Slagfält Stockholm

Filippa Reinfeldt är unik. Nästan ingen annan landstingspolitiker är igenkänd av svenska väljare. Medan nio av tio kan peka ut partiledarna kan åtta av tio inte säga något alls om landstingspolitikerna. Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt har det knappast så.

Inte bara för att hon är statsministerns före detta fru.

Det började med att Expressenskribenten Eric Erfors attackerade Filippa Reinfeldt i en krönika om hans dementa mammas mardrömsupplevelse på akuten. I Dagens Nyheter beskrev kulturjournalisten Maciej Zaremba en sjukvård som präglas av effektivitetstänkande på bekostnad av mänskliga värden. I veckan skrev Dagens Industri att miljarder saknas till bygget av sjukhuset Nya Karolinska och att Stockholms läns landsting riskerar sitt kreditbetyg. Filippa Reinfeldt har fått försvara och försvara. Det tvingades hon till redan tidigare i vintras. Då rapporterades det om överbeläggningar på akuten, barnmorskor som larmade, inställda operationer och sjuksköterskor som inte längre kunde garantera patienternas säkerhet. Det har egentligen hållit på längre än så. Avknoppningarna från förra mandatperioden har spökat när personal gjort miljonvinster på vidareförsäljningar. Och flera medier har anklagat Filippa Reinfeldt för att smita från ansvar och inte vilja svara på kritiska frågor.

Men de senaste veckorna har något förändrats. Nu hörs kritiken också från högeropinionsbildare. I en ny rapport från den liberala tankesmedjan Timbro sågas bygget av Nya Karolinska. Forskaren och läkaren Anders Lundberg ger oppositionen rätt i sin kritik. Bygget blir onödigt dyrt och leder till färre vårdplatser. I veckan skrev Svenska Dagbladets ledarsida att Filippa Reinfeldt har »surrat sig så hårt vid modeller och prestigeprojekt att ingen kritik når in i bunkern«. Dagens Industri varnade på ledarplats för att Nya Karolinska-debatten riskerar att stoppa nytänkandet inom privatiserad vård.

Att så många just nu diskuterar Filippa Reinfeldt är inte konstigt. Hon ansvarar för sjukvården i ett landsting som genomgått en av de största ideologiska förändringarna i modern tid. Förändringar som gått längre än i alla andra regioner och landsting.

Det började med hennes prestigeprojekt Vårdvalet. Hennes bebis, som några kallar det. Systemet infördes i Stockholm 2008 och innebar att alla som ville starta en vårdcentral och uppfyllde landstingens krav fick göra det. Stockholmarna kunde sedan välja var de ville gå och landstinget ersatte vårdcentralerna per besök. Stockholms läns landsting var inte först. Halland hade redan infört liknande system. Flera följde efter. Men Stockholms modell blev den mest omtalade. För att ersättningssystemet var utformat på ett sätt som gjorde det mer fördelaktigt att etablera sin vårdcentral i välmående delar av staden – detta kritiserades i medier och av opposition. Och för att när regeringen ett år senare föreslog att vårdval inom primärvården skulle bli obligatoriskt i alla landsting och regioner, var det Stockholm som användes som det positiva exemplet.

»I Stockholm har vårdval nu fungerat i ett år. Inga nya system fungerar perfekt från start, men det ser lovande ut. Vid en av Stockholms största knytpunkter för kollektivtrafik har det nyligen öppnats en vårdcentral där de har drop-in-tider och öppet fram till klockan 21 på kvällen, också lördagar och söndagar. Det är sådant vi vill se mer av när vi inför vårdval i hela Sverige«, skrev Göran Hägglund när han presenterade förslaget. Filippa Reinfeldts bebis blev rikspolitik.

Stockholms läns landsting har även gått före inom andra privatiseringar. De senaste åren har man infört vårdval också inom specialistvården, alltså sådan vård som inte är primärvård eller akut, till exempel mödravård, höftoperationer och tandreglering. Det har också andra landsting gjort, de flesta på ett eller två områden. Stockholm har infört vårdval på 34 specialistområden.

Det är heller inte bara för att Filippa Reinfeldt leder det största landstinget som hon har blivit symbol för moderat sjukvårdspolitik. Hon är partiets talesperson i sjukvårdsfrågor på riksnivå och har lett två arbetsgrupper om vårdpolitik. Det gör att många ser politiken i Stockholm som ett skyltfönster, eller en experimentverkstad, för det moderaterna vill genomföra i hela landet.

Även miljöpartiet har sin sjukvårdspolitiska talesperson, Helene Öberg, i Stockholms läns landsting. Hon använder den lokala politiken som en barometer.

– Här kan jag förutspå vilka konflikter som är på gång. Det som händer här kommer påverka sjukvården i resten av landet. Jag kunde till exempel förbereda andra landsting på diskussionen om specialistsjukvården.

Helene Öberg har också sett att Stockholm skiljer ut sig på ett annat sätt jämfört med andra landsting i Sverige. Viljan att samarbeta ser helt annorlunda ut. I Skåne och Halland till exempel, infördes vårdvalssystemen som politiskt breda överenskommelser, för att skapa stabila ersättningssystem som inte skulle rivas upp vid maktskiften. I Stockholm bråkar man fortfarande om hur det ser ut.

Även socialdemokraterna brukar kritisera samarbetskulturen.

