Snårigt i snön

Sedan den tragiska olyckan 2003 där en 14-årig pojke dödades av ett nedfallande isblock på Drottninggatan i centrala Stockholm har de juridiska diskussionerna om snöskottningen gått höga. Fallet gick hela vägen till Högsta domstolen som 2005 dömde vd:n för en plåtslagerifirma till villkorlig dom och 60 dagsböter för vållande till annans död. Fastighetsägaren, som hade lagt ut snöröjningen på plåtslagarfirman, friades.

Budskapet var tydligt: ansvaret kan delegeras, men det kan inte undgås. Det finns alltid någon som är skyldig om en istapp lossnar och träffar förbipasserande.

Med de två senaste årens långa, kalla och snöfyllda vintrar har vi därför fått en formidabel explosion av mer eller mindre seriösa snöskottare som har intagit hustaken. Som har skyfflat ner stora mängder snö och is på trottoarerna och därmed ställt oss inför ett nytt juridiskt dilemma: Vem är då ansvarig om man halkar på isen eller snubblar på snön och bryter lårbenet?

Om vi tar det från början. I ordningslagen står följande att läsa: »Snö och is som kan rasa ned och skada personer eller egendom på offentlig plats skall utan oskäligt dröjsmål avlägsnas från tak, rännor och liknande anordningar.«

Det är alltså fastighetsägarens uppgift att inspektera taken, sätta upp avspärrningar och varningsskyltar när snön faller, och så fort isbildningar uppstår ta bort dem. Fastighetsägaren kan dock lägga över uppdraget och ansvaret på entreprenad, exempelvis till en plåtslagarfirma. Då blir det deras skyldighet att skotta snön i tid.

Den som ansvarar för att hålla taken rena är också förpliktad att köra bort den snö som skottas ned, enligt renhållningslagens tredje paragraf: »Det åligger fastighetsinnehavaren att snarast avlägsna snö och is som är till olägenhet för gångtrafiken och att vid halka skyndsamt sanda gångbaneutrymmet eller vidta andra åtgärder för att motverka halka.«

Så oavsett om snön har skottats ner eller fallit av sig själv finns det en fastighetsägare/snöskottningsfirma som kan ställas till svars om någon halkar på trottoaren nedanför och skadar sig.

Det finns dock ett juridiskt undantag. Ett stort sådant. Huvudstaden.

– Det som är speciellt med Stockholm är att kommunen ansvarar för rengöring av snö och is ända in till fastigheten. Enligt ett jättegammalt avtal med Stockholms kommun så är det kommunen som har det ansvaret, säger Rune Thomsson, som är Fastighetsägarnas chefsjurist.

Vill stockholmarna ha skadestånd för en bruten lårbenshals så är det således kommunen de ska kräva pengar av. Bra att veta för de cirka 1 000 personer i Stockholm som förra vintern fick söka vård på sjukhus efter halkolyckor. Och som utvecklingen har varit i år kommer den siffran att fördubblas innan vintern är över, rapporterade Svenska Dagbladet tidigare i år.

– Om nu kommunen har ansvar för att rensa trottoaren, då spelar det ingen roll om snön först har landat på taket och sedan faller ner på trottoaren, konstaterar Rune Thomsson.

I samma sekund den stockholmska istappen når marken ändras alltså dess juridiska status.

Drar man det till sin spets kan alltså en fastighetsägare i Stockholm bryta mot ordningslagen och strunta i att ta bort snön från taket, vänta på att snön faller av sig själv och hoppas att den inte träffar någon. Därefter är problemet Stockholm stads, som får stå får notan om någon skadar sig eller försöka bevisa att olyckan faktiskt berodde på att fastighetsägaren varit försumlig.

Så ser snös något snåriga juridiska status ut.