Så sänkte Ulvskog FI

Det började måndagen den 13 december 2004 i socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68. Trots lusseljusen såg det mörkt ut. De borgerliga hade en envis ledning över samarbetspartierna.

Men det som mest av allt fick valstrategerna att längta efter något mer lugnande än alkoholfri glögg var Temo-mätningen i DN. 19 procent av de 1 016 väljarna som tillfrågades kunde tänka sig att rösta på ett feministiskt parti med Gudrun Schyman som ledare.

Det hade då bara gått en vecka sedan Schyman vid ett extra partistyrelsemöte lämnat vänsterpartiet och blivit feministisk vilde i riksdagen. De politiska proffsen på Sveavägen hade i samma stund förstått att hon skulle bilda ett eget parti. De kände Schyman.

Veckan efter växte problemet ytterligare. Sifo redovisade att 22 procent kunde tänka sig att rösta på ett feministiskt parti. Känslan av ren politisk panik spreds i den socialdemokratiska toppen.

– Vi såg valvinsten gå upp i rök, säger en källa med god insyn.

Det var då den färska partisekreteraren Marita Ulvskog kom med sitt genidrag; det som skulle få vänsterns och fackets kvinnor att svika Schymans parti.

Socialdemokraterna kunde antingen välkomna fi i vänsterblocket och krama dem kamratligt, eller stjäla deras frågor, bekämpa dem och klämma ihjäl dem. Feministerna i regeringskansliet ville välja samarbetslinjen. Men Ulvskog var av hårdare virke. Lite tur hade hon också, eftersom hon just hade byggt upp en feministisk kompiskrets i partiet.

Ulvskog lade beslag på kvinnodagen den 8 mars 2005 för att lansera Feministas, ett feministiskt s-nätverk som också släppte in människor utanför partiet. Hon lyfte fram kända namn i nätverket som LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, förra jämställdhetsministern Margareta Winberg samt Grupp 8-grundaren Gunilla Thorgren.

Kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul blev överkörd och enligt Fokus källor rejält sur. Men partiordföranden Göran Persson insåg att han inte kunde blanda sig i kvinnostriden, samtidigt såg han de valtaktiska fördelarna med Feministas.

Ulvskog fick några tiotusenlappar av partiet till en hemsida och fritt fram i medierna. Feministas program var mycket försiktigt, men genomslaget i media enormt.

Samtidigt som Feministiskt initiativ satt i arbetsgrupper och funderade på om de alls skulle bilda parti utmålade Ulvskog dem som farliga. En röst på Schyman var en röst på de borgerliga, både vänsterpartiet och miljöpartiet kan ramla ur riksdagen, varnade hon.

– Vi kan få en moderat statsminister och Göran Hägglund som socialminister, sade hon, väl medveten om att kristdemokraten Hägglund är Store Satan för en sann feminist.

Ulvskog lyckades på tre månader både bestämma fi:s agenda, stjäla frågorna och erbjuda ett alternativ. I dag vill hon inte höra talas om att Feministas var ett smart sätt att marginalisera fi.

– Jag tror inte att Feministas spelade så stor roll för feministiskt initiativs valresultat, säger hon.

Gudrun Schyman har en annan syn.

– Det är uppenbart att Feministas kom till för att möta hotet från oss. Det var en skapelse ovanifrån, en pappersskapelse avsedd för medierna, ett spel för gallerierna, en skicklig pr-kupp.

Ulvskog säger att orsaken till att Feministas startade var en helt annan:

– Vi är ett manligt parti med klassperspektivet som ryggmärgsreflex, men inte könsperspektivet. När jag började som partisekreterare hade väldigt lite hänt i praktiken.

Jag kände det som mitt ansvar att vi faktiskt också skulle göra framsteg. Och vårt kvinnoförbund var inte tillräckligt drivande. Därför ville jag bilda ett nätverk som man kunde gå in i oavsett partimedlemskap, säger hon.

Men Marita Ulv­skogs beskrivning lider av ett problem. Feministas var aldrig särskilt aktiva, framför allt är de inte det i dag, när hotet från feministiskt initiativ försvunnit.

Nätverket saknar budget, stadgar och styrelse. Hemsidan är det enda synliga beviset på nätverkets existens. Men bara 419 personer har registrerat sig för att få ett nyhetsbrev. Och det senaste debattinlägget gjordes den 23 juli i fjol, två månader före valet.

Den kvinnliga partiledarkandidaten Mona Sahlin har aldrig varit aktiv i Feministas. Hon har aldrig suttit i någon styrelse eller varit ett av affischnamnen för nätverket. Och hennes medarbetare kan inte på rak arm svara på om hon överhuvudtaget varit medlem.