Sparka tränare är dålig medicin

En sorts kollektiv förstämning präglade kommentarer och analyser när det stod klart att Helsingborgs IF ramlar ur allsvenskan och tränaren Henrik Larsson rusat mot lagets upprörda fans, maskerade huliganer, uppenbarligen redo att slåss. Anledningen till nedstämdheten var både den komplexa situationen på arenan, där läktarvåldet åter triumferade, och att varken poliser eller vakter ingrep. Dessutom tillkom ett vemod över att det var just Henke, en av svensk fotbolls största. Som spelare gjorde Henke Larsson succé i några av de klubbar som vi de senaste åren har lärt oss förknippa med Zlatan Ibrahimovic. Till skillnad från Ibrahimovic vann Henke Champion League med Barcelona, och var med och tog medalj för Sverige i ett fotbolls-VM, och tog med sina mål Sverige vidare från en svår grupp i ett annat.

Stora spelare blir inte självklart framgångsrika tränare. Och tålamodet med en fotbollstränare blir allt kortare. Av sexton allsvenska tränare i säsongsupptakten hade bara sex kvar jobbet när serien var färdigspelad. Sex av de tio som slutat fick sparken. Trenden inleddes i början på 00-talet, men aldrig har så många tränare fått sparken som i år. (Henke sa upp sig innan han sannolikt fått sparken.)

Fans till klubbar som AIK och Djurgården kan kanske  se omsättningen på tränare som välsignelser. Deras lag klättrade i tabellen efter tidiga tränarbyten. Men  var det tack vare en ny röst i omklädningsrummet? Studier från engelsk, spansk, holländsk och italiensk fotboll pekar på att det sällan ger bättre resultat att sparka tränaren. Tvärtom brukar tränarbyte mitt i säsongen ofta ge försämrade resultat.

Karin Hellerstedt, lektor i företagsekonomi på Jönköpings universitet som forskar om team och entreprenörskap, sammanfattar forskningens slutsatser om tränarbyten inom idrottens lagsporter.

– Byt inte ut tränaren när ett lag befinner sig i kris. Det finns inget vetenskapligt stöd för att det leder till bättre resultat.

Ändå sparkas tränare. Anledningen är några envisa tankefigurer. En går inom forskningen under namnet »den onda cirkeln«, och bygger på idén att ett tränarbyte kan innebära nya rutiner och förändra relationer inom gruppen. Studier visar att dessa positiva effekter kan uppstå, men oftare leder anpassningen till en ny ordning till ännu sämre prestationer.

Allt oftare offras tränaren för att stilla fansens missnöje.

– Det finns ett tryck från sponsorer och fans att agera snabbt när en klubb inte vinner. Det går att jämföra med aktieägarnas krav på snabba förändringar inom företagsvärlden. Ledningen för en fotbollsklubb har förväntningar på sig, och genom att sparka tränaren kan man visa att man gör något. Medierna bidrar genom att underblåsa konflikter. Att man kan betta på vilken tränare som sparkas först gör förstås också sitt till, säger Karin Hellerstedt.

Men om dessa tränarbyten inte sker samtidigt med strukturella förändringar kommer lagets prestation knappast att förbättras under säsongen.

– Det finns en naturlig variation. Sannolikheten för att ett lag ska börja vinna ökar om det har förlorat många matcher. Förr eller senare bryts en negativ trend. Sannolikheten för att ett lag ska förlora alla matcher är otroligt liten. Därför ser man ofta sådana kortsiktiga positiva effekter av ett tränarbyte, och ljuset faller på tränaren, men äran ska inte tillkomma honom eller henne. Att sparka en tränare är kostsamt, alla gör inte som Henke och avstår sin lön, säger Karin Hellerstedt.

Malmös tränare Alan Kuhn fick sparken från klubben trots att laget under hans ledning i år gjorde vad det inte lyckades med förra året: vann SM-guld. När Kuhns efterträdare offentliggjordes presenterades han på bild på sajten Fotbollskanalen.se med rubriken »Allsvenska tränare 2017 – vem blir nästa tränare att få sparken 2017«. Vadslagningen är redan i gång. Det är symptomatiskt för den febriga osäkerheten för en allsvensk tränare idag.