Tog makten – med elva procents stöd

De var unga och arga. Folkpartiets ungdomsförbund, Fpu, var ingen masskader men lät höra talas om sig på 60-talet. De var liberala, ibland lite för liberala även för ett liberalt parti.

De var socialliberaler, sexliberaler, knarkliberaler, ja vilka liberaler som helst. Ibland var det svårt att föreställa sig allt som kunde rymmas under beteckningen liberalt. Där fanns Hans Nestius, Olle Västberg, Staffan Thorsell, Ernst Klein, Carl Tham och Ola Ullsten.

Men framförallt var det runt Per Ahlmark det rörde sig, en ung och arg politiker som ville ha allt genast, makten över partiet och över politiken i stort. Först och främst genom plats i riksdagen. 1962 formerade han de unga liberala i en liberal påtryckargrupp – kallad Grupp 70 – för att få in fler unga liberaler i maktens centrum.

Strax efter honom kom alltid Ola Ullsten. Ung, men inte alls lika arg. Och som på sin försiktiga norrländska uttalade kanske 30 ord där Ahlmark använt 100 på samma tid.

Halmhattarnas parti: 1964 lanserades liberala ungdomskandidater med kampanjtricks hämtade från USA; halmhattar och dixielandband. Här med Ola Ullsten i Vällingby centrum.

1964 drev de kampanj för de unga liberalerna med ett knep de sett användas i USA. Med halmhattar och dixieorkestrar skulle folk lockas till valmötena. Om det var tack vare det är väl tveksamt. Ola Ullsten blev i alla fall vald till riksdagen.

Ullsten efterträdde Ahlmark både som ungdomsförbundets och partiets ledare. Men Ahlmark blev bara vice statsminister. Ola Ullsten blev statsminister. Visserligen bara i ett år, mellan 18 oktober 1978 och 12 oktober 1979.

1976 hade det osannolika hänt att de borgerliga partierna besegrade socialdemokraterna i valet. De fick ingen enkel resa, jämfört med alliansregeringen 2006 – 2014 fanns det ett fåtal områden där de tre partierna jämkat samman sig.

Det skulle också visa sig rätt snart, 1978 föll den borgerliga regeringen efter interna stridigheter om kärnkraften. Thorbjörn Fälldin hade ju lovat att inte dagtinga med sitt samvete.

En parlamentarisk kris utbröt, Centerpartiet var det stora partiet i koalitionen, med stöd från 24 procent. Moderaterna 15,6 procent och Folkpartiet bara 11 procent.

Socialdemokraterna ville helst ha nyval, men det sa majoriteten nej till. Till slut kunde en regering med stöd bara av 11 procent av väljarna röstas fram, efter att socialdemokrater och centerpartiet lagt ned sina röster.

Regeringen Ullsten röstades fram av 39 folkpartister, M och Vpk röstade nej, övriga (S och C) avstod. Fast frågan om kärnkraften fick fortsatt en central roll.

Onsdagen den 28 mars 1979 blev kärnkraftsolyckan i Harrisburg känd. S som fram till dess varit för en fortsatt utbyggnad började tveka. När Olof Palme strax efter reste till Vargön i Norra Älvsborg för att tala på partiets distriktskongress kom han med beskedet att partiet nu krävde en folkomröstning.

Ullsten blev arg, han menade att det var ett sätt att plocka poäng och att S snabba agerande satte FP i dålig dager. Fast ilskan måste ha lagt sig hyfsat snabbt. När valsedlarna inför folkomröstningen fastställdes fanns det ett nej-alternativ i Linje 3 (C och V), ett ja-alternativ i Linje 1 (M). Men också en Linje 2 som S och FP enades i, om en ”avveckling – men med förnuft”.

Foto: Karl Melander/TT.

Kärnkraftsfrågan förpassades till folkomröstningen i mars 1980. Efter valet i september 1979 bildades en ny borgerlig trepartiregering, nu med Ola Ullsten som utrikesminister. Efter tiden i regering utsågs Ullsten till ambassadör i Kanada, och senare i Italien.

Han kom dock att återvända som privatperson och bosätta sig i Kanada, med mellanspel för sommarbesöken i Grötlingbo på Gotland.

Ola Ullsten föddes 23 juni 1931 i Umeå och avled den 28 maj i år.