Så stoppas sadisterna

Vad ska vi göra med IS? En värld står handfallen inför  grymheterna. Och skäms. Men det stoppar inte IS-milisen som skär halsen av arkeologer, våldtar sexåringar, säljer tusentals yezidflickor som sexslavar. På Youtube skryter de med sina dåd, och rekryteringen av nya soldater går som tåget.

– Var finns alla feminister i klagokören? undrade Jenny Nordberg i en krönika i Svenska Dagbladet. Hennes upprördhet var säkert original, även om hennes argumentation var en ripoff på en svavelosande artikel i New York Post av den amerikanska psykologiprofessorn Phyllis Chesler, från den 7 juni i år. Chesler riktade en bredsida mot dagens feminister, som ägnar sig åt identitetspolitik och lämnar verklighetens offer i sticket. Men vad vi skulle göra åt IS visste inte Chesler heller.

Mönstret börjar bli tjatigt. Det räcker inte att slåss för yttrandefrihet, man måste vara mer för yttrandefrihet än alla andra. På samma sätt: i en värld som samstämmigt fördömer IS illdåd, avkrävs du större upprördhet än alla andra för att kallas trovärdig. Men en sak är förstås helt riktig: ingen gör tillräckligt.

Så – vad ska vi göra med IS?

I sin utmärkta lilla skrift, »Profetens hämnd«, skissar Per Jönsson på Utrikespolitiska institutet detta dilemma.

Ett stort problem är att IS inte bara uppfattas som ett gäng fanatiska sadister med yxa i hand, utan framstår som goda administratörer. Ett trovärdigt alternativ till den sönderfallande staten, både i Syrien och Irak. I Raqqaprovinsen i Syrien hyllas IS som upprätthåller lag och ordning, sköter infrastrukturen och har fått fart på ekonomin.

Pengar är IS minsta bekymmer. De är världens rikaste terrororganisation. Som bekant har de lagt under sig oljefält, gasledningar, vattendammar – vattenförsörjningen är nästan viktigare än oljan. De smugglar bensin till Turkiet för dumpade priser, men tar tredubbelt betalt av befolkningen i närområdet. Militär materiel lider de inte heller brist på, eftersom den irakiska armén i fjol flydde i tiotusental och lämnade vapen och stridsvagnar i fiendens händer.

Deras framgångar gör dem attraktiva, deras populism går hem. Också hos unga kvinnor – som rusar till för att gifta sig och skänka söner åt jihadisterna. De trogna ska inte behöva vänta på belöningen i paradiset, utan vinna den här och nu, i det nya kalifatet, som ska omfatta alla muslimer. Varför inte hela världen, medan man ändå är i gång: »Även om det tar sin tid ska vi utkräva hämnd på de falska härskarna i dessa länder – korsfararnas och ateisternas agenter, judarnas beskyddare.«

Per Jönsson citerar IS-ledaren al-Baghdadi som särkilt uppmanar »utbildade personer att ansluta sig: jurister och personer med militär, administrativ och kommersiell expertis, läkare och ingenjörer.«

Så ser situtationen ut. Ur det brinnande Syrien sker en »brain drain« av läkare och ingenjörer som flyr för livet till väst. Men från universiteten i väst går en liten rännil åt andra hållet, för att spä på al-Baghdadis brasa.

Rubrikerna i väst utpekar IS som sadistiska barbarer. Moraliskt är det riktigt, men det förklarar ju inte alls  deras framgångar, eller hur man stoppar dem.

Nyckeln ligger hos de hunsade sunnimuslimerna i Irak, där IS gör stora rekryteringar. Och i Syrien har IS genom »inbördeskrig i inbördeskriget« krossat all konkurrens i oppositionen och framstår som det enda trovärdiga alternativet till Assadregimen. Å andra sidan framstår Assad som det trovärdigaste motståndet mot IS...

Enligt experterna får vi snart se en allians mellan USA, Iran, Ryssland och Assad, med Saudiarabien på tampen. Smaka på den. Men ingen tror egentligen att man kan bomba IS från jordens yta. Utan politik går det inte. Och det måste vara listig politik.

Där har Iran en huvudroll. Vad det verkligen handlar om är att Iran som regionens stormakt måste skapa politiskt utrymme för sunnigrupperna i Irak. Detta är en viktig byggsten i avtalet mellan USA och Iran. Kärnenergin är mest en dekoration. För det är bara Iran som kan påverka Iraks shiagrupper att släppa fram sunniterna till politisk delaktighet. Om sunniterna i Irak får nytt hopp så framstår i längden IS som mindre attraktivt. Sunniternas hopp är alltså allas hopp.

För övrigt sa utrikesminister Margot Wallström i veckan att Sverige driver på för att FN:s säkerhetsråd ska ta upp IS sexuella krigsbrott mot yezidiska kvinnor och flickor. Det är bra. Feminismen gör trots allt landvinningar. Världens samlade avsky mot övergrepp mot kvinnor ökar. I går var det ingen som brydde sig om saken.