Statsvetaren: För tidigt att ta ut en S-vinst i coronakrisens spår

Inte under hela 2000-talet har hela den politiska verktygslådan legat i "sossehäraden" som nu, hävdar en källa i regeringskansliet. ”Statsmannen” Stefan Löfven har gått från usel till urbra i de oroliga väljarnas ögon: S klättrar i opinionen i coronakrisens spår och internt tillåter sig till och med de mest avmätta tjänstemännen att drömma sig bort till ett läge där 30 – eller varför inte 35 procent – åter är vardag.

– Det finns en mottaglighet för hur vi säger saker och vad vi säger, säger ytterligare en källa i samma kansli.

Det är i kriser som politiska stordåd kan ske, brukar det heta, och för socialdemokrater innebär den här krisen en möjlighet att lyckas med det som man inte kunde efter finanskrisen 2008: att få till en röd reformagenda.

Det finns en del som talar för att Socialdemokraterna ska gynnas av krisen.

– Just nu talas det mycket om ekonomisk politik, sysselsättning, och det är traditionella S-områden. Man kommer bort från det som har präglat politiken under lång tid, som migration, brott- och straff och identitetspolitik. Där har S haft svårt att orientera sig. Nu är det frågor där man känner sig hemma och väljare har lättare att identifiera dem, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Samtidigt ser han två andra scenarier. Det ena är att skulden, rätt eller fel, för det väljarna inte är nöjda med staplas på regeringens axlar.

– Det gäller dels åtgärderna man vidtagit eller inte vidtagit, men också att det utvecklas en diskurs att den svenska välfärden är dåligt rustad, vilket är mindre passande för Socialdemokraterna. Och så kan det bli även om man anser att beslut är fattade i enighet eller av alliansen, det riskerar att falla på regeringen.

Ytterligare ett scenario är att coronakrisen varar så pass länge att partierna kommer tillbaka till de gamla vanliga frågorna.

– Då kan detta uppfattas som ett undantag som inte satt så djupa spår hos människor. Och då är vi tillbaka till hur det var i februari, säger Jonas Hinnfors.

Han ser ytterligare risker för partierna om krisen blir långvarig:

– Om det utvecklas till en existentiell rädsla bland väljarna så kanske det kvittar om sjukdomen i princip är ofarligt för de flesta. Då går det in under skinnet på folk med följd att det uppstår väljargrupper som identifierar sig i endera grupp som förespråkar olika strategier mot sjukdomen.

– Det kan bli emotionellt med konflikter som nästan liknar de mellan olika religioner, hudfärger och språk.

Sedan krisen utbröt har det rått borgfred i riksdag och regering. Men utanför regeringssamarbetet hörs nu en klagan över att processerna är långsamma och arbetet med att undsätta krisande företag tar för lång tid. Och när är det egentligen dags att tillsätta den där kommissionen för att utreda politikens agerande?

– Vi vill inte hålla på att utreda det här efteråt, detta kan ju hålla på länge, kanske resten av året, säger en borgerlig källa med insyn i arbetet med coronakrisen.

Enligt Jonas Hinnfors är det uppenbart att smekmånaderna är över.

– Det är inte ett normalt läge att alla partier är ense. Man har olika ideologiska grunder, samtidigt som det de här månaderna har kommit oerhört mild kritik från oppositionen. Men nu kommer det igång, säger han.

Från socialdemokratiskt håll finns det flera vägar framåt i arbetet med att ta fram en politik för Sverige efter coronakrisen. Dels finns det inför kongressen 2021 arbetsgrupper som ska ta fram ny politik på tre områden: en sjukvårdspolitisk arbetsgrupp ledd av Lena Hallengren, en om ekonomi och jämlikhetsfrågor ledd av Magdalena Andersson, och en nyss tillsatt grupp om internationell politik ledd av Ann Linde.

Därtill finns det, enligt uppgift, informella strukturer där statsråd fått i uppdrag att tänka fram förslag på sina respektive områden. Samt en ny funktion i S partikansliet: Marika Lindgren Åsbrink ska som utredningschef uttalat arbeta med politiska förslag om vad som händer efter coronakrisen.