Stockholms Auktionsvärk

En solig söndagsmorgon i september 2014 träffas en udda kvartett i en svit på Grand Hôtel i Stockholm. Där är ju Carl-Anton! Men varför har han Roger Pontares kläder? Oj förlåt, det är visst Bengt Sundström, ordförande för det danska auktionshuset Lauritz.com. Och så hans paranta hustru Mette Rode Sundström, bolagets vd och inte olik eldens prästinna Melisandre i tv-serien »Game of Thrones«. Bredvid dem en herre som ser aningen malplacerad ut i det färgstarka sällskapet. Stockholms Auktionsverks vd Niclas Forsman är som alltid korrekt klädd i mörk kostym och slips, oaktat att det är helg och fortfarande tidigt på dagen. Den fjärde närvarande sticker ut bara genom sin vanlighet, en fritidsklädd journalist som är där för att intervjua trion. Anledningen är att Lauritz just har köpt anrika Auktionsverket. En affär så vågad och oväntad att noblessen på Strandvägen i närheten inte kan låta bli att rynka en aning på örnnäsorna när de hör talas om den. Lite som om LRF skulle ta över Riddarhuset.

Stockholms Auktionsverk, grundat 1674, är världens äldsta auktionshus. I början anordnades konkursauktioner åt borgenärer som ville driva in skulder. Senare tillkom vanliga auktioner där vem som helst kunde sälja sitt lösöre. År 1993 sålde Stockholms stad »Verket« till affärsmannen Peter Alarik för 10 miljoner kronor. Nu tog företaget på allvar upp kampen med Bukowskis om marknaden för antikviteter och dyrbar konst. Auktionsverket passerade inte rivalen i omsättning, men väl i lönsamhet. De senaste fem åren har Auktionsverket exempelvis gjort en vinst på totalt 10 miljoner kronor, medan konkurrenten har förlorat lika mycket.

Bengt Sundström och Mette Rode Sundström kom in på finauktionsmarknaden från ett annat håll. Med start i det lilla danska auktionshuset Lauritz Christensen hade de skapat Skandinaviens största auktionssajt. Lauritz.com, som har köpt upp, eller skrivit samarbetsavtal med, ett trettiotal lokala auktionskammare i Nordeuropa. Bolaget anordnar vad som bäst kan beskrivas som stadsauktioner online. Eftersom objekten läggs ut på samma sajt når de en mycket större kundkrets än de skulle nå var och en för sig. Genomsnittspriset för ett föremål är 2 800 kronor, det vill säga norr om Blocket, men långt söder om Auktionsverket eller Bukowski.

Lauritz snabba expansion kostade dock pengar – inte minst förvärvet av Auktionsverket som sägs ha gått på 150 miljoner kronor – och bolaget drog på sig stora lån. Lösningen fick bli en börsnotering. Då kunde Lauritz ta in nya pengar och minska  skuldbördan. Det gick galet från början. Trots det varma börsklimatet förra våren ville institutionerna inte köpa aktien. Noteringen drogs tillbaka bara timmar innan handeln skulle starta på småbolagslistan First North.

Efter en rejäl prissänkning noterades aktien till slut i somras. Första dagen låg kursen runt 15 kronor. Den har aldrig varit så hög igen. I januari i år utfärdade bolaget en vinstvarning avseende resultatet för 2016. Det var väsentligt sämre än vad som tidigare utlovats. I dag handlas aktien under halva noteringspriset, kring 7 kronor. När Mette Rode Sundström i måndags meddelade att hon lämnar vd-stolen steg aktien initialt, för att sedan sjunka igen. Vad beror kräftgången på?

En välkänd branschkännare berättar att Lauritz har haft en del varumärkesproblem relaterade till fiktiva bud och försäljningar av oäkta föremål. Dessutom har de inte lyckats knäcka logistiknöten, det vill säga transportera föremål mellan köpare och säljare i olika landsändar till ett rimligt pris. Det problemet har de gemensamt med andra auktionshus, men det är ju ingen tröst.

Inte heller förvärvet av Auktionsverket har blivit vad Lauritz hoppades på.

– Det blev en riktig kulturkrock när de kom in. De ordnade bonnauktioner på nätet medan vid sålde fine art vid slagauktioner med  budgivning i salen. Det är två olika branscher, säger en tidigare medarbetare på Auktionsverket som slutade en tid efter att danskarna tog över.

Det var hon inte ensam om. Både Auktionsverket och Bukowskis har tappat flera seniora experter, vilket är förödande eftersom de drar in toppnumren via sina kontaktnät. Därför går nu båda firmorna relativt knackigt med tunna auktioner, både i fråga om kvalitet och kvantitet.

– Den stora vinnaren på senare tid har varit Uppsala Auktionskammare. De har varit duktiga och tagit marknadsandelar inom fine art, säger en kunnig konsthandlare.

Ytterligare en trend som pressar auktionshusen är de senaste årens prisfall på antikviteter. I flera kategorier handlar det om en halvering av nivåerna. Det har tvingat många av auktionshusens trognaste kunder, antikvitetshandlarna, att stänga.

Men om vindarna inte vänder kanske Verket får gå tillbaka till urprungsaffären: konkursauktioner.