Strejk doftar nittonhundratal

Känns inte ordet »strejk« väldigt 1900-tal? För att inte tala om »lockout«. Har någon under 30 ens upplevt en riktig konflikt? Inte en sådan där SAS danska kabinpersonal lägger ner arbetet några timmar och skapar kaos en eftermiddag. Utan en som håller på i veckor, med strejkvakter i röda västar, flygblad till förbipasserande och bekymrade, tjocka gubbar som kommer ut från viktiga förhandlingar och berättar att det har träffats en uppgörelse. En uppgörelse som man får vara nöjd med, trots att man inte fick gehör för alla krav. Det var det bästa man kunde få. Man har tagit sitt ansvar. Och så vidare.

På senare år, tycks det, har »strejk« och »lockout« blivit ord som nästan aldrig omsätts i praktisk handling. Till förra fredagen. Då inledde APM Terminals, som driver containerhamnen i Göteborg, en lockout som ska pågå på deltid till den 30 juni. Den är ett svar på åtgärder från Hamnarbetarförbundet med punktstrejker, övertidsblockad och annat på repertoaren. Konflikten har pågått länge men eskalerade i vintras. Hittills i år har Hamnarbetarna varslat om 60 stridsåtgärder, dubbelt så många som de fem föregående åren totalt.

Vad saken gäller? Nej, inte lönerna. En hamnarbetare i Göteborg tjänar 49 500 kronor i månaden i snitt med tillägg och övertid, enligt APM. Det är snarare en maktkamp, med arbetsgivaren men också inom arbetarrörelsen. Hamnarbetarna står nämligen utanför LO och saknar kollektivavtal med arbetsgivarnas organisation Svenska Hamnar, som i stället har avtal med LO-förbundet Transport. Hamnarbetarna har erbjudits hängavtal, men avböjt.

Under konflikten minskar hamnens kapacitet från 10 000 till 4 000 containrar per vecka. Hälften av Sveriges containerhandel går via Göteborg. Det ger stora avbräck för exportindustrin med förseningar och merkostnader. Det talas om miljardbelopp. Nej, strejk och lockout är nog inga 1900-talsbegrepp, trots allt.