Tillbaka till framtiden

Den 15 juni hade allianspartiledarna till sist kommit överens om att göra något gemensamt, utöver att lägga ut fikabilder på Instagram. Tre skattehöjningar i regeringens budget skulle stoppas, annars skulle misstroendeförklaring väckas mot någon minister. Att det var finansminister Magdalena Andersson som i så fall hängde löst var det ingen tvekan om.

Trodde alla tills Centerledaren Annie Lööf sa att så var det inte alls.

»Pinsamt@annieloof«, twittrade Mufs ordförande Benjamin Dousa omedelbart.

En stund senare följde han upp med en ny attack mot C-ledaren.

»Hållningen tillintetgör Alliansens trovärdighet, skadar Sverige och dödar på sikt samarbetet«.

Sedan dess har Dousa fortsatt att utdela nålstick mot Annie Lööf och Jan Björklund för deras motstånd mot en gemensam alliansbudget.

– Moderaterna måste sätta mer press på Annie och Jan. Ska vi ha en gnutta trovärdighet inför valet måste vi ha ett antal svar i regeringsfrågan. Man kan inte hålla på som de gör. Det är oseriöst, säger Benjamin Dousa.

Den 24-årige moderaten från Kista utmanade den sittande ordföranden Rasmus Törnblom i oktober förra året. Han vann stort och förordar en högersväng för Moderaterna. Att alliansen ska lägga fram en gemensam budget är en självklarhet, en eventuell regeringskris får hanteras om den inträffar.

– Vid varje tillfälle ska vi försöka få igenom så mycket moderat politik som möjligt. Det är det vi är valda för att göra, säger han.

Dagens industris inflytelserike ledarredaktör PM Nilsson har kallat Benjamin Dousa en »ovanlig politisk begåvning« och även hans motståndare är motvilligt imponerade. Det är liksom inte någon tvekan om var Muf står, säger de.

Dousa är rapp i repliken och till skillnad från en del av partiets twitterkrigare har han ett glatt humör och glimten i ögat.

Benjamin Dousas krisrecept är att driva de frågor som skyddes under regeringsårens mittenorientering, som arbetsrätt och hyresregleringar.

– Moderaterna ska vara tuffare i arbetsmarknadsfrågor, bidrag och bostäder, säger han.

[caption id="attachment_452671" align="alignnone" width="500"] Benjamin Dousa
Ålder: 24 år.
Ordförande för Moderata ungdomsförbundet (Muf). Har bott hela sitt liv i Kista och är även engagerad i stadsdelens politik. Har studerat på Handelshögskolan i Stockholm. Har initierat en högersväng för MUF sedan han valdes i oktober förra året.[/caption]

Få händelser i svensk politik har ett tydligt före och efter. Men Moderatledaren Anna Kinberg Batras presskonferens den 19 januari är en sådan. Att kontaktförbudet mot Sverigedemokraterna hävdes välkomnades av stora delar av partiet. Väljarna var inte lika imponerade.

Nu verkar en betydande del av moderatväljarna ha svarat med att promenera över till Centerpartiet.

Där, på Centerns kansli, konstaterar Rickard Nordin lågmält att man måste våga tänka större nu. Det är en uttalad strategi: för att locka socialdemokrater i stället för alliansväljare måste C göra det Reinfeldt gjorde. Gå mot mitten.

Nordin blev centerpartist inför valet 2002 efter att metodiskt ha plitat ner sina egna prioriteringar och jämfört med partiernas valmanifest. Att han hade en debattglad kompis som hette Annie Johansson kan möjligen ha bidragit till ställningstagandet.

När det snackas framtid i Centerpartiet landar diskussionen ofta i Rickard Nordins namn. Förutom att han står partiledaren nära så jobbar han med energi- och klimatpolitiken – frågor där partiet i takt med Miljöpartiets problem återvunnit förlorad terräng. Ord som statssekreterare eller minister dyker ofta upp när Nordin kommer på tal. Smålänningen från Hult utanför Eksjö försöker inte prata ner spekulationerna.

– Jag kandiderar för att få mer ansvar och tycker att det är roligt med politik. Jag har dock en liten son på halvtid och jag vet inte om min livssituation går ihop med att bli minister eller statssekreterare, säger han.

Sedan den där dagen i januari är det tydligt att svensk politik befinner sig i ett nytt läge, där många gamla sanningar inte gäller längre.

