Scener ur ett äktenskap

Veckans uppgift i den politiska skolan: finn bästa kärleksmeta­foren! Knakat i fogarna hade det redan gjort i veckor när [[Thomas Östros]] i måndags undslapp sig att han inte ville gå i rödgrön familjeterapi utan att först ha fått finna sig själv.

– Vi mår nog bra av att ta en paus, förklarade de grönas [[Mikaela Valtersson]].

Säg att det är slut! rådgav då Afton­bladets ledarsida [[Mona Sahlin]], som bröt upp. Nu är det fritt fram för romantiska resor till Afghanistan med ett gammalt säkerhetspolitiskt ligg.

Lätt att vara efterklok förstås, men har det inte kärvat från början? Efter vigseln i oktober 2008 gick ett brev ut till socialdemokratins medlemmar från partiledningen, ett brev vars budskap Katrine Kielos tolkade så här i Fokus: »Vi håller ihop för barnen och för att borgarna inte ska förstöra välfärden.«

De som hade en mer liberal syn på relationer tystades. [[Pär Nuder]] till exempel. I december 2006 träffade han socialdemokraternas valberedning och lade fram ett sjusidigt dokument som uttryckte hans tankar om framtiden. Där ingick inget resonemangsäktenskap med [[Maria Wetterstrand|Wetterstrand]] och [[Lars Ohly|Ohly]]. Tvärtom var de gröna och de mörkröda en av orsakerna till valförlusten. »När en regeringsföreträdare tog ordet miljö i sin mun blev det synonymt med miljöpartiet«, skrev Nuder, och konstaterade sedan att inte ens särboförhållandet 1998–2006 blivit riktigt förankrat i partiet. Parterna var helt enkelt inte kära i varandra.

Sahlin försökte ändå. Hennes högra hand [[Stefan Stern]] och de 26 chefsombudsmännen skulle fördjupa relationen, men misslyckades, och äktenskapet gick i stå, precis som Olof Ruin varnade på Dagens Nyheters debattsida i december 2008.

»Politiken kan hotas av viss förlamning«, skrev statsvetarprofessorn då, och förklarade koalitioners logik: man ger avkall på sitt eget väsen för att hålla ihop, och vågar inte bryta upp eftersom det inte finns några singlar på andra sidan blockgränsen.

I stället för nya perspektiv fick socialdemokratin ett internt gräl där den högra och den vänstra hjärnhalvan envisades med samma obesvarade fråga: Vad vill jag, egentligen?

Nu är partiet tillbaka på ruta Nuder. Tillbaka i ett singelliv där allt är oskrivet. Hur ska jag leva mitt liv? Vem ska leda mig 2014? Vad ska jag tycka då? När superlojala Eric Sundström, tillträdande chefredaktör på Dagens Arena, vrålar om bristande krisinsikt, ja, då har det gått utför med partiet.

Vad Pär Nuder sa 2008 var att man skulle strunta i den borgerliga vigseln i Högfors och väljarnas förväntade krav på en politisk kärnfamilj. Man behövde inte alls bevisa att Göran Perssons gamla flammor kunde ta ansvar för ett gemensamt bohag i Rosenbad.

Kanske hade han rätt då, men har han rätt nu? Är kraven på stabila förhållanden likadana nu som 2008? Hur kommer de att se ut 2014?
Sahlin accepterade Reinfeldts spelplan och förstärkte därmed betydelsen av vigselringar. Å andra sidan kastas det porslin bakom den blå familjens fina fasader också, vilket på sikt kan öka viljan att lita även på ostadgade partier.

Den stora svårigheten är att förverkliga sig själv samtidigt som man har delad vårdnad om ett antal politiska barn – alla de uppgörelser man producerat. Ska man behandla särkullbarnen på samma sätt som sina egna?

Just nu tillämpar man äktenskapsbalkens paragraf om betänketid. Om man inte är ense om separationen (Ohly tvekar) eller har barn under sexton år (överenskommelserna om sjukförsäkringen, a-kassan, klimatet) ska en prövotid om sex månader föregå den slutgiltiga äktenskapsskillnaden.

Socialdemokraterna och miljöpartiet ska känna på hur det är att ragga på nattklubben Rosenbad. Sedan får man se.