Inrikes

Regeringen i rävsax när HD sänker straff

Publicerad 2011-09-23

Något straff skulle han få, det visste han nog. Det fanns ju registrerat att han den 4 november hade gått in på internet och betalat 1 700 kronor för 50 gram MDPV.

Samtidigt hade han aldrig fått leveransen. Och han kunde berätta för domaren och nämndemännen att han i flera år hade medicinerats av läkare med liknande centralstimulerande preparat. Dessutom hade han ju släppts fri i väntan på dom. Så när han ringde till tingsrätten i Växjö hoppades han mest på att det inte skulle bli så mycket böter att betala.

Men när växeltelefonisten läste upp påföljden var han tvungen att sätta sig ner.

Sju års fängelse.

– Det var så jävla konstigt. Varför satt jag inte kvar i häktet om jag skulle få så högt straff, jag fattade ingenting.

Jens berättar om turerna medan han dricker kaffe i ett av Skänningeanstaltens besöksrum. Efter fyra månader på Kumla skickades han hit i våras. Och det dröjer innan han kommer härifrån; när Göta hovrätt tog sig an hans fall blev domen fyra år och sex månader.

– Det känns bara som ett stort slöseri. Med min tid så klart, men också för samhället.

Extra jobbigt blev det i somras. Då läste han att Högsta domstolen hade släppt en kvinna som förvarat tio gånger så mycket MDPV hemma. Och att två killar som smugglat in två kilo mefedron – och dessutom förberett insmuggling av tio kilo till – kommit undan med lägre straff än Jens.

Det senaste året har mötet med det svenska rättssystemet för många visat sig vara ett svåröverskådligt lotteri. I stort sett identiska brott har kunnat resultera i väldigt olika straff. För två veckor sedan berättade Fokus att Högsta domstolen kapat tio år på en ung stockholmares fängelsedom och dessutom krävt »en radikal omläggning av domstolspraxis«.

Det har resulterat i starka reaktioner. Enligt en sammanställning som Fokus har gjort kommer regeringen nu att tvingas ta ställning till minst 57 fängelseår – det är de sammanlagda straffen för alla som nekats resning i HD eller sökt nåd sedan HD:s nya praxis blev känd.

Utöver det är Högsta domstolen på väg att sänka straffen för ett tiotal knarkdömda som har överklagat efter ändringen. Där kan minst 74 utdömda fängelseår kapas dramatiskt.

En av dem som bett om regeringens hjälp är Jens. Om han dömts enligt den nya praxisen hade han med all sannolikhet sluppit att sitta i fängelse. Men likt många andra har hans straff redan vunnit laga kraft – därför nekades han resning i Högsta domstolen.

– Jag har familj, jag är tidigare ostraffad. Jag har inte tid att sitta inlåst. Jag tänker helt enkelt inte finna mig i det här.

Risken är stor att han kommer att få göra det. Justitieminister Beatrice Ask låter meddela till Fokus att hon inte vill kommentera de ärenden som nu ligger på departementet.

Per Ole Träskman, professor i straffrätt vid Lunds universitet, tror att det blir besvärligt för regeringen att fixa till orättvisorna.

– Eftersom det handlar om narkotika är det svårt rent politiskt. Enda möjligheten är att kriminalvården uppmärksammar det här och försöker frige dem villkorligt så tidigt som möjligt.

Det kan verka underligt att ett knarkinköp för några tusenlappar kan resultera i ett lika hårt straff som genomsnittstiden för en grov våldtäkt. Men just narkotikabekämpningen har varit ett prioriterat område i Sverige under väldigt lång tid: redan 1964 höjdes maxstraffet för narkotikabrott från ett halvår till två år för att sedan höjas i omgångar – till tio år i början av 1970-talet.

– De här stränga straffen uppstod i ett läge när det fanns en viss hysteri kring narkotika i Sverige. Det här var i linje med tanken på att vi skulle skapa ett narkotikafritt samhälle, säger Per Ole Träskman.

Sedan 1960-talet har antalet tunga missbrukare fyrfaldigats, enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Men de hårda straffen har fått vara kvar. Enligt Brottsförebyggande rådet delade svenska domstolar förra året ut 2 137 fängelseår för narkotikabrott samt ytterligare 888 år för narkotikasmuggling. Det är mer än de straff som utdöms för mord, dråp, misshandel, våldtäkt och alla andra sexualbrott – tillsammans.

En central person i det sammanhanget är Jonas Hartelius. Han har under lång tid inkallats som expertvittne vid narkotikarättegångar och har även skrivit flera promemorior för Åklagarmyndighetens räkning. Den senaste i raden är »RättsPM 2009:1« som farlighetsklassar olika substanser.