Är Moderaterna borgerlighetens största parti? Kan svensk socialdemokrati implodera på samma sätt som i Frankrike eller Nederländerna? Kommer migrationspolitiken och regeringsfrågan att krossa alliansen? Är något av de traditionella blocken, politikernas riktmärke sedan tonåren, ens seriösa regeringsalternativ längre? Herregud, kommer det över huvud taget gå att bilda en regering?

Då har vi inte ens berört hur invandringsfrågan skär rakt igenom partier och bryter upp gamla vänskapsband.

Partierna och dess representanter försöker lite famlande orientera sig i okänd terräng. Kartan måste de försöka rita på vägen. Och det är partiernas yngre förmågor som har att hantera situationen i många år framåt.

Rickard Nordin funderar på vad Centerpartiet ska göra med sin nya styrkeposition. Med fler väljare växer kraven.

– Ska vi vara ett tvåsiffrigt parti måste vi ta ansvar för det. Då måste vi prata mer ekonomi, och ordning och reda i finanserna. Vi måste vara beredda att bredda oss, säger han.

Centerpartiet är något så ovanligt i Sverige som ett traditionellt parti i medvind. Flertalet andra befinner sig på en skala från identitetskris till djup kris.

[caption id="attachment_452673" align="alignnone" width="500"] Rickard Nordin
Ålder: 34 år.
Riksdagsledamot för Centerpartiet, där han representerar Göteborg. Talesperson i energi- och klimatfrågor. En annan hjärtefråga är att e-sport ska likställas med traditionell idrott. Uppvuxen i byn Hult i Eksjö kommun. Är inofficiell riksdagsmästare i matematik.[/caption]

Någonstans där på skalans kant ligger Miljöpartiet, mellan kris och djup kris. Det hade inte överraskat om ett parti som, tyngt av regerandets vedermödor halverats i opinionen, hade valt att blicka bakåt för att hitta lösningar.

Men nej, Miljöpartiet har gjort tvärtom. Partiets upprorsmakare som förespråkat mer traditionell grön politik är isolerade och samlar få anhängare.

– Det finns de som säger att det var roligare i opposition. Det är så djupt respektlöst mot våra politiska mål att inte vilja genomföra dem. Jag tror att det går att vara sig själv och samtidigt göra anspråk på makt, säger Grön ungdoms språkrör Hanna Lidström.

Hon har en annorlunda bakgrund för att vara miljöpartist. Till exempel var hon med i uttagningen till dokusåpan Paradise Hotel, där hon faktiskt avfärdades av Samir Badran »som tråkigare än Lars Ohly«.

– Den gjorde ont, men jag kan bestämt dementera Samirs uppgifter. Det stämmer inte, säger hon.

Hanna Lidström har gång på gång kritiserat det hon kallar för moralismen i partiet.

– Man ska inte åka bil eller äta kött. Sitt skräp ska man ta hand om själv. Det finns en moralistisk ådra i partiet och det är viktigt för mig att bekämpa den, säger Hanna Lidström.

Ska Miljöpartiet växa måste partiet bli mer välkomnande. Hanna Lindström vill slippa få frågor från ungdomar om det är okej att gå med i Miljöpartiet om man äter kött eller gillar bilar.

– Vi sätter upp höga trösklar genom att vara så präktiga. Vi förstör för oss själva.

[caption id="attachment_452681" align="alignnone" width="500"] Hanna Lidström
Ålder: 23 år.
Ordförande för Grön ungdom. Kommer från Stockholm. Är mer EU-positiv än moderpartiet traditionellt varit och vill ge unionen mer makt. Har försökt komma med i Paradise Hotel, vilket inte alla partivänner uppskattade. Lidström själv tycker att partiet är för moralistiskt.[/caption]

Sedan förra årets politikerkollo i Almedalen har inte bara den politiska kartan i Sverige ritats om. Även världen ser annorlunda ut.

Donald Trump är president i USA. Men hans seger ledde inte till en högerpopulistisk våg i Europa. I stället fick vi Emmanuel Macron och den vinnande förloraren Jeremy Corbyn. Brexit tycks paradoxalt nog ha stärkt EU, och framgångarna för Sverigedemokraternas förebilder runt om i Europa tycks, åtminstone för stunden, vara över.

