey.

I 100 år har försvaret vilat på värnpliktiga. Efter andra världskriget beväpnades de av en stor inhemsk försvarsindustri, motiverad av neutraliteten. Kostnaderna försvarades av en ohelig allians: socialdemokraterna värnade plikten och arbetstillfällena, högern stod upp för industrin.

Anders Borg är den förste finansminister som vågar ta striden med tre mäktiga intressen: försvarsindustrin, militären och det egna partiets ideologiska arv.

Osentimentalt och utan rysskräck gör han cost-benefit-analyser av vapensystem och försvarseffekter. I kalkylprogrammet är det enkelt för Anders Borg att sänka försvarsbudgeten med fyra miljarder eller tio procent från 2010. Enbart Jas har kostat fem miljarder om året i 25 år. När gökungen nästa år lämnar boet har marinen lagt dit nya ägg, som Anders Borg snabbt vill knäcka.

Finansdepartementets budgetavdelning har fått gå betydligt hårdare fram i granskningen av försvarets utgifter än under den förra regeringen, enligt flera källor till Fokus.

Borgs argumentation är osentimental och rationell. Det går att spara pengar, enligt de ekonomiska kalkylerna, alltså gör vi det. Anders Borg har inga problem med att ekonomer gör politikernas jobb. Finansplanen, det viktigaste politiska dokumentet i budgeten har i år skrivits av opolitiska tjänstemän på finansdepartementet, tvärtemot tidigare praxis.

Försvarsbeslutet är inte det enda exemplet på att pengapåsen prioriteras före behoven. Anslagen till exportfrämjande åtgärder skärs ned med samma argumentation. Båda är klassiska moderatfrågor, ingen av dem är längre helig.

Därmed struntar han i parti och kärnväljare. Det blir alltmer tydligt att Anders Borgs mandat kommer från en person och rör en enda fråga. Han gör allt för att verkställa ordern om fler jobb och ordning i ekonomin från Fredrik Reinfeldt.

I budgeten ryker nya ytstridsfartyg, luftvärnsroboten Bamse, styrbara granater och minsystemet TMS. Det sparar 350 miljoner 2008, 650 miljoner 2009 och 980 miljoner 2010. De tre ytterligare sparmiljarderna i finansplanen hotar nya ubåtar, stridsfordonet SEP, den självgående kanonen Archer och gps-ammunitionen Excalibur.

Mikael Odenberg var beredd att spara nästan lika mycket som Borg. Men det som knäckte honom var finansdepartementets misstro mot att han skulle orka stå emot det militärindustriella komplexet.

Det var till finansdepartementet, inte till Mikael Odenberg, som politikerna i gruppen som ska genomföra besparingarna skulle rapportera. Den överrocken fick försvarsministern att ta sin hatt och gå.

Anders Borgs ekonomiska käpphästar retar politiska vänner, såväl inom moderaterna som övriga borgerligheten. En finansminister som måste ta till politiskt dödshot har problem.

»Varför har så många av oss en så stor respekt för ekonomer? Erfarenheten säger oss ju att de inte sällan har fel«, skrev Dagens Nyheters borgerliga ledarskribent Barbro Hedvall före valet i en text om Anders Borg.

Som militär bestraffning fanns gatlopp kvar ändå till 1812, säger uppslagsverken. Politikens värld är ofta hårdare än den militära.