Till försvar för Freud
Bild: Scanpix
Psykiatern Johan Cullberg kombinerar en naturvetenskaplig skolning med en vänlig inställning till den psykodynamiska terapin, sprungen ur psykoanalysen. Det gör honom till ett undantag i stora delar av läkarkåren, där en mer skeptisk syn på arvet efter Sigmund Freud råder.
– Jag har väldigt svårt att förstå den här konfrontativa synen, jag begriper den inte alls, säger Johan Cullberg.
I en debattartikel i Läkartidningen för ett par veckor sedan tog han ställning emot Socialstyrelsens utkast till riktlinjer där kognitiv beteendeterapi, KBT, framhålls som behandlingsform i stället för den dynamiska psykoterapi som länge varit dominerande.
– Vill vi enbart hyvla bort symtom och få människor att prestera bättre? Eller vill vi också att vårt psykiska liv ska kunna förstås ur vår livssituation, den humanistiska aspekten, frågar Johan Cullberg retoriskt.
Han framhåller att psykiatrin både måste vila på strävan efter snabb behandling och djupare värdeperspektiv där människan inte bara betraktas som reagerande, utan också som en kännande, värderande och upplevande varelse.
Motståndet mot den dynamiska psykiatrin är sprunget ur det faktum att det finns relativt lite dokumentation av vilka effekter dynamisk terapi egentligen har. Johan Cullberg menar att dynamikerna i viss mån har sig själva att skylla och att den monopolliknande ställning som metoden tidigare haft har varit av ondo.
– Dynamikerna stod med tummen i munnen på 80-talet när de första forskningsresultaten för kbt kom. De hade inget motsvarande att visa upp, de låg 10-20 år efter i utvecklingen.
I artikeln i Läkartidningen pekar Cullberg och hans medförfattare på studier som talar för att dynamisk terapi har effekt vid till exempel komplexa tillstånd som depression i kombination med personlighetsstörning.
Socialstyrelsens riktlinjer slås fast i höst. Johan Cullberg tror att det utkast som nyligen presenterades kommer att revideras.
– Trycket är så starkt från icke-medicinska kretsar att det blir oundvikligt.
