Regeringens dubbla signaler

Plötsligt väcktes den slumrande FRA-debatten till liv igen. Den 8 december, tre dagar före årsdagen av bombdåden i Stockholm 2010, skickade justitieminister Beatrice Ask ut en 50-sidig promemoria om att signalspaningen vid Försvarets radioanstalt, FRA, bör utökas. Nu ska inte bara regeringen och Försvarsmakten få beställa signalspaning av FRA i ärenden som rör nationell säkerhet, utan även Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen.

Beatrice Ask själv ryckte på axlarna och kallade förslaget en »minimalistisk lösning«. Men i veckan höjdes kritiska röster. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg uttryckte stark kritik mot att den »vanliga« polisen föreslås få tillgång till signalspaning över telefon- och datanätet. I Svenska Dagbladet rasade Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan gränser, över att justitieministern öppnar för »total övervakning«, innan han fortsatte: »Vi kan inte vinna mot fienden genom att bli som dem.«

»Fienden« i världens skurkstater har dock all anledning att känna oro, men knappast över justitiedepartementets tilltag. Samtidigt som Beatrice Ask skickar ut förslag om att skärpa övervakningen av medborgarna finansierar biståndsminister Gunilla Carlsson nämligen en programvara som ska omöjliggöra statlig avlyssning. Hittills har biståndsmyndigheten Sida gått in med fem miljoner kronor till utvecklingen av Tor, grundad av amerikanske forskaren och Wikileaks-tales­mannen Jacob Appelbaum. Summan, utbetald genom Sidas budget för demokratirörelser och nätaktivism, gör svenska staten till en av projektets huvudfinansiärer. Utrikesdepartementet försvarar finansieringen:

– Det blir ingen demokrati utan demokrater, och då behövs också stöd till de internetaktivister som gör deras verksamhet möjlig, sa statssekreterare Hanna Hellqvist till SVT för några veckor sedan.

Tor är inget sedvanligt krypteringsverktyg, utan ett anonymiseringsverktyg. När användaren ansluter sig till Tors nätverk, bestående av tusentals servrar runt om i världen, omöjliggörs den typ av övervakning som den ökända säkerhetspolisen i, säg, Syrien – eller FRA – använder sig av.

– Tor och andra tekniker skulle absolut kunna stoppa FRA:s signalspaning, konstaterar Marcin de Kaminski, »nätforskare« och doktorand i rättssociologi vid Lunds universitet, och fortsätter:

– Det är ingen nyhet att departementen inte arbetar samordnat, men det är problematiskt. Utrikesdepartementet jobbar progressivt när det gäller nätet och mänskliga rättigheter, men justitiedepartementet tycks sätta sig på tvären gång på gång. Man kan tycka att samma frihetsvurmande strategi borde gälla utrikes som inrikes. Ska regeringen bli upprörd över vad som händer i andra delar av världen borde de sopa rent under mattan här hemma också.

Oppositionen tycks inte engagera sig särskilt mycket i den en gång så heta FRA-frågan. Men det finns undantag. Riksdagsledamoten Maria Ferm (mp) sitter i justitieutskottet och tycker att utökad signalspaning är »helt fel väg att gå«. Hon upprörs dessutom över de olika signalerna departementen skickar ut:

– Det är någon form av hyckleri om man i Sverige hela tiden gör det lättare att övervaka, och sedan visar på att man vill göra det motsatta i andra länder. Det blir väldigt märkligt när man inte lever efter de regler som sätts upp för andra länder.

Fotnot: Fokus har förgäves sökt justitieminister Beatrice Ask, biståndsminister Gunilla Carlsson och statssekreterare Hanna Hellqvist för en kommentar.

Fakta | FRA-lagen

Den omdiskuterade FRA-lagen antogs med minsta möjliga marginal 2008. Innan dess fick Försvarets radioanstalt enbart spana efter radiotrafik. Med den nya lagen gavs FRA tillåtelse att spana i datatrafik som passerar Sveriges gränser via kabel.