Startup Sverige för Obamas ambassadör

Benjamin Franklin var först. Under vintern mellan 1782 och 1783 hade vetenskapsmannen, politikern och boktryckaren jobbet som USA:s sändebud till Sverige.

Då var, skulle man kunna säga, relationerna på topp. Ett handelsavtal roddes i land och Sverige blev därmed det första neutrala land som erkände den amerikanska republiken.

Över tvåhundra år har gått. Och det har varit lite upp och ner med vänskapsbanden sedan dess.

När några kroater 1972 hade kapat ett svenskt flygplan fräste president Richard Nixon – på ett av sina berömda band – att han önskat att de tagit Palme.

Det var Vietnamkrig. Regeringen kritiserade USA. Vita huset svarade. Ambassadsstolen fick stå tom. Inte förrän 1974 skickade USA:s regering en riktig ambassadör till Stockholm.

När 2016 håller på att bli 2017 är frågan om relationen mellan länderna någonsin varit bättre. Svenska politiker har bilder på Hillary Clinton på sina kontor, Barack Obama var här 2013, Joe Biden var här i augusti.

Och som grädde på moset propagerar fyra riksdagspartier – alltmer intensivt – för att Sverige ska gå med i Nato.

Man behöver knappast nämna att Apple har fått annektera Kungsträdgården och att TV3 snart ska börja sända NFL-fotboll.

Långt ifrån allt är Barack Obamas förtjänst, men om man ska tro de internationella undersökningar som görs om inställningen till USA i världen, är det tydligt att hans presidentperiod har haft stor inverkan på hur landet uppfattas utanför dess gränser.

Den ambassadör han har skickat hit – den första kvinnan på posten – är på många sätt en bild av det USA som håller på att växa fram.

Azita Raji föddes i Iran 1961. Hon skickades till ett internat i Schweiz för att gå gymnasiet, men samma år som hon skulle ta studenten började det hända saker i Iran. Islamiska revolutionen inleddes, och familjen fick fly till USA. Till Kalifornien och området runt Silicon Valley.

– Jag hade ju bott i ett demokratiskt land förut, men det här var något annat. Det var ett land som var öppnare än någonting jag upplevt tidigare, minns hon.

Hon valde en karriär i finansbranschen – på bland annat Goldman Sachs och JP Morgan – men under en skidresa såg hon plötsligt ett tal av Barack Obama på tv. Snart hade hon läst hans böcker, och hon började arbeta för hans kampanj.

Fyra år senare, när Obama skulle väljas om, var hon biträdande finanschef för hans återvalskampanj. Enligt New York Times skramlade hon ihop åtskilliga miljoner dollar åt honom.

Obama valdes om. Så på sätt och vis är posteringen som amerikansk ambassadör i Sverige lite av en belöning.

Under lång tid var de flesta som skickades till ambassaden i Stockholm karriärdiplomater, men ända sedan 1960-talet har presidenten tillsatt ambassadörerna politiskt.

På sistone har det dock känts som om ambassadörerna från USA säger mer om landet de hamnar i än landet de skickats från. Företrädaren Mark Brzezinski kunde ibland låta som en svensk miljöaktivist när han engagerade sig i algblomningen i Östersjön eller i spridningen av svensk miljöteknik.

Azita Rajis intresse för startupmiljön i Sverige passar in i en helt ny, svensk berättelse om Stockholm, Malmö eller Göteborg som arktiska versioner av Silicon Valley. Hon har åkt runt i landet, besökt företag, tittat på inkubatorer och talat om svenska »enhörningar« – alltså företag som Spotify, Klarna eller Mojang, som värderas till mer än 1 miljard dollar.

Det är på ett sätt inte så konstigt. Hon kommer från finansvärlden och under uppväxtåren i USA bodde hon i Marin County, norr om San Francisco-bukten, tvärs över Golden Gate-bron, hon känner väl till startup- och riskkapitalvärlden i Silicon Valley.

Men så har det ju hänt en del vad gäller Sverige de senaste åren. Det handlar inte bara om handel och kultur längre.

Ryssland visar upp en ny sida, värdlandsavtal har skrivits under och militäralliansen Nato har gått från sömnig organisation till att bli hett stoff i svensk inrikespolitik.

Raji hanterar det som den diplomat hon är:

– Om Sverige bestämmer sig för att gå med är man naturligtvis varmt välkomna. Men det är en sak för svenskarna, säger hon.

Det låter som ett icke-svar, men den uppmärksamma kan ändå märka ett litet tonskifte jämfört med hur det kunde låta från hennes företrädare. För bara några år sedan sades det från den här stolen att Sverige, som icke-medlem, inte kunde räkna med USA:s stöd vid en konflikt.

Numera verkar det inte vara så noga. När Joe Biden var här i somras stod han på ett podium i Rosenbad och deklarerade att »ingen ska kunna missförstå, varken herr Putin eller någon annan, att detta är okränkbart territorium. Punkt. Punkt.«

Plötsligt blir det tydligt att det där med Natomedlemskap är lite mer komplext än det verkar. För borta i USA finns just nu en presidentkandidat – med begränsad chans att vinna förvisso – som säger att inte ens Natomedlemskap är en garanti för att få USA:s stöd.

Den som inte betalar sina medlemsavgifter får kanske inte skydd. Det är en syn på Nato som påminner lite mer om en golfklubb än en militärallians.

Men försök att få Azita Raji att säga någonting om Donald Trump. Vad som helst. Det går inte. 

Och det är klart. Chansen må vara liten – men det kan ju vara hennes nya chef om bara några månader.