Så kan hon knäcka Ingves

Klockan 12.30 i torsdags startade Magdalena Andersson sin vandring från finansdepartementets nya högkvarter på Jakobsgatan i Stockholm ned till riksdagshuset på Helgeandsholmen för att presentera sin första budget. En händelse lika ödestyngd som mediebevakad.

Men frågan är om just departement och riksdag är de viktigaste ekonomiska maktcentrumen denna vecka.

Hade Andersson i stället tagit Jakobsgatan upp till Malmtorgsgatan, svängt vänster och fortsatt över Brunkebergstorg hade hon kommit till den svarta granitbunker som rymmer en i dag kanske mäktigare myndighet. Här finns Sveriges riksbank, som bestämmer den penningpolitik som många hävdar är viktigare för landets ekonomi än statsbudgeten.

Men hit får Andersson inte gå.

Sedan 1999 är i princip alla vägar att utöva politiskt inflytande över Rriksbanken stängda. Hon skulle bra gärna vilja. Riksbanken har ett enda lagstadgat penningpolitiskt mål, att upprätthålla ett »fast penningvärde«. Men i valrörelsen lanserade Magdalena Anderson »en översyn om att se över Riksbankens uppdrag«.

– I en sådan översyn, som ju behöver vara parlamentarisk så att alla partier bjuds in, kommer vi att driva att Riksbanken ska ha ett mer uttalat sysselsättningsmål än vad de har i dag, sa hon till nyhetsbyrån Six.

De sista åren har kritikvinden mot banken från politiker och kommentatorer nått orkanstyrka. Bankens oro över hushållens skuldsättning har, hävdar kritikerna, inneburit en för stram räntepolitik, något som har inneburit högre arbetslöshet.

Men att göra minsta ändring av Riksbankens mål är oerhört svårt. Det är riksbankschefen Stefan Ingves och hans fem kolleger i direktionen som uttolkar vad »fast penningvärde« innebär. Visserligen har banken i dag så kallade föreskrifter, baserade på riksbankslagens förarbeten, som säger att man också »strävar efter att stabilisera produktion och sysselsättning runt långsiktigt hållbara utvecklingsbanor«. Detta är dock underordnat huvudmålet.

Riksbankens oberoende är inskrivet i grundlagen. Själva målet finns dock i en vanlig lag, och skulle i teorin kunna ändras av ett riksdagsbeslut. Haken är att riksbankslagen är baserad på ett EU-fördrag som reglerar unionens alla centralbanker.

– Om man vill göra någon ändring  i målformuleringen i riksbankslagen så måste man även ändra i fördraget, säger Eric Frieberg, chefsjurist på Riksbanken.

Och att ändra i ett EU-fördrag är ingen enkel historia.

– I strikt juridisk mening är det djävulskt svårt att ändra fördragen, sa Carl Fredrik Bergström, professor i europarätt vid Uppsala universitet, till Reuters i veckan.

Magdalena Andersson har dock en gyllene möjlighet att påverka penningpolitiken, utan att peta i mål eller lagar. Hon har just rekryterat medlemmen av riksbanksdirektionen Karolina Ekholm som statssekreterare. Nu ska en efterträdare utses. Och det jobbet ska göras av det helt nya riksbanksfullmäktige, just utsett av riksdagen. Ekholm har visserligen tillhört minoriteten som kritiserat Ingves penningpolitik. Men hon har varit lågmäld jämfört med professorn Lars EO Svensson, som i våras inte fick förnyat förtroende efter att inför öppen ridå ha utmanat chefen med en egen linje i penningpolitiken. Om den nya regeringen vill förändra politiken skulle de kunna hitta någon med samma profil.

Frågan är då vilken makt man har i fullmäktige? Där finns fem rödgröna, fem borgerliga och en sverigedemokrat. Socialdemokraterna och moderaterna har enats om att utse socialdemokraten Susanne Eberstein till ny ordförande. Frågan är om de är lika eniga vid ett eventuellt bråk om direktionstillsättningen. Vilka röstar sverigedemokraternas Oscar Sjöstedt med?

I fredags hade fullmäktige sitt första möte i granitborgen vid Brunkebergstorg. En händelse väl så viktig som en budget.