Terapipartiet

Ett gruppterapimöte brukar gå till så här: Mellan sex och åtta personer sitter i en ring och pratar om sina problem, som ofta är av samma art. Psykologer brukar framhålla metoden som framgångsrik, bland annat eftersom den hjälper deltagaren att få perspektiv. Antal tillfällen varierar, men det vanliga är att man ses en gång i veckan under en längre period, ibland i flera år.

När miljöpartiet möts i helgen tas gruppterapi till en ny nivå. 360 deltagare ska ses på tre platser i landet – Härnösand, Västerås, Malmö – sammanlänkade med modern teknik och storbildsskärmar. Språkrör och partisekreterare befinner sig i var sin stad. Där ska de prata ut om migrationspolitiken och hitta konstruktiva vägar framåt. De kallar det »dialogkonferens«.

Men ingenting tyder på att en session kommer att räcka.

Traumat uppstod när partiet i november bestämde sig för att gå med på socialdemokraternas krav om att införa id-kontroller, hårdare krav för anhöriginvandring, tillfälliga upphållstillstånd och ett gäng andra förslag som skulle lägga Sveriges migrationspolitik på EU:s lägstanivå. Partiet, som tidigare fått med sig både socialdemokraterna och moderaterna på liberaliseringar inom migrationsområdet, tog ett beslut som stred mot allt de trodde på, för att kunna sitta kvar i regering.

Ett upprop för medlemsomröstning om flyktingpolitiken drog genast i gång, men dog ut igen. Även många av dem som var emot kompromissen tyckte att det vore kontraproduktivt att överge politiken i efterhand. Den skulle ändå genomföras men partiet skulle inte kunna påverka den alls. Andra var rädda att förlora, om de miljöpartister som tycker att miljö, klimat och bistånd är viktigare än migration skulle ställa budgetområden mot varandra och välja bort migrationen.

Men oppositionen har inte tystnat. Förra veckan var en delegation från miljöpartiet i Grekland och följde Gula båtarnas arbete, bland annat öppet kritiska riksdagsledamöten Rasmus Ling.

Och nu blir det alltså ett möte med representanter för alla distrikt och för kommunalråden, landstingsråden och gruppledarna i landet.

Tanken är, förutom att prata ut om det som varit, att ta fram konkret politik för att göra etableringen bättre. Dessutom ska deltagarna prata politisk strategi. I underlaget till mötet beskriver partistyrelsen att det inte längre finns majoritet i riksdagen för att skapa en mer öppen migrationspolitik. Ändå vill man inte gå i opposition, utan samarbeta för att kunna nå den minst restriktiva politiken. Deltagarna i gruppmötet ska få ta ställning till det valet. Alltså: Gör miljöpartiet rätt som sitter kvar i regeringen?

Det är en modig fråga. Men det kommer inte att bli någon regeringskris i helgen. Deltagarna får bara ge råd, inte ta några omedelbara beslut.

Det övergripande målet med konferensen är att de treåriga lagar som regeringen är överens om ska förbli just tillfälliga och att man sedan ska återgå till den gamla migrationspolitiken.

Lyssnar man på socialdemokraterna i finansdepartementet är det inte särskilt troligt. Där tog man emot Migrationsverkets senaste prognos med missnöje; kunde antalet asylsökande verkligen inte pressas ner under 70 000, prognosens lägsta utfall? De talar redan om att överenkommelsen från november inte är tillräcklig.

Vad terapimötet än kommer fram till i helgen kan man nog alltså räkna med att en del problem förblir olösta för öppenhetsivrarna. Ett nytt terapimöte lär komma i maj, då partiet har kongress med tema »Global hållbar utveckling«, lagom till att det har blivit varmt och antalet flyktingar över Medelhavet har ökat igen.