Rättstvist i repris

I förra veckan, under rättegångens andra dag i Helsingborg, kom åklagaren med en oväntad vändning. En professor i neurokirurgi hade mejlat henne mitt under pågående förhandling. Han ville vittna om att misshandeln på Allsvenskans premiär i mars verkligen var orsaken till att en 43-årig Djurgårdssupporter hade dött.

Lägligt för åklagaren. Rättsläkaren som obducerade fyrabarnspappan gav nämligen inte alls ett lika tydligt besked. Det fanns många faktorer som kunde ha spelat in. Mannen hade 1,77 promille alkohol i blodet. Han hade druckit sprit blandat med energidryck. Hans hjärta var förstorat, levern skadad, i blodet fanns ämnen som tydde på att han överkonsumerat alkohol den senaste tiden och han var överviktig. Alla dessa saker kan ha haft att göra med att mannen dog, säger rättsläkaren. Möjligen även i samverkan med våldet mot huvudet och den psykiska stress som kom i samband med det. Men det gick inte att avgöra i vilken grad våldet bidragit till dödsorsaken.

»Dödssättet får bedömas som oklart«, står det i rättsläkarens rapport.

Vilket fick åklagaren att skriva till honom och fråga ifall det verkligen var sannolikt att 43-åringen skulle ha dött där och då även om han inte utsatts för våld.

»Det förefaller mycket osannolikt«, svarade rättsläkaren då och sedan dess har saken handlat om vad som ska läggas vikt vid. Försvaret hävdar att det inte går att bevisa vad mannen dog av, åklagaren att det var våldet. Läkaren skulle ha varit med i rätten i onsdags, men på grund av den sent anmälda professorn sköts vittnesmålen upp till nästa vecka.

Det är inte första gången ett mål om död i samband med fotbollsvåld fastnar i det rättsmedicinska.

För tolv år sedan blev Tony Deogan Sveriges första offer för fotbollshuliganism. Han dog när AIK-anhängare och IFK Göteborg-supportrar drabbade samman efter att ha stämt träff i en park på Södermalm i Stockholm.

Precis som efter misshandeln i Helsingborg i år startade Tony Deogans död en intensiv debatt om supporterkultur, manlighet och våld. Huliganer från flera klubbar dök upp på begravningen och han hedrades under matcher med andra lag. Fotbollssverige enades om att våldet måste få ett slut.

Men så sa polisen att det inte alls var fotbollsvåldet som orsakade Tony Deogans död. Mordutredningen lades ner. Rättsläkaren som obducerade Tony Deogan kom fram till att han dog av en medfödd hjärnskada.

– Just nu finns det ingen säker dödsorsak. Det finns inget samband mellan de skador han fick under misshandeln och själva dödsfallet, sa presstalesmannen på Länskriminalen till Aftonbladet då 2002, som förklaring till att utredningen inte fortsatte.

Första offret. För tolv år sedan blev Tony Deogan den första som dog i samband med fotbollsvåld i Sverige. Även då blev det en diskussion om det faktiskt var våldet som hade orsakat Deogans död. (Foto: Passbild/TT)

Familjen fick beskedet just före begravningen, av rättsläkaren själv. Han berättade fastän utredningen inte var färdigskriven, för att han ville att de anhöriga skulle få veta så snart som möjligt.

Tony Deogan, sa rättsläkaren till brodern, kunde lika gärna ha dött av ansträngningen när han satt på toaletten och bajsade. Brodern Tommy Deogan kunde inte tro vad han hörde. Skulle hans bror ha dött i samband med misshandeln av en slump? Det kunde inte stämma. Han och mamman ville överklaga obduktionsresultatet. Men de var tvungna att vänta på att obduktionsresultatet skulle bli formellt färdigt.

Tommy Deogan var frustrerad. Han bestämde sig för att sittstrejka utanför Rättsmedicinalverket i Solna. Han fick sällskap av mamman, vänner och fotbollsfans. De hängde upp en banderoll med texten »Vi har lidit nog! Låt Tony få vila i frid!«. I tio dagar satt de där innan det offentliga beskedet kom. Då hade rättsläkarens kolleger ändrat slutsatsen.

Tony Deogan hade dött av misshandeln i parken. Rättsläkarens första utlåtande om hjärnskadan var en teori som inte höll. Tony Deogan hade fått en hjärnblödning av den rotation som skapats av ett knytnävsslag.

Men det hjälpte inte mordutredningen. Polisen kunde inte få någon att vittna. Firmakillarna som hade varit med vägrade, med hänvisning till någon hederskodex.

Så har det inte varit i fallet i Helsingborg tolv år senare. Många såg händelsen, både fotbollssupportrar och andra. 43-åringen tillhörde ingen firma, vilket verkar göra det lättare att hitta vittnen som pratar.

Återigen blir rättsläkaren huvudperson. Och även denna gång tycks familjen – och samhällsdebatten om fotbollsvåldet – få nytt stöd i sista stund. Försvaret protesterade och krävde mer tid när åklagaren presenterade en ny expert mitt under rättegången.

– Det är oacceptabelt att åklagare återigen bedriver förundersökning parallellt med att huvudförhandling genomförs, skrev Advokatsamfundets ordförande Bengt Ivarsson på twitter.

Efter långa överläggningar bestämde domstolen att skjuta upp sista rättegångsdagen en vecka. Under tiden släpptes den misstänkta 28-åringen på fri fot.

De två fallen har också en annan sak gemensamt. Påminnelsen om att våld kan vara dödligt, även om det bara handlar om ett slag. Det är omöjligt att veta hur kroppen ser ut inuti på den man ger sig på när man är på väg till matchen.