Svenska vapen till Saudiarabien

Granatkastare och pansvarvärnsrobotar används inte för att förtrycka den egna befolkningen och därför kan även länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna få köpa dem. Det är innebörden i en utredning som är underlag för en ny lag om svensk vapenexport.

Beslut i riksdagen kan komma redan i år.

I Krigsmaterielutredningen, Krut, från 2005 föreslås bland annat en EU-anpassning av de svenska reglerna, att man ska ta hänsyn till vapenindustrins behov och att varje produkt ska bedömas specifikt för dess användningsområde i mottagarlandet. Dagens indelning i »krigsmateriel för strid« och »övrig krigsmateriel« bör strykas liksom det generella exportförbudet.

Flera bedömare anser att lagen innebär en uppluckring av dagens restriktiva exportregler. Så väl fp som mp och Svenska Freds menade, när utredningen presenterades, att om man ser till materielens användningsområden så blir konsekvensen en ökad export till länder där man kränker de mänskliga rättigheterna.

Lagen skulle ha antagits av riksdagen 2006, men den socialdemokratiska regeringen tvekade. Valår är olämpliga för kontroversiella lagar. Dessutom saknades stöd i kammaren. Nu är förslaget åter aktuellt.

I dag är det i princip omöjligt att exportera vapen till länder i Mellanöstern. Ändå har en handfull exporttillstånd till Saudiarabien utfärdats av Inspektionen för Strategiska Produkter, ISP, sedan år 2000. Bland annat för simulatorer för markstrid, vapenfästen och radarövervakningssystemet Erieye. Produkterna klassas som »övrig krigsmateriel« och anses därmed mindre kontroversiella. Men när det gäller »krigsmateriel för strid« så är ISP tydliga: Ingen export till Saudiarabien i dag.

Likväl har svenska vapentillverkare sökt och fått tillstånd för att demonstrera bland annat granatkastare i den saudiska öknen. Även pansarvärnsrobotar har varit aktuella, vapen som definitivt är klassade för strid. Varför tillåta demonstrationer om man ändå inte får sälja?

– Det ligger inget bindande löfte om exporttillstånd bara för att de får tillstånd att demonstrera saker, säger Jan-Erik Lövgren, ställföreträdande generaldirektör på ISP.

När Sverige skrev under ett militärt samarbetsavtal med Saudiarabien 2005 fick regeringen hård kritik. Mellanöstern har traditionellt varit otänkbart för svensk vapenexport. Saudiarabien betraktas dessutom som ett land med stora brister i de mänskliga rättigheterna. Kritik mot kungahuset är förbjuden och man tillämpar offentliga spöstraff och halshuggningar.

– Vi skriver inte på avtal om vi inte tror att de har ett positivt värde för Sverige, sa Leni Björklund till pressen när avtalet skrevs på. Men vad ligger bakom Sveriges nya vänskap med Saudiarabien?

Efter Gulfkriget 1991 har det oljerika Saudiarabien lagt ner enorma summor på att rusta upp sin militära kapacitet. I slutet av 90-talet visade de intresse för det svenska radarsystemet Erieye. En affär skulle inbringa cirka tio miljarder svenska kronor. Exporttillstånd gavs. År 1998 godkände också staten att man lånar ut ett sambandssystem för demonstration för saudierna.

Under de kommande åren ökade de politiska och affärsmässiga kontakterna mellan Sverige och Saudiarabien. År 2002 for statssekreteraren i försvarsdepartementet till Saudiarabien för att stödja Erieye-affären. Två år senare följde en svensk handelsdelegation med ansvarig minister, kronprinsessan och flera stora exportföretag, bland dem flera vapenexportörer. Samtidigt beviljade staten exportstöd för olika vapensystem som saudierna är intresserade av. Det betyder att svenska officerare och tjänstemän får följa med och gå i god för hur bra produkterna är.

Företagens vilja att visa upp sina produkter kan förklaras med en förhoppning om att den kommande lagen ska bli mer exportvänlig. Om förslaget om materielspecifik bedömning blir verklighet så öppnar det för knepiga akademiska diskussioner om vilka vapen som kan användas för att förtrycka den egna befolkningen.

På branschorganisation Säkerhets och Försvarsföretagen vill man inte spekulera om den kommande lagen kan innebära ännu fler exporttillstånd till Saudiarabien.

– Vi följer bara lagen och bedriver ingen lobbying mot svenska politiker för liberalare exportlagar, säger organisationens vd Peter Lundberg till Fokus. Samtidigt medger han att Mellanöstern är en marknad med mycket stor potential.

– Vi måste exportera för att överleva och då kan vi ju hoppas att den politiska utvecklingen i de här länderna går i en positiv riktning.

Rolf Lindahl, politisk sekreterare i Svenska Freds, menar att Sveriges agerande gentemot Saudiarabien under de senaste åren är ett tydligt sätt att sakta flytta fram positionerna.

– Man provar först om det är acceptabelt med mindre affärer med övrig krigsmateriel, sedan öppnar man gradvis. Det skulle inte förvåna mig om vi om några år har relativt stora krigsmaterielaffärer med Saudiarabien.

Svensk ­vapenexport

Vapenexport är i grunden förbjuden. Alla tillstånd som Inspektionen för Strategiska Produkter, ISP, utfärdar är undantag.

Köparen får inte förväntas angripa ett annat land. Tillämpningen av mänskliga rättigheter i mottagarlandet ska också vägas in. Vapnen får heller inte exporteras vidare.

Krigsmaterielen delas in i kategorierna »krigsmateriel för strid« och »övrig krigsmateriel«, den förra är mer offensiva vapen, som kanoner och stridsfordon. Till den senare räknas bland annat radarutrustning och simulatorer.

Länder som ligger i gräns­zonen kan få köpa »övrig krigsmateriel«.

De enda länder som är svartlistade är de som är belagda med vapenembargon av FN, EU och OSSE. Exempelvis Serbien, Demokratiska Republiken Kongo och Zimbabwe.