I skuggan av den svenska modellen

Inte många går med i ett ungdomsförbund för att sitta i ändlösa lönesamtal. Lik förbaskat stod Jan Björklund där och pratade lönesättning en onsdag i april. I Liberalernas skuggbudget fanns ett förslag om en ny anställningsform, så kallade startjobb, med löner på 14 000 till 16 000 kronor.

Låglönejobben skulle erbjudas nyanlända och unga under 23 år. Björklund medgav att förslaget bröt med den svenska modellen, där parterna förhandlar om lönerna.

– Det är en unik åtgärd i Sverige. Men man måste ställa sig frågan om problemet är tillräckligt viktigt för att motivera detta ingrepp, sa Björklund.

Det var inte det enda försöket att påverka lönebildningen i Liberalernas budget. Partiet avsatte också pengar till högre löner för poliser. Även Centerpartiet vill öronmärka löner för landets poliser. Liksom Kristdemokraterna. Båda partierna menar för övrigt att det kan bli nödvändigt att lagstifta om lägre ingångslöner. Så har det inte alltid varit.

I många år sa politiker gärna att de som slet i vården eller skolan förtjänade högre lön. Men fick de en konkret fråga om lönerna retirerade de snabbt. Kronor och ören var parterna på arbetsmarknadens sak att avgöra. Den linjen försökte också inrikesminister Anders Ygeman hålla på S-kongressen nyligen. Utan någon större framgång. För hur ska man rekrytera 10 000 nya polisanställda utan att röra lönerna?

Också Socialdemokraterna har, trots sina nära band till LO, extraknäckt på hr-avdelningen under mandatperoiden. Förvisso under press från samarbetspartnern Miljöpartiet, men ändå. För att ge lärarna mer betalt har regeringen öronmärkt pengar i det så kallade lärarlönelyftet. De bästa lärarna ska få 3 000 kronor i lönelyft. Reformen har inte direkt tagits emot med jubel och fanfarer på rikets skolor. Lärare som inte får höjningen känner sig bortvalda, de som fått den håller helst tyst. Det har blivit dålig stämning i många lärarrum. En del lärare har till och med sagt upp sig och lämnat yrket.

Det är inte lätt, det här med löner. Det vet alla lönesättande chefer.

Inget tyder dock på att politikernas vilja att peta i lönerna kommer att minska. I avsaknad av stabila riksdagsmajoriteter är budgeten en av få möjligheter att göra något. När de stora reformerna måste stanna på ritbordet är en öronmärkt lönemiljard till polisen eller lärarna bättre än inget.

Fler politiskt beslutade lönehöjningar är alltså att vänta. Svårare blir det med lägre ingångslöner. Där håller naturligtvis Socialdemokraterna och LO emot. Men även Moderaterna är tveksamma. Inte ens på Svenskt Näringslivs kontor på Storgatan 19 på Östermalm i Stockholm är man särskilt road. Arbetsgivarna ser förvisso gärna att trösklarna på den svenska arbetsmarknaden sänks – men det ska ske förhandlingsvägen. Parterna ska lösa det, även om det sannolikt kommer att krävas betydande hjälp av staten. Stöd från politikerna är dock något helt annat än lagstiftade ingångslöner. Det ogillar näringslivet nästan lika mycket som facket.

Om politiker tillåts sänka löner i dag kanske de vill höja i morgon, resonerar näringslivet. Eller som organisationens ordförande Leif Östling sa till Dagens Nyheter för något år sedan:

– Jag tror att i frågor som har med arbetsmarknad att göra ska vi se till att vi håller kortsiktigt tänkande politiker, som tänker på nästa val, utanför lönebildningen.