Skyddslös på konsert

I fjol besökte 36 000 personer ­Peace & Love i Borlänge. Nu är det dags för årets upplaga, och inget tyder på att publikantalet kommer att minska i år, med megastjärnor som Jay-Z och Patti Smith på scenen.

Men bland arrangörer, festivalbesökare och deras oroliga föräldrar lever fortfarande minnet av två händelser: 1999 klämdes en ung kvinna ihjäl framför scenen på Hultsfredsfestivalen, året därpå gick nio unga män samma öde till mötes i Roskilde. I det massiva publikhavet framför Pearl Jam trampades och klämdes de till döds. Händelserna sände chockvågor över Festivalsverige. Vem bar ansvaret? Och hur kunde det ske?

– Säkerhetstänkandet är som natt och dag före och efter Roskildetragedin. Den skakade om hela branschen, säger Petter Säterhed, som är säkerhetsansvarig på Peace & Love och säkerhetskonsult med flera myndighetsuppdrag.

De bägge olyckorna i kombination med den stora diskoteksbranden i Göteborg 1998, då 63 ungdomar dog, föranledde den dåvarande regeringen att 2001 ge dåvarande Räddningsverket i uppdrag att föreslå konkreta åtgärder för att förbättra säkerheten. Året därpå presenterades sex sådana punkter. Bland annat föreslogs certifiering av arrangörer, utbildning av personal, ett nytt nationellt säkerhets­organ som utreder inrapporterade incidenter, en mer detaljerad tillståndsblankett för musikfestivaler samt en svensk »pop code«, en detaljerad skrift till vägledning för arrangörer. I dag, åtta år senare, är det bara de två sista punkterna som är genomförda. 2008 presenterades en drygt 200-sidig lunta med titeln »Säkerhetsguide för evenemang«. Den är tänkt att användas av festival­arrangörer och berörda myndigheter som en handbok och i arbetet med att planera säkerhetsarrangemangen. Avsikten är inte att presentera några nya regler, den ska bara fungera som ett stöd. Men en säkerhetsguide är till liten nytta om den inte används, och de ansvariga är självkritiska på denna punkt.

– Jag måste erkänna att vi varit dåliga på att sprida informationen om att det faktiskt finns en detaljerad säkerhetsguide, säger Margareta Nisser-Larsson på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.

Bilden bekräftas av Thomas Eriksson, ansvarig för frågor om ordningslagen på Rikspolisstyrelsen. Han säger sig inte veta i vilken utsträckning festivalarrangörerna ens är medvetna om att handboken existerar.

I en skrivelse som rör förslag till förbättringar av Sveriges krisberedskap som regeringen överlämnade till riksdagen den 22 april i år, tas säkerhet vid musikfestivaler upp i ett kort stycke. Där står att frågan inte tagits upp av arbetsgruppen. I stället hänvisar man till den två år gamla säkerhetsguiden samt att det på internationell nivå påbörjats ett arbete med en ISO-standard vid evenemang.

Dessutom råder det en viss oklarhet om vilken myndighet som är huvudman i frågan. Enligt den färska skrivelsen från regeringen arbetar MSB och Rikspolis­styrelsen nu med att uppdatera säkerhetsguiden, »med MSB som sammanhållande kraft«. Men Margareta Nisser-Larsson, som ansvarade för frågan både på Räddningsverkets tid och numera på MSB, hävdar att myndigheten inte fått något formellt uppdrag att driva säkerhetsarbetet.

– Det är inget uttalat ansvarsområde för MSB, men vi har tagit på oss uppgiften, säger hon.

Frågan är vem som har ansvaret för att se till att festivalarrangörerna läser och följer säkerhetsguiden? Vem sköter kommunikationen?

Fakta | Nordiska olyckor
1981 Tre personer kläms ihjäl under en konsert med Gyllene Tider, i Mastens folkpark i Blekinge.

1983 Vid en Carola-show i Hede är ett femtiotal barn nära att klämmas ihjäl, men räddas i sista stund.

1987 Omkring tio personer förs skadade till sjukhus sedan kaos brutit ut vid U2-konserten i Göteborg.

1999 Vid den stökiga spelningen med Hole på Hultsfredsfestivalen kläms en 19-årig kvinna till döds.

2000 Nio män, varav tre svenskar, trampades ihjäl under en Pearl Jam-spelning på Roskilde­festivalen.