SD går dit S och LO vill att de ska gå

Han tog av sig namnbrickan och ställde sig demonstrativt mitt i korridoren. Jimmie Åkesson och hans medarbetare var på väg in på universitetssjukhuset i Umeå för ett arbetsplatsbesök.

– Ni är inte välkomna här. Ert besök skapar oro hos personalen och utgör ett hot mot patientsäkerheten, sa den anonyme läkaren som i likhet med all personal först samma morgon fått veta om SD:s besök.

Gruppen från SD tittade in på en avdelning men tog sig sedan bakvägen ut från sjukhuset. I mars och april 2014 hade partiet tänkt besöka ett 60-tal arbetsplatser i en tydlig profilering mot LO-väljarna. Parti­ledaren Jimmie Åkesson kom in på några ställen, som Volvofabriken i Eskilstuna, en brandstation i Malmö liksom på universitetssjukhuset i samma stad.

Fast både krafter på insidan och utifrån visade sig kunna mota Jimmie vid grind. Som läkaren vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Besöket på Volvo Lastvagnar i samma stad ställdes in. På Akademiska sjukhuset i Uppsala fick han ta bakvägen efter demonstrationer utanför.

»Jimmie Åkesson, du och din bruna svans ska ge fan i att hota våra medlemmar«, sa LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson i sitt förstamajtal samma år.

Problemen för främst SD men även andra partiföreträdare att ta sig in på arbetsplatserna ska nu vändas till en styrka i LO:s valstrategi. På insidan av sjukhus, industrier och byggarbetsplatser har de sina medlemmar.

De ska nu utbildas för att delta i en samtalskampanj. Att möta valarbetare på arbetsplatsen har annars varit en näst intill utdöd kampanjmetod. 1982 svarade 9 procent av väljarna att de haft kontakt med en valarbetare på arbetsplatsen. 2014 var det nere i 4 procent.

– Medlemmar som pratar med medlemmar har hög trovärdighet. Vi ska bedriva en tydlig facklig valrörelse där samtalskampanjen är ett viktigt inslag, säger Johan Ulvenlöv, som är LO:s valledare.

LO satsar 30 miljoner kronor i årets valrörelse, där de får en central roll i valagitationen mot SD.

Sverigedemokraterna har gått högerut, hävdar LO och tänker envist upprepa det under valåret. Och sett till ett antal sakfrågor har man rätt. SD har i en rad frågor övergett åsikter partiet tidigare delat med LO och i stället närmat sig Moderaterna.

Det passar bra in i Socialdemokraternas och LO:s valstrategi, som snart ska presenteras, där de gör M och SD till sina huvudmotståndare.

– Ser man till de politiska beskeden har SD en längre tid närmat sig M. I valrörelsen ska vi visa vad som står på spel för löntagarna, säger Johan Ulvenlöv.

Statsvetaren Ann-Cathrine Jungar på Södertörns högskola följer de högerpopulistiska partierna i Europa. Hon menar att många av dem nu söker sig från en tydlig högerposition in mot mitten.

– I många frågor har SD befunnit sig där hela tiden. De är något av välfärdschauvinister som slår vakt om solidariskt ansvar i samhället. Men att de gjort en högergir tror jag handlar om att de vill bryta sin parlamentariska isolering. De hoppas på ett samarbete med allianspartier, främst då M eller KD, säger hon.

Samtidigt som SD flyttar positioner åt höger har LO ändrat strategi mot SD. I stället för att framhålla partiets rasistiska rötter ska de i valrörelsen bemötas med var de står i sakfrågorna.

– Vi har lyft fram varför de särskiljer sig från andra partier, med sitt rasistiska och nazistiska förflutna. Nu kommer vi att titta mer på de sakpolitiska frågorna. Det finns också anledning att göra en distinktion mellan vad partiet säger och vad deras sympatisörer ute i landet tycker, säger Johan Ulvenlöv.

Han är en av författarna till »Utan ånger«, en bok om Gustaf Ekström, en SS-­veteran som var med och grundade SD för 30 år sedan. Men att stämpla LO-medlemmar som sympatiserar med SD som rasister har inte fungerat.

När flyktingströmmarna till Sverige var som högst hösten 2015 hade SD stöd av över 24 procent av LO-folket, enligt SCB:s stora väljarundersökning. I dag har andelen krympt till 20 procent. Bland LO-män från 31,5 procent till strax under 24 procent.

Sverigedemokraterna hade i valet 2014 en prioriterad målgrupp: de kallade den »Blue Labour«. Det handlade om »värdekonservativa arbetare«, med traditionellt borgerliga uppfattningar i frågor om migration och lag och ordning, men med mer socialdemokratiska i fördelningspolitiska frågor.

De väljarna hittade SD i hög grad i LO-kollektivet. I byggfuttar och lunchrum på industrier fanns en utbredd kritik mot invandringspolitiken. LO:s egna opinionsundersökningar visade till exempel inför valet 2014 att SD hade stöd av var fjärde medlem i Byggnadsarbetarfacket.

Att SD valde beteckningen »Blue Labour« var inte en slump. Blue Labour är sedan 2010 en organiserad gruppering inom brittiska Labourpartiet som verkar för ett politiskt vägval mellan å ena sidan partiets högers marknadsanpassningar och å andra sidan vänsterns krav på förstatligande och offentligt ansvar. De gör det kombinerat med krav på begränsad invandring, skärpta åtgärder mot brott och stöd för brexit.

Att SD bland annat sagt nej till avdragsrätt för fackavgiften och nej till villkor motsvarande svenska kollektivavtal i offentliga upphandlingar är några argument som LO ska använda. Men allra bäst biter en annan fråga:

– Om du är SD-sympatisör och LO-medlem är sannolikheten att du delar parti­ledningens åsikt om vinster i välfärden mycket liten. Där ser vi en splittring också högre upp i partiet, säger han.

SD hade 2014 en kritisk linje mot vinster i välfärden. När regeringsbildaren Stefan Löfven kommit överens med V-ledaren Jonas Sjöstedt om att utreda vinstbegränsningar välkomnades det av SD:

– Det är bra att man ser över vinster i välfärden. Vi behöver göra något åt övervinster, vi behöver skärpta kvalitetskrav och ge kommunerna ökat inflytande, kommenterade Jimmie Åkesson till TT.

Men våren 2015 hade SD ändrat linje. Fast i en tydligt facklig fråga har de hållit kvar vid samma linje som facken. Förra våren ställde sig SD bakom förslaget att riva upp lex Laval, som begränsade fackens rätt att vidta stridsåtgärder mot utländska före­tag som är verksamma i Sverige.