Svensk partikultur på export

»Jag tycker inte att vi ska göra partipolitik av det här« sa Anna Kinberg Batra till de samlade politikreportrarna på riksdagsjournalisternas kaffeträff i tisdags. En vanlig uppfattning hos partiledare när en debatt är skadlig för det egna partiet. Men handlar det då om moderat partikultur? Absolut inte, enligt samma partiledare.

Kanske har hon rätt.

Det är inte moderat kultur att kalla kvinnor vad som helst, heller om du frågar statsvetaren Katarina Barrling som forskat om just partikulturer. Enligt Barrlings avhandling är det i stället typiskt moderat att tänka i termer av vad som är korrekt agerande för den egna rollen i en stark hierarki. Den tidigare ledaren Fredrik Reinfeldt ansåg till exempel att man inte bör vara ideologiskt konsekvent i regeringsrollen, men däremot i opposition.

Allt handlar om var man står.

Vad som kan hända om golvet är i en livesänd webb-tv-sändning har vi redan sett.

Hur kan Anna Kinberg Batra vara så tvärsäker på att det inte är en ny kultur som smugit sig in i partiet, via ungdomsförbund och sociala medier?

Ett partis kollektiva självbild är svaret på frågan »Vilka är vi?«. Vad Moderatledaren gör är att svara på frågan som ligger i förlängningen, nämligen »Vilka vill och bör vi vara?«. Och hon gör det med styrkan hos den som inte bara försöker övertala andra, utan också sig själv.

Förresten visade sig svensk partikultur på fler håll i veckan. Liberalernas EU-parlamentariker Jasenko Selimovic fick till slut en reprimand av talmannen Martin Schulz för »psykologiska trakasserier« av sina medarbetare, som alla antingen slutat eller är sjukskrivna.

Partiet verkar nu stänga in sig och diskutera i grupper, som traditionen bjuder. »Vilka är vi?« ska besvaras. Räkna med att partisekreterare Maria Arnholm till slut kommer ut från de slutna rummen, ni vet där det är så högt till tak, och svarar på frågan »Vilka vill och bör vi vara?«.