Sisyfosarbetaren

Panelsamtalet om brexit har knappt hunnit ta slut förrän pressekreteraren skyndar fram till scenen och viskar något i hennes öra.

– Yes, yes, yes! Åh fy fan vad skönt. Yes! säger Ann Linde men tittar fortfarande inte upp. Koncentrerat lyssnar hon vidare och knyter samtidigt båda händerna i vad man får kalla en segergest.

Hela dagen har tyska socialdemokraterna suttit i ett extrainkallat möte för att ta beslut om partiet ska ställa sig bakom Ceta, EU:s frihandelsavtal med Kanada.

– Jag har varit så jävla orolig. Sigmar Gabriel har sagt flera gånger till mig att han avgår om de inte kan enas om något, men nu sitter han kvar, säger hon.

Ann Linde, EU- och handelsminister i Stefan Löfvens regering, pratar om Tysklands vice kansler och SPD:s partiledare. De har känt varandra länge, och frihandelsavtalet mellan Kanada och EU är egentligen ett av hennes minsta problem. Förhandlingarna är klara.

De starkaste motståndarna Belgien, Österrike, Rumänien och Bulgarien är med på tåget, nu väntar undertecknandet av vad många beskriver som ett progressivt avtal i slutet av oktober. Men trots att få pratar om det är avtalet långt ifrån i hamn, 38 länder ska säga sitt och det räcker med att ett parlament säger nej för att det inte ska bli någonting.

Samma sak gäller för TTIP, frihandelsavtalet mellan EU och USA, och hanteringen av brexit.

Ann Lindes jobb är faktiskt inte helt olikt en pjäs om Sisyfos och hans sten. Kung Sisyfos dömdes enligt grekisk mytologi till ett evighetsarbete i Hades underjordiska dödsrike. I den djupaste grottan fick han rulla ett stort stenblock uppför en kulle, om han lyckades skulle han bli fri. Men varje gång Sisyfos nästan var uppe på kullen slant han och stenblocket störtade ner i avgrunden. Allt började om från början.

Det är inte bara det att Ann Lindes värld svämmar över av förkortningar som drar tankarna till dödsriket. Gemensamt för förhandlingarna om frihandelsavtalen och brexit är att resultatet, trots flera års arbete, nästan helt är i händerna på stämningen   i de förhandlande länderna.

Förhandlingarna om TTIP är i gång trots att de för någon vecka sedan dödförklarades av Sigmar Gabriel. De är dessutom långt gångna trots det stora antiglobaliseringsmotståndet i Tyskland och Frankrike, och USA. Men när EU-ministrarna möttes i Bratislava förra veckan slog man fast det alla redan visste. Ett avtal kommer inte att vara möjligt före årsskiftet. En ny amerikansk president inväntas.

Brexitförhandlingarna däremot lär pågå i åratal. Storbritanniens formella anmälan att lämna unionen enligt fördragsartikel 50 väntas nu i februari, inte förrän då börjar två år av förhandlingar. Europeiska rådet ska sedan enhälligt besluta om förhandlingarna fortsätter. Det räcker med att ett enda land säger att det drar sig ur för att rättigheter och skyldigheter ska sluta gälla. Alternativet är en hård Brexit där Storbritannien helt lämnas utanför EU:s inre marknad - en mardröm för svenska regeringens del. Just det har Ann Linde varnat för i intervjuer, och snabbt kritiserats för att gå händelserna långt i förväg.

– Att i det läget börja tala om att Storbritannien kan komma att tvingas ut ur EU är inte särskilt diplomatiskt, för att uttrycka saken milt, skrev Annika Ström Melin i Dagens Nyheter.

Ministern från Helsingborg tar upp kritiken på bred skånska i soffan på utrikesdepartementet.

– Nej, jag är för fan i mig ingen diplomat, jag är politiker, säger hon och ser arg ut, men skrattar sedan.

Hon är statssekreterartypen. Den som går hårt fram för att få saker gjorda. Som ser till att det finns pengar, och att andra departement inte blir tokiga och sätter käppar i hjulet. Allt är förhandlingar.

– Jag är egentligen inte ministertypen. Det är ett helt annat ansvar att få med dig människor och peka ut riktningar. Du måste verkligen ha ett större tålamod än vad jag egentligen har.

När Ann Linde gick i nian satt hon i styrelsen för Organisation Bureau For European School Students. Hon gapskrattar när hon berättar det.

– De här frågorna är min hemmaplan så att säga.

Under tidigt 80-tal satt hon och Anna Lindh som enda tjejer i Sveriges ungdomsorganisationers styrelse. Hon var politisk sakkunnig till handelsministern Mats Hellström vid den första ministerkonferensen med världshandelsorganisationen, WTO, 1996.

Ann Linde har varit på utlandsuppdrag med alla partiledare efter Olof Palme, som hon däremot hunnit spilla kaffe på enligt egen utsago. På 90-talet befann hon sig på regeringskansliet under ministrarna på försvarsdepartementet, civildepartementet och utrikesdepartementet. Som internationell sekreterare reste hon runt med en nytillträdd Stefan Löfven och sålde in Global deal för bättre arbetsvillkor, och fortsatte sen som chef för den internationella avdelningen hos de europeiska socialdemokraterna i Bryssel. Med sig i bagaget har hon detta: När något krisar måste det tas hand om, men av en väl definierad grupp.

– Det sa jag till Donald Tusk när jag och statsministern träffade honom senast. Vi måste se till att omringa krisen. Det är bara ett visst antal som får jobba med brexit, resten måste fortsätta med allt annat. Annars blir följderna katastrofala.

