Rekordmånga livstidsfångar

I veckan dömdes Tuncay Ipek för att den 7 januari 2005 ha våldtagit och mördat 19-åriga Cajsa Jonsson i Norrköping. Han dömdes till livstids fängelse och bidrog samtidigt till att sätta ett nytt rekord i svensk kriminalhistoria. Aldrig tidigare har så många avtjänat lagens strängaste straff i svenska fängelser. För femton år sedan var de 35 stycken – nu är de 154.

Siffrorna kommer från Jan Gustavsson, utredare på Kriminalvården. Han har gjort en unik undersökning av de livstidsdömda och sammanställt en skrift som kommer ut i november. Han har läst tusentals sidor med personakter och domar. Men han har även träffat och intervjuat 15 av de livstidsdömda.

– Ena extremen är de farliga återfallsförbrytarna. Den andra är hustrumördaren som har jobbat och skött sig hela livet, som är välutbildad och bor i villa, säger Jan Gustavsson.

Endast fyra av de 154 är kvinnor. Samtliga, utom två, har mördat, ibland mer än en person. Ofta har morden varit särskilt grymma, eller så har det varit barn som dödats. Motiven är oftast de klassiska: hämnd, pengar eller svartsjuka.

– Det är samhällets yttersta reaktion över brott som nästan är ofattbart råa, konstaterar Jan Gustavsson.

Och det finns många exempel på sådana mord. En av personerna bakom statistiken var djupt förälskad, men när kvinnan han älskade hade ett förhållande med en annan man misshandlade och dödade han rivalen med en machetekniv. En annan överraskades när han var i färd med att begå inbrott hos sin morbroder och dödade denne. En tredje försökte våldta en okänd kvinna. Hon gjorde kraftigt motstånd och han skar halsen av henne. En fjärde mördade sina två barn.
Brotten är fasansfulla och de livstidsdömda har blivit allt fler. Men samtidigt har inte antalet mord ökat i någon större omfattning.

Jan Gustavsson funderar därför på om inte domstolarnas krav för att döma till livstid har sjunkit för mycket. Han är också kritisk till att många mördare som tidigare dömdes till rättspsykiatrisk vård, nu döms till fängelse.

– De psykiskt sjuka far illa i kriminalvården, och de har en negativ påverkan på klimatet inne på anstalten. Jag tycker att de i stället borde placeras i den rättspsykiatriska vården, för att kanske när de är friska få avtjäna sitt straff.

De psykiskt sjuka är en del av de livstidsdömda. En annan grupp är gängmedlemmarna. Några tillhör OG, Original Gangsters, andra mc-gängen.

– De här gängen styrs av yrkeskriminella som iskallt utnyttjar svagheten hos de nya medlemmarna och får dem att begå grova brott. Sedan är det för sent att dra sig ur. När livstidsstraffet utdöms är gängtillvaron inte längre så spännande och romantisk.

Men alla stämmer inte in i mönstret.

Flera av dem var, åtminstone till det yttre, ganska väletablerade och sociala. De har akademisk examen, har bott i villa med fru och barn, kört fina bilar, och varit socialt accepterade. Sedan har det exploderat. De har mördat sin fru eller någon annan som de har haft en relation till. På fängelserna sköter de sig perfekt och vill använda sin tid åt studier.

– Men även om de till det yttre verkar vara friska så undrar man hur det står till på insidan. Det är inte vem som helst som tar livet av någon annan, säger Jan Gustavsson.

Bland de livstidsdömda finns en liten grupp som troligen blir kvar i fängelset tills de är så gamla och orkeslösa att de inte orkar begå nya brott. Men de flesta får först sitt straff tidsbestämt och släpps så småningom. Den genomsnittliga fängelsetiden för en livstidsdömd är 18 år och den som har suttit längst har hittills avtjänat 24 år.

Mellan 1995 och 2003 har 21 livstidsdömda släppts. Av dem har tio utvisats, avlidit eller överförts till psykiatrisk vård. Tre har begått nya brott och åtta har alltså klarat sig.

– Om det är ett godtagbart resultat är svårt att säga. Men vad vi vet är att chansen att klara sig är större om vården på fängelset har ett innehåll som upplevs som positivt och om utslussningen fungerar, säger Jan Gustavsson.