Sentern tar över Norge – men vem får Erna Solbergs jobb?

Tre partier dominerar i opinionsmätningarna inför norska valet den 13 september i höst: regeringspartiet Høyre, socialdemokratiska Arbeiderpartiet och Senterpartiet. Det senare är de senaste årens vinnare i opinionen och skulle med dagens opinionssiffror mer än förbubbla sitt stöd.

Krisparti nummer 1 är Arbeiderpartiet som i några mätningar till och med hamnar under 20 procent. Det senaste valresultatet låg på 27,4 procent. Partiet tappar röster bland sina kärnväljare, LO-medlemmar och medelålders väljare både i stad och på landsbygd.

I just det finns förklaringen till Senterpartiets framgångar menar Iwar Arnstad, som var ordförande i svenska Centerpartiets ungdomsförbund (Cuf) 1987–1990, och sedan 25 år är bosatt i Norge.

– Debatten om centrum kontra periferi har alltid varit mer levande i Norge. Folk ser att man nu lägger ner polisstationer, slår samman offentliga institutioner och bygger ut mer i Oslo än i resten av landet. Norge har traditionellt sett haft mer aktiv regionalpolitik.   

– Där tycker många att den nuvarande regeringen stått för en centralisering och att Arbeiderpartiet heller inte har samma trovärdighet, säger Iwar Arnstad.

Det handlar också om personer. När Trygve Slagsvold Vedum först blev vald till Senterpartiets vice ordförande sa någon att han »hade charm som en potatis«. Som partiledare har han gett gott om exempel på motsatsen och har blivit den skrattande partiledaren.

Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre har haft en motigare resa än bonden Vedum. Han kommer från en överklassfamilj och är själv mångmiljonär och utbildad på franska elituniversitetet Institut d’études politiques de Paris.

Krisparti nummer 2 är Fremskrittspartiet (FrP), som satt i den »blåblå« regeringen 2013–2020 gjorde i stortingsvalet 2009 ett rekordresultat med 22,9 procent, i dag pendlar partiet runt 6–9 procent i mätningarna.

– Det har en annan bakgrund än Sverigedemokraterna, som är mer polariserande. FrP var det genuina oppositionspartiet tidigare, som alltid var emot allt. Nu är det mer likt de andra partierna och ses som en del av makten, säger Iwar Arnstad.

FrP startades på 70-talet, med inspiration från sin danska motsvarighet, som Andreas Langes parti för kraftig sänkning av skatter, avgifter och offentliga ingrepp.

Men, likt SD i Sverige, har FrP också spelat en stor indirekt roll för tidigare och kommande regeringsbildningar. Åren 2005–2013 hade Norge en rödgrön regering med Arbeiderpartiet (Ap), Senterpartiet (Sp) och Sosialistisk venstreparti (SV).

– En av orsakerna till att norska Senterpartiet gick in i ett regeringssamarbete med Arbeiderpartiet går tillbaka till 80-talet, när FrP blev vågmästare. Hellre än att de gavs stort inflytande bidrog man till att Gro Harlem Brundtland (Ap) kunde bli statsminister. Sedan har det påverkat politiken en lång tid. Innan dess var Sp med i flera borgerliga regeringar, säger Iwar Arnstad.

– Det var lite som efter senaste valet i Sverige, fast 30 år tidigare, tillägger han.

Fast till skillnad från i Sverige kan Ap och Sp i vissa fall närma sig FrP. I höstas gjorde de tre partierna ett utspel med krav på hårdare regler i migrationspolitiken.

Spekulationerna nu handlar om det blir en två- eller trepartiregering vid ett regeringsskifte i höst. En Sp+Ap-regering, säger Sp:s Vedum, som i så fall få ta en första fight med Gahr Støre om vem som ska bilda den första regeringen sedan 2013 utan Høyre (där sittande statsminister Erna Solberg är partiledare).

Även om inte Sp+Ap skulle få majoritet ihop ser vänstersidan och mitten ut att stärkas. SV, MDG – Miljøpartiet de Grønne och Rødt, med rötterna i maoister och marxist-leninisters partier, får alla ökat stöd.

En annan knäckfråga för en Sp-Ap-regering skulle bli förhållandet till EU. Norge har två gånger, 1972 och 1994, i folkomröstningar sagt nej till medlemskap, men har i likhet med Island och Liechtenstein ett långtgående samarbete genom EES-avtalet sedan 1990.

– Senterpartiet har varit den stora motståndaren mot EU-medlemskap, och är också emot EES-avtalet (liksom SV). Arbeiderpartiet menar att det vore farligt för norsk industri, att vi inte klarar oss utan ett avtal. De flesta norrmän vill att vi ska vara kvar i avtalet enligt undersökningarna [64 procent enligt en mätning i november 2020], säger Iwar Arnstad.

På 90-talet var Arnstad informationschef i Senterpartiet. Numera jobbar han med internationella frågor på den norska motsvarigheten till Domstolsverket i Trondheim. Han borde kunna bedöma likheter mellan »sina« partier i grannländerna.

– Svenska Centerpartiet har en tydligare miljöprofil. Mer i linje med miljöorganisationerna i Sverige. Norska Senterpartiet är tydligare i anticentraliseringspolitiken. Här är »small is beautiful« verkligen starkare.

– Norge har också ett annat bosättningsmönster. Här det mer naturligt att bo över hela landet. Vi har isfria hamnar hela vägen upp till nordligaste Norge tack vare Golfströmmen. Det är varmare i Tromsö på vintern än i Oslo. I Sverige ses Norrland som bara kallt och mörkt, säger Iwar Arnstad.

***

FAKTA: Regeringspartier

2013–2018: Høyre,  Fremskrittspartiet.

2018–2019: Høyre, Frp, Venstre (liberaler).

2019–2020: H, FrP, V och Kristelig Folkeparti.

2020–2021: Høyre, Venstre och  KrF.