Staden som revolterade mot sig själv

Runt midnatt, i foajén på andra våningen i Folkets hus, när de socialdemokratiska kärntrupperna i Göteborg samlades framför en kolossal vägg-tv och statsministerns valnattstal, såg det ut som att plågorna var borta. Ann-Sofie »Soffan« Hermanssons ansikte sprack upp i ett förlösande skratt. Anna Johanssons drog lättat ihop sig. En man i grå kostym höjde en knuten näve i en trotsig segergest.

Ett något mindre dåligt valresultat än befarat kunde denna valnatt göra små underverk med stukade politiska självkänslor. Socialdemokraterna var – när röken efter byggena i stan hade lagt sig – fortfarande störst i Göteborg.

– Vi har haft makten i 24 år, att vi minskar är inte konstigt. Det har varit mycket om Göteborg och korruptionen. Det var visserligen bara två lägre tjänstemän, men det här är en populistisk valrörelse, sa partiets förste ombudsman, Eva Marie Rasmusson, till Fokus.

Hon stod framför tv:n och hörde Löfven säga att »oavsett utgång borde kvällen bli blockpolitikens begravning«. Och att blockpolitiken och dess ideologiska låsningar var »fördummande«. Det lät nästan som att statsministern hade Göteborg som förebild. Här har jordnära tag varit rättesnöret i decennier. Referenserna till »Göteborgsandan« har länge varit lika obligatoriska som kaninerna på Liseberg. Synbara resultat har alltid gått före ideologi.

Men högtidstalen till »andan« har varit lättare att räkna de senaste åren. Avslöjanden om korruption, och en granskningskommission som i en offentlig rapport slagit fast att tilliten i Sveriges andra stad håller på att undermineras, har riktat ljuset på samförståndsandans baksida: för mycket marknadstänkande. För lite rättsstat, insyn och professionalitet. För många kommunala fingrar i ekonomiska intressen.

Bilden av »andan« har blivit en annan. Valresultatet är ännu en bekräftelse på det.

– Man uppfattar att vi är maktfullkomliga. Vi höll en folkomröstning om Västlänken, var tvungna att hålla den, men beslutet var påbörjat och länken beslutad. Och folkomröstningen var rådgivande, sa Eva-Marie Rasmusson.

– Jag är mer orolig för hur Göteborg ska kunna styras än för mitt eget parti, sa kommunstyrelsens socialdemokratiska ordförande, Ann-Sofie Hermansson.

De kunde ändå le en stund. Trösta sig med att de 124 000 samtal de haft i valrörelsen, de flesta i de utsatta områdena, hade gett resultat. Men i staden där ideologiska låsningar aldrig har varit svåra att bemästra, började det den här kvällen stå klart att också en sakfråga där båda blocken är överens kan förlama en regeringsbildning.

I en festlokal på andra sidan älven firade det knapp ett år unga partiet Demokraterna. Musiken dånade. Smockfullt i baren. På en jätteskärm ovanför en scen visade staplarna att 17 procent av göteborgarnas lagt sin röst på partiet som framför allt vill stoppa Västlänken, tågtunneln under stan. Valresultatet varvades med en stillbild på bara partinamnet. Segerrusiga herrar rusade ut i duggregnet och ställde sig under en markis och en gatlykta och rökte.

Näst största parti i Sveriges näst största stad. I grund och botten som en reaktion mot Göteborgsandan.

– Martin Wannholt är på övervåningen och intervjuas av radion just nu, upplyste partiets pressekreterare Jan-Olof Ekelund.

Wannholt, Demokraternas grundare, var ledande företrädare för Moderaterna i valet 2014 när han som motståndare till Västlänken gick emot partilinjen. Trots att Wannholt fick flest personvalsröster, nominerades han inte av sitt dåvarande parti till omval på sin kommunalrådspost. Nu ville alla prata med honom.

Men Henrik Munck – som i vintras lämnade Miljöpartiet, och kort därpå anslöt till Demokraterna – tog sig tid att försöka överrösta musiken och segervrålen.

– Vi har gjort ett bra jobb, sa han. Vi har fått de andra att diskutera frågan om Västlänken. Nu vidtar förhandlingar.

Han syftade på tunneln under staden, som ska göra att tågen söderut kan fortsätta utan att behöva vända på Göteborgs Central. Tunneln har börjat byggas men måste stoppas, det är ett oavvisligt krav från Demokraterna.

På onsdagen efter valet säger Munck i telefon att Västlänken är en produkt av Göteborgsandan, som både har en positiv och negativ sida.

– Viljan till samförstånd för göteborgarnas bästa är bra. Tyvärr har den också misslyckats och lett till en kultur av misskötsel. Under lång tid har det varit så.

Valresultatet visar att Demokraterna blir ett stort vågmästarparti. Till skillnad från de på riksnivå lika stora Sverigedemokraterna är Demokraterna inte pestsmittat av rötter i nazismen. Nu kan partiet avgöra vilket av de politiska blocken som styr staden de närmaste åren.

– I Göteborg finns det nu en majoritet för Alliansen att skapa ett stabilt styre. Alliansen med Demokraterna skulle bli betydligt större än Socialdemokraterna. Om de vill bryta 24 år av socialdemokratiskt styre har de en möjlighet. Det räcker med att acceptera vårt enda krav: ett stopp för Västlänken, säger Henrik Munck.

Blir det så?

– Många partier befinner sig i ett internt arbete med var de har sig själva, säger Henrik Munck.

Först i oktober ska den nya kommunstyrelsen vara på plats. I november ska en budget klubbas. Tid finns.

Socialdemokraternas kommunikatör Viktoria Tryggvadottir säger:

– Demokraternas krav på att stoppa Västlänken kommer vi inte att gå med på. Av flera skäl, där det uppenbara är att trots allt bara 17 procent inte vill ha den.

Inte heller Alliansen har planer på att stoppa Västlänken. Att bygga en politisk majoritet i en stad utan ideologiska skiljelinjer tycks vara lika komplicerat som allt annat.

Fakta | D näst störst

Valresultat (preliminärt) i Göteborgs kommun, %

Socialdemokraterna 20,4

Demokraterna 17,2

Moderaterna 14,5

Vänsterpartiet 12,5

Sverigedemokraterna 8,3

Liberalerna 7,2

Miljöpartiet 6,9

Centerpartiet 3,9

Kristdemokraterna 3,3

Fem. initiativ 2,3

Vägvalet 1,9

Kommunistiska p. 0,5