Spionskandalen

Folkpartiet har länge varit en opålitlig partner i den borgerliga alliansen, och vreden kokar också inom det egna partiet. Nu pågår en kamp om tiden. Ska alliansen lyckas skaka av sig den största svenska politiska skandalen i modern tid och hinna hamra in budskapet om jobben?

Två dina händer i offentligheten, sa Johan Jakobsson till 24-årige Per Jodenius när han i mars fick reda på datorspionaget. I tisdags eftermiddag darrade partisekreterarens egna händer.

För varje fråga från journalisterna lät förklaringarna allt ihåligare. Mer misslyckad presskonferens har mannen som kallats Sveriges bästa spinndoktor aldrig ordnat.

Framför kamerorna svettades Lars Leijonborg och Johan Jakobsson. I ett hörn slet Helena Dyrssen, kanslichefen som leder alliansens planering för ett makt­övertagande, sitt röda hår. Trygga bakom journalisterna stod resten av partitoppen. Vännerna, fienderna, de som väntar på sin tur.

Det var en avslöjande scen. I strålkastarljuset blänkte strategierna, den interna splittringen, de borgerliga bråken. Johan Jakobssons historia handlar mycket om det. Han värvades som politisk strateg till valrörelsen 2002. Han var en av hjärnorna bakom språktestet och uppgörelsen med »snällismen«. Han styrde i praktiken folkpartiet och gjorde det till landets tredje största parti.

Men den nya inriktningen skapade också splittring. En falang socialliberaler satte sig på tvären vid varje landsmöte. En annan grupp intrigerade för att göra skolpolitikern Jan Björklund till partiledare.

Ett stort antal folkpartister har de senaste åren vittnat om toppstyrning och hur strategiskt tänkande gått före politiken. Bilden har tonat fram av ett parti som inte hittat hem efter alla förändringar. Till och med nu när partiet går på knäna kritiseras ledningen internt.

– Vissa tjänstemän i Stockholm har varit som en sekt med allt mer makt. De har bestämt politiken, stoppat folkvaldas pressmeddelanden och regisserat riksdagsledamöterna. För bara en vecka sedan ville de göra om alla lokala hemsidor efter ett centralt mönster. De hotade med att de hade upphovsrätten och allt möjligt. Det är den tonen det har varit, säger en folkpartist.

Johan Jakobsson har också anklagats för att ha infiltrerat EU-parlamentarikern Maria Carlshamres mejlkonto när hon stod inför rätta och vägrade följa ordern att ta time-out. Än i dag har Johan Jakobsson inte förnekat uppgifterna.

Det var detta delade folkparti – framgångsrikt i opinionen, men bråkigt internt – som sommaren 2004 började tala om att de borgerliga borde enas i ett parti. De and­ra tre partierna var minst lika positiva. Men när alliansen väl var bildad började klagomålen strömma ut.

Högt uppsatta moderater, centerpartister och kristdemokraterna pekade gång på gång ut folkpartiet som borgerlighetens problembarn. Var det inte ersättningsnivån i socialförsäkringarna, så var det samtalstonen på de interna mötena eller anklagelser om partiegoistiska utspel.

– Man är ju nervös varje morgon när man slår upp DN Debatt. Det går aldrig att veta var man har folkpartiet. De är fullständigt opålitliga, sa en moderat till Fokus i vintras.

Så sent som i förra veckan gjorde folkpartiet ett energiutspel, trots att man i alliansen kommit överens om att vänta, uppger en kristdemokrat.

Efter spionskandalen har folkpartiet vingklippts. Statsvetarna är överens om att partiets mobilisering och valkampanj nu har kullkastats. Men om avslöjandena påverkar alliansen råder det delade meningar.

En möjlig konsekvens är att väljarna går till vänsterblocket. En tredjedel av folkpartiväljarna har ett parti till vänster som sitt andrahandsval, visar forskning som Magnus Hagevi vid Växjö universitet har gjort. En sådan väljarflykt kan leda till valförlust för alliansen.

En annan teori är folkpartiets låga andel trogna väljare kan leda till ett lågt valresultat. Det tror statsvetaren Olof Petersson. Ett potentiellt, men kanske inte så troligt, resultat skulle vara att folkpartiet får mindre än fyra procent av rösterna, ramlar ur riksdagen och därmed stjälper alliansen.

Ett tredje utfall är att valdeltagandet generellt sjunker efter skandalen. Det skulle snarast leda till att socialdemokraterna drabbas mest, menar Henric Oscarsson vid Göteborgs universitet. Men det kan också innebära att Sverigedemokraterna eller något av de nya partierna gynnas, kommer in i riksdagen och får en vågmästarroll mellan blocken.

En fjärde möjlighet är att ingenting händer. Skandaler brukar påverka mindre än man tror, menar flera statsvetare. Socialdemokraterna gick till exempel upp i opinionsmätningarna efter avslöjandena om mejlsmutskastningen av Fredrik Reinfeldt i våras.

På samma sätt kan den offerroll som socialdemokraterna har tagit på sig slå slint. I EMU-kampanjen mördades ja-profilen Anna Lindh strax före folkomröstningen. Nej-sidan trodde då att sympatierna skulle landa hos ja-sidan och att slaget var förlorat. Men mordet tycks inte ha påverkat resultatet alls.

De flesta av det 20-tal borgerliga politiker och tjänstemän Fokus har pratat med i veckan tror att utfallet av spionskandalen blir likadant. Deras strategi bygger också på den förhoppningen.

Nu gör de allt för att fjärma sig från folkpartiets fula spel. De kokar av ilska, men pekar bara ut de lägre tjänstemännen som ansvariga. Samtidigt som Fredrik Reinfeldt i alliansens namn försvarar Lars Leijonborg.

Genom att anklaga fifflarna men beskydda folkpartiet hoppas de borgerliga att skandalen blåser bort. För att de därefter ska kunna ägna sig helt åt att prata om arbetslösheten. Moderaterna, till ­exempel, ska ha en speciell kampanj de sista 100 timmarna innan vallokalerna stänger.

Den verkliga dödsstöten vore om det visade sig att folkpartiet spridit uppgifterna från socialdemokraternas nätverk vidare till allianspartierna. Företrädare för de tre andra partierna hävdar att de har ett gott argument för att det inte har skett. Som en av dem uttrycker det:

– Den enda fördel vi har nu är att folkpartiet aldrig velat samarbeta med oss på riktigt. Därför har vi aldrig fått några hemliga papper.