Svenska politiker älskar att ta inryck av utländska val. Inflytandet som Bill Clinton och Tony Blair fick på svensk politik under 1990- och 2000-talen kan inte överskattas. Fredrik Reinfeldt direktöversatte till och med några rader från Blair i sitt segertal valnatten 2006.

Dagarna efter valet i Storbritannien i juni utbröt en het debatt i ett antal socialdemokraters facebookflöden. Är Jeremy Corbyns vänsterlinje nu vägen framåt för socialdemokratin, eller finns det mer inspiration att hämta hos Emmanuel Macron? Konfliktlinjerna var misstänkt lika de som mutades in redan under 1990-talets falangstrider i SSU.

Lawen Redar, Socialdemokraternas yngsta riksdagsledamot, ser något i både det brittiska och franska valet som är värt att fundera på.

– Macron vann utan att bedriva splittringspolitik och är EU-positiv. I Storbritannien skulle valet handla om Brexit, men Corbyn lyckades genomföra en valrörelse om helt andra frågor, om vård, skola och växande klyftor. Där finns en lärdom att dra, säger hon.

Den 27-åriga juristen kom in i riksdagen efter valet 2014, något som hon beskriver som en »ära och ynnest«.

Urban, välutbildad och ung. Lawen Redar är mycket av det Socialdemokraterna vill vara, men sällan är.  Över hela västvärlden har partier till vänster om mitten tagit över storstäderna. I London röstade till och med stadsdelen Kensington, landets rikaste, på Labours kandidat.

Men vinnarvågen har gått svenska socialdemokrater förbi.

Stockholm styrs förvisso av en rödgrönrosa koalition, men den domineras ingalunda av Socialdemokraterna. Partiet fick knappt 22 procent av rösterna i valet 2014 och Moderaterna har länge varit största parti i staden.

Samtidigt pressas Sveriges största parti av Sverigedemokraterna, på landsbygden och i mindre städer. En trend som också syns internationellt.

Ska Socialdemokraterna på sikt förbli en dominerande kraft i svensk politik måste man växa i storstäderna.

– Vi ser en snabb inflyttningstakt från världen och Sverige till Stockholm. Det ställer krav och jag tror att det skapar en grund för progressiv politik. Bor man sida vid sida måste man lösa saker tillsammans, säger Lawen Redar.

Genom att fokusera på de minskade klyftorna ska Socialdemokraterna blir mer relevanta. Gärna med mer radikala förslag än i dag. Ett arbetarparti måste stå tydligt till vänster, menar Lawen Redar.

För henne är den ekonomiska politiken det centrala. Identitetspolitiken är hon helt ointresserad av.

– Om vi ska stå för ett jämlikt samhälle måste vi göra det fullt ut och börja med klyftorna i skolan. Men grunden är den ekonomiska politiken. Jag bor i en förort och ser vad ekonomisk marginalisering gör med människors livschanser, säger hon.

[caption id="attachment_452682" align="alignnone" width="500"] Lawen Redar
Ålder: 27 år.
Riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Stockholm stad. Studerade till jurist när hon kom in i riksdagen 2014 och är nu ledamot i justitieutskottet. Bor i Kista. Är född i Sverige, föräldrarna kom som flyktingar i slutet av 1980-talet. Har även arbetat åt Rädda Barnen.[/caption]

Det är inte bara socialdemokrater som pratar om det senaste årets val i Europa – och hur de ska tolkas. Men mer än sakfrågor och kampanjmetoder tar de unga politikerna fasta på förhållningssätt och attityden till politiken.  Att öppenheten mot omvärlden var en tillgång för Macron och att väljarna, främst de unga, tycks ha belönat att Corbyn struntade i allt vad trender heter.

– Något jag tar med mig är Macrons optimism. Även om det är mörkt i tunneln måste man kunna visa att det finns ett ljus. Det tycker jag att Moderaterna är dåliga på. Vi har svartmålat för mycket, säger Benjamin Dousa.

Centerns Rickard Nordin tycker att valen i Frankrike och Storbritannien visar att väljarna belönar konsekventa politiker.

– Jag upplever att det premieras att vara trygg i det man gör i stället för att ändra politiken i takt med opinionsmätningarna, säger han.

Daniel Riazat kom som flykting till Sverige från Iran år 2000. Det tog fyra år innan familjen fick uppehållstillstånd, och Daniel hann leva som gömd flykting i åtta månader.

