Så vinner man en strejk

Det sägs om strejker att det efteråt nästan aldrig går att utse en segrare och en förlorare. Den enda man kan titta på är egentligen vilken sida som tycks ha blivit mest nöjd. Men förutsättningarna för att vinna är helt olika i olika branscher.

I tillverkningsindustrin kostar en strejk stora summor pengar, för både företaget och landets ekonomi. Därför leder varsel sällan till att de anställda stannar hemma från jobbet. Bryter en strejk ändå ut blir den kostsam och därmed inte långvarig.

När det gäller verksamhet som går ut på att ge service till vanliga medborgare är det en helt annan sak. Ta till exempel de två stora strejkerna inom kvinnodominerade yrken som vi har sett det senaste decenniet, båda i offentlig sektor. Kommunals strejk för höjda kvinnolöner 2003 och Vårdförbundets sjuksköterskestrejk fem år senare. De strejkerna kostar inte, tvärtom sparar arbetsgivarna pengar genom att slippa betala ut löner. Då handlar det om andra saker för att vinna.

– Man måste få sympatier och vinna opinionen. Man måste göra det politiskt omöjligt för arbetsgivaren att inte visa medhåll, säger strejkforskaren Christer Törnqvist.

Det är ännu för tidigt att summera busstrejken, som inleddes strax före midsommar. Den hamnar någonstans mitt emellan en strejk i industrin och en i offentlig sektor. Vem som förlorar pengar är det svårt att säga något generellt om eftersom varje privat bussbolag har flera olika avtal med dem de kör åt. SL, Storstockholms Lokaltrafik, menar att det kan bli tal om viten från bolagen om de inte kan leverera enligt avtalen och SL förlorar biljettintäkter. Bussbolagen förlorar också pengar på de avtal som har incitamentsdelar.

– Vi ska i några fall också vara med och driva ökat resande och får då betalt per påstigande resenär. Det blir inga intäkter i de fallen, men å andra sidan har vi inte lönekostnader för personal heller, säger Johan Nordfjäll, pressekreterare på Keolis.

Strejkforskaren Christer Törnqvist tror inte att eventuella förluster för företagen blir avgörande för busstrejken.

– När pappersmasseindustrin strejkade förra året, skrev Svenskt Näringsliv hela tiden på sin hemsida om hur mycket det kostade företagen varje dag. Sådant ser man inte nu, säger han.

Nu är budskapet från arbetsgivarsidan i stället att situationen är tuff för resenärerna.

– Det som framför allt är en faktor som skapar stress är att en massa oskyldiga drabbas. Det är ett ansvar som vilar tungt på parterna, framför allt på Kommunal, säger Bussarbetsgivarnas vd och förhandlare Peter Jeppsson.

Arbetsgivarna är alltså inte sena att peka på ansvarslöshet inför drabbade. Allt för att vinna opinionen.

När det gäller strejkerna inom vård har forskare sett att de strejkande fått starkt stöd ändå. Det är yrkesgrupper med starkt förtroende hos allmänheten och många har kännedom om hur tuffa arbeten det är. Just när det gäller villkor i arbetsmiljön, som bussstrejken till stor del har handlat om, är det  lättare att vinna sympatier och göra det politiskt komplicerat för arbetsgivarsidan, menar Christer Törnqvist.

– Bara lönefrågor är svårare att få stöd för, människor jämför med sig själva. När det gäller arbetsmiljöfrågor får man större stöd, det kostar ingen annan något, tycker man.

I veckan skrev Dagens Nyheters krönikör Johan Croneman att medierna har varit dåliga på att skildra strejken på ett sätt som gör att människor kan sätta sig in i bussförarnas situation. Tv-reportrarna, tyckte Croneman, borde åka med bussförarna på ett pass och visa på kriget busschaufförerna deltar i, hur de »lever i infernot varje dag, hoten mot chaufförerna är legio.«

Det är sådant som krävs för att strejkarna ska vinna en konflikt när pengarna inte är det viktigaste.