Självförsvar väger lätt

Natten till den sjätte oktober förra året exploderade ungdomsvåldet. I alla fall medialt. Ett mopedgäng gick till attack mot en familj i blekingska Rödeby, pappan i familjen sköt en av ungdomarna och bara timmar senare sparkades en 16-årig pojke ihjäl av en grupp jämnåriga på Kungsholmen i Stockholm.

I veckan föll domarna, dagarna efter varandra.

I båda fallen hävdades att de åtalade bara försvarat sig själva, de hade handlat i nödvärn. Men som i många tidigare fall skulle det visa sig svårt att få rättsligt gehör på den punkten.

För misshandeln på Kungsholmen avvisade hovrätten i tisdags alla invändningar om att de handlat i nödvärn.

I onsdags föll så tingsrättsdomen mot den mordmisstänkte pappan i Rödeby. Den 50-årige mannen friades helt av en enig domstol och rätten tog alltså inte ställning till frågan om nödvärn. Men det står redan klart att domen kommer att överklagas, uppger chefsåklagare Tommy Clevenhult. Han hade åtalat mannen för mord och mordförsök och yrkat på tio års fängelse för mannen, och vill därför att hovrätten prövar fallet. Frågan om nödvärn kan därför komma att bli aktuell igen.

Tragedin i Rödeby har vållat en massiv debatt om just rätten till självförsvar. Ska folk behöva tåla vilka trakasserier och intrång som helst, har det hetat i diskussionerna. Nödvärn eller inte är en delikat fråga. Gränsdragningen är i praktiken ofta svår.

Fallet i Rödeby påminner till det yttre om en händelse i Kangis utanför Överkalix sommaren 2007. En natt i juli blev en 37-årig man attackerad på sin tomt av en annan man. 37-åringen hade flera vapen hemma och valde det kraftigaste, en Magnumrevolver, för att försvara sig. Han siktade och tryckte av. Tre gånger. Det sista skottet träffade i hjärtat.

Försvaret hävdade, precis som i de två nu aktuella fallen, att den åtalade agerat i nödvärn. Men varken tingsrätt eller hovrätt höll med och mannen dömdes till åtta års fängelse för dråp.

Åklagaren i fallet, Thor Bertil Mjörnerud, drar paralleller till händelserna i Rödeby och konstaterar att nödvärn sällan vinner gehör.

– Jag har en känsla av att det har blivit ett standardknep för advokater. Kommer det upp alltför ofta finns det risk att det missbrukas, säger han.

Staffan Levén, hovrättslagman vid Hovrätten för Västra Sverige, menar att nödvärn åberopas allt oftare av landets advokater, möjligen på grund av den allmänna våldsupptrappningen i samhället. Hur som helst, säger han, den flitiga användningen medför en risk att begreppet blir urvattnat.

Den svenska nödvärnsrätten bygger på gamla principer som återkommer i de flesta europeiska rättssystem. De uttrycks på lite olika sätt, men går ut på att en brottslig handling som begås i självförsvar inte ska betraktas som brottslig – så länge våldet står i proportion till angriparens våld.

Enligt Josef Zila, docenten i straffrätt, varierar de olika europeiska rättssystemen till det yttre, men i utfall är de väldigt lika.

– Det handlar om att samhället har bestämt att en viss klandervärd handling inte ska betraktas som det, säger han.

I engelsk rätt gäller det att en handling i självförsvar ska mätas i förhållande till »en resonabel persons« handlande. I Sverige har man i stället bestämt att den som står under ett akut hot inte behöver begränsa sig till det våld som nöden kräver. Så även om svenska försvarsadvokater tenderar att överanvända nödvärnsrätten för att frita gärningsmän från ansvar, har svensk lagstiftning en ganska frikostig syn på saken.
Bilden bekräftas av domaren Staffan Levén.

– Lagen har generöst satta gränser för att man ska få använda våld eller brottsliga gärningar när man befinner sig i en utsatt och hotfull situation.

Varför är det då svårt att få igenom nödvärn?

– Det är inga lätta bedömningar. Från domstolarnas sida är vi alltid rädda att nödvärnsrätten ska missbrukas och utnyttjas vid hämndaktioner. Till exempel när man efter att angreppet är slutfört går till motangrepp, då är det inte längre nödvärn, säger Staffan Levén.

Att gränsdragningen därför i praktiken blir komplicerad är uppenbar.

Suzanne Wennberg, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, tycker att nödvärn åberopas i onödan ibland trots att advokaten själv inser att det inte handlar om en nödvärnssituation.

– För de advokater som inte ansträngt sig så mycket med sina brottsmål brukar den vanliga ramsan vara »min klient är oskyldig, i vart fall saknar han uppsåt«. Och finns det någon, om än så liten, chans att åberopa nödvärn så lägger de på det också, säger hon.

Vad säger då advokaterna själva? Advokatsamfundets ordförande, brottmålsadvokat Tomas Nilsson, håller inte med.

– Det ankommer på åklagaren att föra så pass mycket bevisning att invändningen om nödvärn framstår som obefogad. Lyckas inte åklagaren med det ska invändningen godtas, säger han.

Det förekommer dock avvikelser i västvärldens syn på rätten till självförsvar. I Norge har man på senare år infört en preventiv nödvärnsrätt för misshandlade kvinnor som kan utnyttjas även om inte faran från en våldsam man är direkt överhängande.

USA har länge haft en omfattande nödvärnsrätt. På senare år har dessutom många delstater infört ny lagstiftning som medfört att rätten till självförsvar ökat ännu mer. Den har kallats Castle-lagstiftningen, efter talesättet »A man´s home is his castle«, eller »Make my day«-lagstiftningen efter Dirty Harrys berömda ord. Först ut var Florida och sedan dess har mer än hälften av delstaterna följt efter.

Bestämmelserna varierar från stat till stat, men går ut på att en person i sitt eget hem har rätt att skydda sig från olaga intrång eller brottsligt angrepp genom att använda dödligt våld mot angriparen. Dessutom är den angripne numera immun mot eventuella skadeståndskrav.

För att återgå till Rödeby har svenska domstolar varit särskilt stränga när det gäller just skjutvapen i nödvärnssituationer. Här krävs att risken för ett angrepp med extremt allvarliga följder är mycket överhängande för att användning av skjutvapen ska anses försvarbart.

Därför tror Josef Zila att det är osannolikt att kommande rättsliga instanser skulle kunna sluta sig till att 50-åringen handlat i nödvärn.

– Rödeby var absolut ingen nödvärnssituation, säger han.