Tekniken tar kommandot
I dagarna är det exakt 100 år sedan kriminaltekniken revolutionerades i Sverige. Då började man bygga upp ett fingeravtrycksregister och 1912 kunde den första personen fällas med hjälp av fingeravtryck och mot sitt nekande.
Nästa stora genombrott skulle dröja ända till 1989, då DNA fällde en våldtäktsman i Nyköping. I dag är DNA-analys rutin vid brottsutredningar och nyligen kunde polisen binda Hagamannen till tre av överfallen i Umeå med hjälp av DNA, men först efter att fler än 700 personer testats.
DNA-tekniken blir mer och mer sofistikerad. När man började använda metoden krävdes en blodsdroppe motsvarande en tumnagel för att säkra DNA. Nu räcker det med bara några få celler i form av till exempel saliv, ett hårstrå, hudavlagringar, svett eller spermier. Med hjälp av avancerad teknik kan man multiplicera cellerna tills man har tillräckligt många för att kunna analysera DNA. Så sent som vid mordet på Anna Lindh skickades fortfarande prover till England när man hade extremt liten mängd DNA. I dag klarar man det i Sverige.
Teknikerna för att fånga mördare och våldsbrottslingar utvecklas i rasande tempo och tilltron till den förhållandevis nya tekniken är stor. Så stor att ledande experter börjar varna för en övertro på den nya teknikens möjligheter.
– Rent hypotetiskt så kan en gärningsman ha placerat ut spår från någon han vill att misstankarna ska riktas mot: hårstrån, en läskburk, cigarettfimpar och så vidare. Och det kan vara svårt att genomskåda, säger Dag Andersson, operativ chef för riksmordkommissionen.
Jan Olsson, kriminalkommissarie som undervisar i kriminalteknik på Växjö universitet, pekar på risken för sammanblandning:
– DNA är inget självständigt bevis, det ska man inte ha någon övertro till. Det kan finnas DNA på en brottsplats av naturliga skäl och små mängder kan föras vidare från en person till en annan.
Dag Andersson betonar att det är regelrätta förhör som fortfarande är stommen i utredningen, inte bara för att få folk att lämna DNA.
– Det tekniska är snarare ett komplement. Det gör till exempel att det kan vara lättare att knyta en person till en plats nu, men man ska vara vaksam på att den kriminella delen av befolkningen lär sig alltmer om hur man förbryllar polisen.
Elektroniska fingeravtryck, som att spåra mobiltelefoner och kolla kreditkortsanvändande, har också blivit rutin vid brottsutredningar. Framför allt för att få kontakt med vittnen, som man kan konstatera har rört sig i närheten brottsplatsen, något som annars kan vara svårt.
Frågan är hur den avancerade tekniken påverkar utredningarna.
– Om man jämför med för tio år sedan så tycker jag nog att utredningarna tenderar att bli större och större. Vi får mer och mer tillgång till information, men det går också att samköra uppgifter på ett annat sätt. Dessutom har man en annan syn på sekretess nu än tidigare. Det kan fortfarande vara svårt att få söka i sjukvårdsregister, men har man en handfull personer man vill ha uppgifter om, så är det inga problem i dag, säger Dag Andersson.