– Jag uppfattar att det är mycket mer icke-pragmatiska moderater här, de är extremt ideologiskt drivna och ideologiskt fostrade. De ser inte vinsterna med att komma överens, man vill ha de politiska konflikterna och tror att man tjänar på dem, säger Helene Hellmark Knutsson, socialdemokratiskt finanslandstingsråd i opposition.

Ser konfliktvilja. Helene Hellmark Knutsson, socialdemokratiskt finanslandstingsråd i opposition, tror att moderaterna i Stockholms landsting söker konflikter medvetet.

Ungefär likadant låter det från alliansen, fast om oppositionspolitikerna. I vägen fram till beslutet om Nya Karolinska rådde oenighet, även om det slutgiltiga beslutet fattades i enighet. I upphandlingen av Sankt Görans akutsjukhus förra året var uppgörelsen valde vänstern och socialdemokraterna att stå utanför.* Ideologiska motsättningar är större i Stockholm än i andra landsting, beskriver statsvetare. Det finns en tradition av det.

– Så länge jag kan minnas har Stockholmspolitikerna arbetat så. Under alla år av socialdemokratiskt regeringsinnehav styrde de borgerliga med jämna mellanrum i landstinget. Den politiken fick därför illustrera hur en borgerlig politik i praktiken skulle kunna se ut, säger Svend Dahl , statsvetare och chef för Liberala Nyhetsbyrån.

Det började alltså inte med Filippa Reinfeldt.

Huvudstadens sjukvårdssystem har varit förebild för resten av landet redan tidigare. På nittiotalet spreds den så kallade Stockholmsmodellen – ett effektiviseringssystem med inspiration från näringslivet. Demografin har tvingat landstinget att skynda på sjukvårdens utveckling. Där finns den största och snabbast ökande befolkningen, välutbildade medborgare som ställer höga krav.

– Stockholm är det landsting som experimenterar mest och man driver på hårdast. Man sitter på stora muskler i form av utredare och tjänstemän som kan tänka fram framtidens sjukvårdspolitik, säger forskaren och läkaren Anders Lundberg, som skrev Timbros rapport om Nya Karolinska.

Filippa Reinfeldt har också velat sprida de senaste valfrihetsmodellerna till resten av landet. I november förra året bjöd Stockholm in 140 politiker och tjänstemän från regioner och landsting för att visa upp sin modell för vårdvalet inom specialistvården.

– När man kan lära av dem som lyckas bäst, då höjer vi lägstanivån och förbättrar kvaliteten i vården, som socialminister Göran Hägglund sa när han invigningstalade.

Han är positiv till att införa tvångs-LOV, lagen om valfrihetssystem, i kommuner och landsting. Något som han delar med stora delar av borgerligheten.

Därför blev många överraskade i veckan då moderaternas välfärdsgrupp plötsligt backade från den tanken. I en debattartikel skrev gruppledaren i riksdagen Anna Kinberg Batra och statsrådet Peter Norman att kommuner och landsting ska få utforma välfärdssystem själva. Alliansen – både statsråd från kristdemokraterna och tunga riksdagspolitiker från moderaterna – har tidigare talat om att följa Stockholms exempel.

Artikeln tolkades som att moderaterna gjort en helomvändning. Att Filippa Reinfeldts linje inte längre ska bli hela landets.

Det rimligaste sättet att förstå moderaternas välfärdsgrupp är att de vill sända en signal till en opinion de har mätt upp. Så brukar partiet agera. De senaste årens debatt om vinster och privatiseringar har skapat en uppmärksamhet kring driftsformer som partiet vill bli av med. Att alltför tydligt kopplas ihop med mindre lyckade privatiseringar riskerar att straffa sig hos väljarna. På det sättet blir utspelet ett avståndstagande från Stockholmspolitiken.

Å andra sidan satsar regeringen fortfarande 360 miljoner kronor fram till 2014 på att just se över hur vårdvalet ska kunna utvecklas i landstingens specialistvård. Anna Kinberg Batra är tydlig med att moderaterna fortfarande gärna ser privat vård och ökad valfrihet. Men utan tvång.

Inom partiet har den nya hållningen väckt missnöje. Även om många värnar det lokala självstyret anses budskapet fegt bland flera personer Fokus talat med, och frågan beskrivs som en potentiellt stor konflikt både på partiets Sverigemöte nästa helg och på partistämman i höst. Här tycker många, precis som regeringskollegor i de andra partierna, att det är bra att Stockholms läns experimentverkstad har blivit nationell politik.

Filippa Reinfeldt är säkert glad över det stödet, men frågan är hur långt det räcker. Stockholms län har nu två tunga landstingsråd – förutom Reinfeldt också Christer G Wennerholm – som ständigt får tung publicitet mot sig. Det gynnar knappast deras sak i interna konflikter om det politiska innehållet. Och tillsammans utgör deras motgångar inom sjukvården respektive kollektivtrafiken ett rejält sänke inför 2014.

* I den ursprungliga versionen av den här artikeln blev beskrivningen felaktig av beslutsprocessen bakom sjukhuset Nya Karolinska. Beslutet fattades av ett enigt landstingsfullmäktige.

Läs mer: Sjukhussjukan | Varken fler vårdplatser eller mer pengar kan lösa sjukvårdens grundläggande problem.