Hemma har regeringen satt ihop en task force, den kallas faktiskt så. Ann Linde verkar inte ha något emot att använda begrepp som är storvulna men lätta att förstå. Stefan Löfvens statssekreterare Hans Dahlgren och den egna statssekreteraren Oscar Stenström ska tillsammans med kolleger från finansen göra politik av den information som nu samlas ihop från de olika departementen.

Även om varje statssekreterare är viktig för sin minister, måste Oscar Stenström beskrivas på annat sätt. I sex år styrde duon socialdemokraternas internationella verksamhet tillsammans och har jobbat så tätt att de båda beskriver sig som ett gammalt gift par. När frågan om ministerposten kom var det självklart vilken statssekreterare som skulle tillfrågas. Men Oscar Stenström tackade nej, innan han visste vem som blivit minister.

Som team inom svensk politik är de ovanliga, båda är utbildade ingenjörer.

– Det kanske behövs fler, som i Tyskland. Vi räds aldrig att ta tag i komplicerad materia, säger Oscar Stenström.

Ann Linde skrattar igen när hon hör det.

– Han är snäll. Men det är nog mer så att jag pekar ut riktningen, han lämnar inget åt slumpen. Jag är extremt trygg med honom.

Frihandelsavtal är ett himmelrike för den som älskar detaljer. Det är centimeterlängder på vindrutetorkare och millimeter på muttrar, klassificering av bränsle från kanadensisk tjärnsand, lagstiftning och investeringsskydd. I riksdagen är Vänsterpartiets Jens Holm en av de starkaste motståndarna. I interpellationsdebatten har han lyckats klämma åt Ann Linde med exempel på hur avtalen kan påverka miljö- och klimatregleringar.

– Jag tror att man måste veta vilka de stora frågorna är och i vilken riktning vi ska gå. För Sveriges del är jag fullständigt övertygad om att vi behöver mer export för att få mer jobb, och vi behöver den ökade konkurrensen för att vi vinner på att vara top of the top. Sedan kan jag inte alla argumenten naturligtvis. Jens Holm har sysslat med de här frågorna i massor av år och kan ta fram exempel som jag inte kan svara på. Men jag är övertygad om att riktningen vi stakat ut är rätt, säger hon.

Frihandelsavtalen är inte heller en okomplicerad fråga inom arbetarrörelsen. Både Socialdemokraterna och LO står bakom TTIP, med villkoret att arbetares rättigheter inte får försämras med nya avtal. Motståndarna säger att inga tecken syns hittills i de tre år långa förhandlingarna på att svensk arbetarrörelse kommer att få igenom sina krav.

Hur mycket är kraven värda?

– Det står i mandaten att man inte ska få sänka några standarder.

Tror du själv att det inte kommer att ske?

– Till 100 procent. Varför skulle det göras? Vi vill inte det, och USA vill inte det.

Men skillnaderna är stora mellan olika länder och nu ska regler harmoniseras.

– Därför skriver jag och Karl-Petter Thorwaldsson att man måste ha ett välfärdssystem som ser till att ta smällen när det blir strukturomvandlingar. I Sverige har vi varit väldigt bra på det. Efter varvskrisen, textilkrisen och finanskrisen har vi kunnat se till att människor gått till bättre omständigheter i stället för att till varje pris ha kvar företag även om de inte klarar konkurrensen.

Kritiken mot handelsavtal kommer inte bara från den här sidan av Atlanten. Både Donald Trump och Hillary Clinton har vässat retoriken och uttalat sig negativt mot frihandelsavtal i presidentkampanjen, uppeldade av kritiska massor. Men trots att Hillary Clinton vänt i fråga om TPP, avtalet mellan USA och elva andra länder i Stillahavsområdet, har hon inte nämnt det mellan USA och EU.

– Det tolkar jag som att hon inte tycker att det är kört. Men jag är inte säker på att vi kommer att komma fram med TTIP som det ser ut nu. Den amerikanska administrationen ska bytas ut och mycket kan hända.

I »Myten om Sisyfos« använder författaren Albert Camus metaforen för att beskriva människans verklighet i dagens värld. Han slutar med meningen: ”Man måste tänka sig Sisyfos lycklig”.

Ann Linde tycker inte om att tramsa och fjanta, men hon skrattar nästan hela tiden.

– Det kan vara till stor hjälp. Det är svårt med folk som tar allting gravallvarligt.

Män som förklarar saker för Ann Linde är hon mindre road av.

– Det gör mig helt vansinnig. Nu när jag är minister gör de det. Och när jag var statssekreterare gjorde de det.

På vilket sätt?

– Jag kommer ner till staden X och får i stället för en politisk diskussion höra ”jag kan berätta för dig hur den här organisationen fungerar” eller ”såhär är det”. Man tänker att de i alla fall skulle ha googlat eller tittat på mitt cv och veta att jag har jobbat med internationella frågor i 30 år, sedan 80-talet.

Hon rabblar upp fler exempel.

– En statssekreterare från partiet Y när jag också var statssekreterare på inrikesdepartementet sa till mig tre gånger att »du förstår ju att man inte kan göra på det sättet«. Då undrar jag om han verkligen tror att jag kommer att vara positivt inställd till de krav han ställer. När jag har varit i regeringskansliet i 15 år, och han ett par år. Alltså, det är obegripligt för mig. Att de inte förstår hur negativt det är. Jag försöker dela med mig till yngre kvinnor i början av sina fina karriärer att alltid se de här mönstren och inte ta det personligt, för det är så mycket bullshit.

Hon vänder sig om mot pressekreteraren Darina Agha – och skrattar.