Slår sig fram

2011 var ett riktigt bra år för Elina Nilsson. Allt klaffade, hon tog VM-guld i thaiboxning, kände att hon utvecklades mycket som fighter. Äntligen fick hon lön för mödan.

– Det är stor skillnad på att vara duktig på träning och på tävling. Jag har höga förväntningar på mig själv och vill alltid vinna. Det har varit en självklarhet sen jag var liten att jag alltid gör mitt bästa, säger hon.

Elina utstrålar lugn och självförtroende. Med sin vänliga attityd är det svårt att föreställa sig henne i MMA-ringen. För det är MMA – mixed martial arts – som är passionen, även om hon också tävlar i thaiboxning. Hon var Sveriges första kvinnliga proffs, nu sex år senare är de totalt tre stycken.

Träningen föddes hon in i. Både mamma, pappa och de tre syskonen tävlade i orientering. Två veckor gammal följde hon med på sin första orienteringstävling och vid fem års ålder började hon själv tävla.

– Att träna och tävla var någonting vi gjorde tillsammans i familjen och jag älskade det verkligen.

Elina Nilsson var en lovande orienterare men precis när hon kommit med i juniorlandslaget började problemen. Höften krånglade och under en tävling högg det plötsligt till, det gjorde så ont att hon nästan inte kunde gå.

– Hela min värld rasade samman. I ett och ett halvt års tid åkte jag landet runt till alla specialister jag hittade men beskedet var alltid detsamma. Min karriär som elitidrottare var över.

I samband med skadan drabbades Elina också av idrottsanorexi.

– När jag blev skadad och inte kunde träna på samma sätt som innan tappade jag alla mina normala rutiner och fick svårt att hantera vardagen. Lösningen var att jag bestämde mig för att sköta alla andra bitar av mitt liv perfekt så att jag när skadan väl var läkt skulle kunna komma tillbaka till elitidrotten så smidigt som möjligt, jag blev nästan manisk.

Hon började springa på motionsnivå igen och märkte att ju lättare hon var desto snabbare gick det. Det ledde till en negativ cykel av mindre mat och bättre tider.

– Men jag kom till slut till en brytpunkt. Det funkar inte längre att träna om man blir för smal. Jag kände aldrig att jag var tjock utan mitt främsta driv var att prestera bättre tider. Jag lyckades till slut vända utvecklingen och när jag gick ut gymnasiet skrev jag mitt specialarbete om idrottsanorexi. Det var tufft att stå och redovisa framför alla. Jag lämnade ut mig själv mycket i den processen men i dag är jag stolt över att jag tog mig ur det.

Med skadan i bagaget flyttade Elina Nilsson till Göteborg. Hon hade en tung period bakom sig och sökte efter en träningsform som kunde passa in i hennes nya liv. På Fighter Centre i Göteborg hittade hon till taekwondon men kanske framför allt även till tränaren August Wallén som i dag är hennes coach och nära vän.

Efter en återhämtning som bara några år tidigare verkade omöjlig började hon sakta men säkert tro på en ny idrottskarriär, men taekwondon kändes inte helt rätt. August Wallén föreslog MMA. Det är en fysiskt och mentalt utmanande sport, som passar Elina Nilsson. Den träning hon ägnar sig åt i dag är mer allsidig och sundare. Kroppen har blivit starkare. Under tiden som orienterare låg fokus alltför ensidigt på löpning, någonting hon nu i efterhand förstår antagligen bidrog till skadan. MMA och thaiboxning kräver förutom hård träning även en känsla för det taktiska spelet och en väl utvecklad förmåga att fatta beslut under hög press.

– Det är riktigt tufft att gå match. Har man inte stått där är det svårt att föreställa sig. Jag är en känslomänniska, något som kan vara både en styrka och en svaghet. I VM-finalen i Tasjkent var det helt jämnt i sista ronden och då tror jag att min enorma vilja var det som krävdes för att orka göra det där lilla extra som gjorde att jag vann. Det var en helt otrolig känsla.

På kampsportsgalan 2011 blev hon utsedd till årets mästarinna och årets förebild. Då hade hon tagit silver i VM i thaiboxning efter att några månader tidigare ha blivit påkörd av en bil och inte kunnat träna sista tiden.

Nu följer hon en femårsplan som sträcker sig fram till 2016. Fram tills dess ska hon satsa stenhårt. Hon känner att hon har mycket kvar att lära sig och vill tävla mer framöver.

– Jag älskar den här livsstilen. Att träna hårt, tävla och framför allt älskar jag att vinna.