Recension Björnstad: Laget före jaget – hela vägen in i skärselden

När lagidrott ska dramatiseras för film eller tv brukar upplägget följa ungefär samma mall. Ett gäng förlorare ska fås att komma på rätt köl av en halvgalen, excentrisk diktator som får full makt över tonåringarna och slutligen lyckas leda laget till oväntad succé och evig ära.

»This is no democracy. It is a dicatorship. I am the law«, säger tränaren Herman Boone i Coach Carter. Så länge spelarna underordnar sig kollektivet och den dominante tränarens metoder så kommer allt att gå bra. Så formas vinnare och så lär man sig vad som krävs.

Kollektivet framför allt, brukar det heta i sportväg. Ändå är det individernas berättelse som skildras på duken. Man får följa den talangfulle men strulige Timo Cruz som använder basketen och lagets framgångar för att kunna ta sig bort från gängkriminaliteten på gatan.

Men vad händer när kollektivet blir viktigare än allt annat i ett samhälle? Och vad händer när man formas så hårt av en miljö att man inte längre vet vad som är rätt och fel? I den nya HBO-serien Björnstad utforskar regissören Peter Grönlund både machokultur, lokalpatriotism och vinnarkultur i och runt ett hockeylag i det fiktiva samhället med samma namn.

Det är tydligt att både författaren av boken som serien bygger på, Fredrik Backman, och regissören är väl bevand­rade i hockeyvärldens komplexa hierarkier och maktmedel. Styrka, mod och tuffhet premieras. Man får inte vara en mes, man ska slå tillbaka.

I en smärtsam scen tvingas pojklagsspelaren Amat gång på gång försöka passera lagets största back Bobbo som tacklar honom i isen om och om igen. Tränaren tvingar upp den mindre Amat på benen igen och inte förrän han bevisat sin tuffhet och duglighet för resten av killarna i laget accepteras han som likvärdig i gruppen. Utan tuffhet är man ingenting.

I serien dras tumskruvarna åt runt den döende bruksorten i norr, där samhällets enda chans att få ett nytt gymnasium och en ny ishall till bygden är att juniorhockeylaget gör succé. För att lösa det tar man in den gamle stjärnspelaren Peter Andersson som ny tränare och frälsare. Men när lagets stjärna våldtar tränarens dotter förändras allt. De vackra norrbottniska miljöerna fungerar som kuliss för den mörka och nästintill sekteristiska gruppmentaliteten hos bygdens grabbar. Laget före jaget, även om laget fungerar som grogrund för våldtäktsmän och pennalister.

För det här är inte en berättelse om kollektivet som positiv kraft, utan en historia som mer påminner om Uppdrag gransknings reportage från våldtäkten i Bjästa för tio år sedan – där det unga offret mobbades ut – och mekanismerna bakom sådana händelser än om hyperamerikanska underdogberättelser som Coach Carter, Miracle eller The Longest yard (1974). Skildringen av samhället vars längtan efter framgång överskuggar människornas egna etik och moral vävs samman med den resultatinriktade rövhålsfabrik som ett hockeyomklädningsrum lätt blir med fel tränare, ledare och föräldrar inblandade. Björnstad är en utmärkt skildring av idrottens baksidor på riktigt. Förhoppningsvis tar hockey-Sverige åt sig och ägnar sig åt viss självrannsakan