Rävarnas dom över Alliansen

Göran Persson har en förmåga att i tid och otid dyka upp och kommentera svensk inrikespolitik. Nyligen klagade han på regeringens hantering av utnämningen av Thomas Bodström som landshövding. I veckan var det ett underfinansierat pensionssystem som fick sig en känga från förr. Men åsikterna om dagens politik bubblar även bland de borgerliga veteranerna. Eller kanske inte borgerliga förresten, åtminstone inte om man frågar den förre centerledaren Olof Johansson.

– Jag har aldrig använt det begreppet, borgerlig. Allians kan man begripa för det går att precisera men diffusa och ideologiska begrepp som borgerlig ska man hålla sig borta från, sa han i P1 Morgon nyligen.

Olof Johansson vänder sig inte bara mot borgerliga etiketter. Han avskyr även rigida politiksamarbeten. Som partiledare skrotade han det valtekniska samarbetet mellan Centerpartiet och Kristdemokraterna. På 1990-talet ingick han i Bildts regering men övergav den och inledde ett ekonomiskt samarbete med Socialdemokraterna när de offentliga finanserna skulle saneras. Olof Johansson förklarade för P1:s reporter att det är viktigare att något görs än hur det åstadkoms. Och har en politiker ambitionen att få någonting gjort riskerar alliansmottot om enighet inför val att bli en hämsko.

Bengt Westerberg nickar instämmande. Han ledde Folkpartiet mellan 1983 och 1995 och samarbetade även han vid flera tillfällen med Socialdemokraterna. Partierna gjorde upp om »Århundradets skattereform« och kom 1990 överens om sänkt ersättning i sjukförsäkringen, höjd moms och förändringar i A-kassan. Enligt Westerberg bör politikerna inte kasta bort sina alternativ innan valet är över.

– Jag är inte så mycket för allianströjan, den skapar mycket tvång. Och om man driver den linjen långt så kan man lika gärna avskaffa partierna och skapa ett storparti i i stället, säger han till Fokus.

Westerberg är inte ensam bland blåklintarna om sina tankar. I de liberala tidningsspalterna bubblar det upproriskt och i en motion till Liberalernas landsmöte nästa helg uppmanar riksdagsledamoten Mathias Sundin till uppbrott med Alliansen. Samtidigt går diskussionerna om möjliga regeringskonstellationerna varma i kvarteren runt Helgeandsholmen. En drömmodell som diskuteras på Rosenbad är en blocköverskridande regering där Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna ingår ett formaliserat regeringssamarbete, medan Centerpartiet agerar stödhjul varje gång det vankas budgetar och statsminsteromröstningar.

Bengt Westerberg är skeptisk.

– Som det ser ut nu tror jag definitivt att det krävs både C och L, annars blir den länken för svag. Men är bägge med, vilket skulle ge uppemot 20 procent tillsammans, då hade de blivit en ganska stor spelare i ett regeringssamarbete, säger han.

Westerberg har länge förespråkat ett blocköverskridande regeringssamarbete. Egentligen borde Socialdemokraterna och Moderaterna ha gått ihop och bildat regering redan efter förra valet, tycker han.

Alf Svensson utesluter inte heller en sådan koalition. Han tycker att Alliansen ska försöka vinna valet tillsammans. Men efter det, då bör alla vägar vara öppna, och ska man samarbeta över blockgränsen handlar det inte om luddiga överenskommelser i sakfrågor.

– Jag menar att man nog måste ha ett formaliserat samarbete. Förr eller senare måste man komma dit i ett modernt politiskt landskap där väldigt mycket flyter, säger han. <