Han vet hur det är att vänta på besked från Migrationsverket. En erfarenhet han delar med tiotusentals människor som befinner sig i samma situation i dag.

– Jag hoppas att det kommer finnas fler med en liknande bakgrund i politiken om några år. Det beror på hur det svenska samhället och de politiska partierna agerar. Vi är inte alltid så inkluderande, säger han.

Själv gick Daniel Riazat med i Ung Vänster som 15-åring. I valet 2010, som nybliven svensk medborgare, valdes den då 19-årige Daniel Riazat in till fullmäktige i Falun.

– Jag tog studenten på våren och blev ordförande i skolnämnden på hösten, säger han.

Efter valet 2014 gick han vidare till riksdagen där han snabbt blev partiets talesperson i skolfrågor. I tre år har Vänsterpartiet via budgetsamarbetet med regeringen kunnat påverka politiken. Nu är han bekymrad över vad som väntar partiet härnäst.

– Jag tror inte på det här att samlas i mitten. Oftast innebär det fortsatt högerpolitik. Det är oroväckande att Socialdemokraterna sänder signaler om att samarbeta högerut. Man sänder då också en signal om vilken politik man vill föra, säger Daniel Riazat.

Om partiet tvingas ut i kylan blir kampen mot Sverigedemokraterna ännu viktigare för Daniel Riazat. I riksdagen har han gjort sig känd för att inte skaka hand med sverigedemokrater.

– För mig är det en principsak, jag vill inte normalisera dem. De representerar en politik som påverkar mig och mina nära och kära i vardagen. Jag köper inte det här att skilja på sak och person, säger han.

[caption id="attachment_452683" align="alignnone" width="500"] Daniel Riazat
Ålder: 26 år.
Riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Representerar Dalarna. Sitter i utbildningsutskottet och är sitt partis talesperson i skolfrågor. Kom till Sverige som flykting år 2000. Blev svensk medborgare 2009 och valdes in i kommunfullmäktige i Falun året efter. Delade segern i Debatt-SM 2015 med Moderaternas Hanif Bali.[/caption]

Så landar vi till sist i Sverigedemokraterna. Som nästan alla diskussioner om politik i Sverige. Förutom att partiet gör det svårt rent matematiskt att bilda regering för de traditionella blocken så har de kastat om konfliktdimensionerna i politiken.

Det har skrivits spaltmil om det statsvetarna kallar gal–tan, om hur öppenhet kontra nationalism vuxit i betydelse.

Benjamin Dousa hoppas att pendeln ska svänga tillbaka, att politiken åter ska handla mer om välbekanta frågor som skatter och marknadsreformer. För då är alliansen mer enig än någonsin historiskt.

– Av ren självbevarelsedrift borde alliansen hålla ihop. Liberaler och konservativa är beroende av varandra, det går aldrig att få igenom lika mycket politik med Socialdemokraterna, säger Benjamin Dousa och tillägger.

– Men det återstår att se hur den frågan faller ut.

Den klassiska huvudmotståndaren Socialdemokraterna vill också tillbaka till ekonomiska konflikter och klyftorna i samhället.

– Folk pratar om att Macron är så positiv och att han spelade EU-hymnen. Men jag vill veta vad han vill göra med Frankrikes ekonomi, säger Lawen Redar.

Rickard Nordin är inte lika negativ till att andra motsättningar än höger-vänster tagit plats i politiken. Årets olika val blev bevis för att det inte nödvändigtvis gynnar högerpopulister.

– Det är kul att det blivit en tydligare dimension med öppenhet mot konservatism. I valet i Frankrike, var det en tillgång med öppenhet, liksom i Storbritannien efter Brexit, säger han.

Stefan Löfven och en och annan liberal ledarskribent drömmer om en mittenregering. Men för partiernas framtidsnamn tycks inte mitten vara en särskilt attraktiv plats.

Få drömmer om en ny Reinfeldt eller en karismatisk Blair. Från höger till vänster finns en vilja att ta tag i stora frågor som arbetsrätt eller klassklyftor.

En liten detalj – det parlamentariska läget – sätter käppar i hjulet för de storslagna planerna på ny politik. På frågan om hur Sverige ska regeras är de unga politikerna lika rådvilla som de äldre.

Den som vågar sig på en gissning om hur det blir efter valet 2018 är sannolikt inte riktigt klok. Men spännande blir det.