Hartelius har en hel del meriter: han var tidigare generalsekreterare för Carnegieinstitutet och har även skrivit flera böcker med Nils Bejerot, en omstridd läkare vars forskningsresultat låg till grund för utformningen av den svenska narkotikapolitiken.

Däremot har Jonas Hartelius ingen utbildning på området. Hans akademiska meriter är en fil kand i matematik och vetenskapsteori.

Flera försvarsadvokater har ifrågasatt Hartelius kompetens. Det har dessutom kommit fram att Hartelius har använt Wikipedia och Flashback som källor när han har bedömt olika substanser.

Det är ett förfaringssätt som Jonas Hartelius försvarar:

– Faktum är att Wikipedia kan hålla samma klass som Encyclopedia Britannica. Även andra myndigheter, som Folkhälsoinstitutet, använder Wikipedia som källa. Och om det finns en konflikt om vilken uppgift som är rätt kommer det ofta fram där.

Flashback använder han mest när det gäller helt nya droger, berättar han:

– Ofta kan man hitta tripprapporter från missbrukare där. Men de uppgifterna bör man självklart använda med försiktighet.

Trots invändningarna mot vetenskapligheten i Jonas Hartelius bedömningar har de fått stor betydelse i svenska narkotikarättegångar på framför allt två sätt.

Främst handlar det om bedömningen av missbruksdoser: ju lägre dos som krävs för ett rus, desto lägre mängd av preparatet krävs för att det ska anses som ett grovt brott.

Ett exempel på det är att Åklagarmyndigheten hävdar att en missbruksdos mefedron motsvarar 50 milligram. Vissa domstolar har dömt efter den prinicpen. Andra har utgått från att en dos är dubbelt så hög. I en utländsk utredning som Högsta domstolen nämner finns dock uppgifter om väsentligt större missbruksdoser.

Det handlar också om hur farlig en ny drog ska anses vara. Enligt den brittiske professorn David Nutt, tidigare rådgivare till brittiska regeringen, är mefedron inte mer skadligt än amfetamin. Men i svenska domstolar har drogen ansetts betydligt farligare.

Samma problem finns med ecstasy: enligt praxis krävs det nu bara 200 doser för att komma upp i grovt brott. Samma gräns för heroin ligger på mellan 250 och 500 doser. Enligt svensk domstolspraxis är alltså ecstasy farligare än heroin. Det är en uppfattning som har ytterst lite stöd i vetenskapen.

Men nu har Högsta domstolen dragit i handbromsen. De tabeller som domstolarna länge har dömt efter måste börja »användas med försiktighet«, enligt HD, som också skriver att »det kan finnas behov att ompröva de utgångspunkter på vilka de vilar«.

I praktiken har det inneburit lägre straff. De underrätter som hänvisat till HD:s nya riktlinjer har utdömt betydligt lägre påföljder än förut.

– Jag välkomnar det här. Det finns flera skäl att komma ifrån den stränga syn som utvecklats, säger Per Ole Träskman.

En som hade tur var 24-åriga Jessica. Hon förvarade sammanlagt nästan två kilo mefedron och MDPV på sitt jobb och i sitt hem åt en jämnårig kille. Hovrätten, som gick på ett rent mängd- och farlighetsresonemang, lade inte så stor vikt vid att hon var ung, tidigare ostraffad och långt ner i beslutskedjan – och gav henne tio års fängelse. Men Jessicas advokat Pia Björstrand överklagade till HD.

– Det här var en ny drog, och det verkade som att all kunskap på området härrörde från en enda expert. Det här handlade plötsligt om kemi. Och säga vad man vill om jurister, men bra kemister är vi inte, säger hon.

Det lönade sig. Nu är Jessica på fri fot. Mindre tur hade Johnny, en 45-årig processutvecklare från Västerås. Han hade tagit amfetamin lite av och till hela livet, och när arbetsbördan blev för tung bestämde han sig för att köra ett varv till.

– Jag kan väl fuska lite, tänkte jag. Så jag frågade en barndomsvän om han hade nåt. Då sa han att det var enklare att beställa MDPV från nätet. Jag köpte 75 gram så att det skulle räcka ett halvår.

Det kostade 2 640 kronor. Han åkte fast, fick sex år i tingsrätten, sedan fyra år i hovrätten. Hade hans dom bara dröjt några veckor hade han kunnat överklaga till Högsta domstolen.

– Har man gjort nåt dumt ska man stå för det. Och det gör jag. Men jag tycker faktiskt inte att jag förtjänar fyra år i fängelse. Inte för det här.

Jens, Jessica och Johnny heter egentligen något annat.