Tjuvar utan rånarluvor

»Money makes the world go around« sjunger Liza Minelli i filmen Cabaret. Men när det kommer till finansvärlden är det information som är den verkliga hårdvalutan – och helst hemlig sådan.

Den pågående processen mot Hexagons vd Ola Rollén, en av svensk näringslivs mest hyllade ledare, illustrerar på ett tydligt sätt hur komplexa och oförutsägbara insideraffärer kan vara.

Att begå insiderbrott innebär att utnyttja information som inte är allmänt känd, eller tillgänglig, om ett bolag för att tjäna pengar på att dess aktie går upp eller ner på börsen.

I fallet med Rollén handlar det om att han själv köpte betydande aktieposter i det norska bolaget Next Biometrics – bara några dagar före en riktad nyemission.

Nyheten om nyemissionen, vars syfte var att tillföra kapital för att utveckla bolaget vidare, fick aktien att öka med 80 procent i värde.

Därmed tjänade Rollén pengar på kursuppgången. Och eftersom han själv via bolag deltog i nyemissionen kan han ha vetat i förväg om att den skulle ske.

Utifrån kan det se ut som en klassisk insideraffär, men som så ofta är fallet handlar det om huruvida den misstänkte kände till informationen och om åklagare kan bevisa det.

Insiderbrott kan se ganska oskyldiga ut vid en första anblick. För vem är det egentligen som förlorar pengar när någon vinner?

Men den vinst som görs är avkastning som annars skulle ha gått till övriga aktieägare i bolaget, inklusive pensionssparare. Det skiljer sig alltså inte från vanlig stöld även om det inte förekommer några kofötter, rånarluvor eller tvångsmedel.

Jakten på insiderbrottslingar i Sverige har gått lite bättre på senare år, bland annat tack vare vassare och mer specialiserade myndigheter. Ett tätare samarbete med Norge – som ligger längre fram i arbetet – har också förbättrat jakten på insiderbrottslingar. Man har kunnat ta del av grannlandets erfarenheter och metodik på området.

Om det har blivit vanligare med insiderbrott är det ingen som vet, men eftersom fler bolag är noterade, är det en rimlig gissning att insiderbrott blivit vanligare.

– Om det förekommer mer nu än tidigare vet vi förstås inte men möjligheterna i dag är större än tidigare sett till mängden information som far omkring, säger Martin Tidén, chefsåklagare på Ekobrottsmyndigheten och chef för Finansmarknadskammaren, som utreder och eventuellt åtalar i insiderfall.

I dag är den högsta straffsatsen för grovt insiderbrott fängelse i upp till fyra år, något som kan förefalla lågt med tanke på de potentiella förtjänsterna. Regeringen har dock föreslagit att straffskalan höjs till ett maximistraff på sex år vilket skulle lägga insiderbrott mer i nivå med skattebrott och bedrägerier. Höjd straffskala skulle också ge Ekobrottsmyndigheten möjligheter att ta till tvångsåtgärder som avlyssning i fler fall än vad den kan i dag.

Insiderhandel som brottslig gärning är dock inte oomstritt och det finns flera som vill släppa den fri. En av dem är Petter Gottschalk, professor på Handelshögskolan i Oslo, som menar att polisresurserna används bättre på annan ekonomisk brottslighet.

Nobelpristagaren Milton Friedman argumenterade också för att släppa insiderhandel fri. Han, liksom flera andra inflytelserika ekonomer, menade att det skulle leda till en mer effektiv handel. Detta genom att information snabbare skulle kunna spridas på marknaden via insiders agerande. Friedman, liksom den inflytelserika ekonomen Donald Boudreaux, hävdade också att bekämpningen var i stort verkningslös. Små investerare – som lagen var tänkt att skydda – skulle ändå alltid befinna sig i underläge.