Skrönan som aldrig vill ta slut

Det var en ovanligt kylig midsommar i landet. I Örebro var det värre än på länge. Sommaren började med rapporter om två mord.

Halvtre natten till midsommardagen hittades en 18-årig kvinna död i en lägenhet i Örebro. Det hade varit efterfest, grannarna sa att de hade hört bråk. En man som kände henne anhölls strax därefter, misstänkt för mord.

– Det kan inte vara han, sa en vän till honom i en intervju.

Några dagar tidigare hade polisen fått larm om en 22-årig kvinna som hade mördats fem mil därifrån, i den lilla sömniga staden Askersund vid Vätterns norra spets. Kvinnans kropp var illa tilltygad och i delar.

Tre unga närkingar häktades misstänkta för styckmordet. En av dem, som under häktningsförhandlingarna erkände misshandel och vållande till annans död, beskrevs som en »vänlig hästtjej« av bekanta i Aftonbladet. En av de andra sågs som lika trevligt vanlig.

– Han är en normal kille. Vi förstår ingenting, sa en kollega till tidningen.

De svenska sommarmorden. Varje år hör vi om dem. Kvällstidningarna gör bilagor till hängmatteläsningen. Radion intervjuar deckarförfattare om vår fascination för det dödliga våldet i semestertider. Och i arkiven hittar man flera artiklar som beskriver det konstiga i att mordfrekvensen går upp på sommaren. Kanske beror det på alkoholintaget? Kanske på att familjer är instängda i små stugor under regniga dagar?

Eller så beror det på för snabbt dragna slutsatser av statistiken.

Under några år anmäldes fler mord på sommaren. Omkring trettio procent av alla mord ansågs ske under juni, juli och augusti. De senaste åren har siffrorna sett lite annorlunda ut. Men oavsett vilket är anmälda mord och faktiska mord två mycket olika saker.

Den 18-åriga kvinnan i Örebrolägenheten till exempel, kommer att se ut som ett mord i anmälningsstatistiken. Men obduktionen visade att något brott inte var begånget. Det handlade om en naturlig död. Den anhållne mannen var inte längre misstänkt för något, utan släpptes.

Liknande händelser finns det massor av. I Brottsförebyggande rådets statistik över anmälda brott är morden mellan 200 och 300 per år. I samma myndighets årliga rapport om konstaterade fall av dödligt våld ligger antalet brott vanligtvis på mellan åttio och hundra. Och några särskilda sommarmord kan inte skönjas i statistiken.

– Eftersom det sker så få fall av dödligt våld kan det vara så att det blir några fler fall på sommaren något år. Det är ett utfall av slumpen, säger Johanna Olseryd, utredare på Brå.

I ett internationellt forskningssamarbete har hon jämfört mordfrekvensen i Sverige, Finland och Nederländerna. Då tittade de på säsongsvariationer, och inte i något av länderna utmärkte sig sommaren.

Däremot kunde forskarna slå fast att fler mord skedde på helgen och på kvällstid.

Semestermorden i sommarstugan är en överdriven bild.

– Det är inte bland vanliga familjer som morden sker. Ofta säger någon i tidningarna att de misstänkta var så trevliga. Men när allt ligger på bordet kan man slå vad om att det finns problem, säger Mikael Rying, kriminolog på Rikspolisstyrelsen som har gått igenom alla svenska mord de senaste 25 åren.

Ändå verkar en viss utsatthet öka under sommaren. I den nationella trygghetsundersökning som Brå har genomfört de senaste tio åren uppger de svarande att de är mer utsatta för misshandel under sommaren. Rånen ökar också enligt undersökningen.

Även andra brott är säsongsrelaterade, i alla fall så länge man tittar på anmälningar. Färre spaningsbrott anmäls eftersom det är semestertider. Brott mellan unga minskar under sommarlovet, dels för att eleverna är ifrån varandra, dels för att det ofta är skolan som anmäler. Men de svenska sommarmordsfenomenet, det tycks vara en myt.