Tjuvarnas nya hårdvaluta

I över ett år har koppartjuvar över hela landet gäckat polisen.

– Samhället är helt oskyddat. Det finns koppar överallt. Bara för en månad sen grep vi arton personer som rensade en byggarbetsplats. De dyker upp som råttor, säger Per Inge Akterin vid Söderortspolisen i Stockholm.

I veckan rapporterades att det vid ett inbrott på ett företag i Landskrona försvann kopparmetall för ett värde av 10–15 miljoner kronor. I Stockholmsområdet har Storstockholms lokaltrafik, SL, under sommaren och hösten drabbats av stöld och sabotage minst en gång i veckan.

Vissa mer initierade och organiserade ligor har med hjälp av vinschar lastat upp rullar med kilometervis av kopparledning på lastbilsflaken. Andra har dragit ur kopparledningarna från signalsystemen och ytterligare några har nöjt sig med ett par decimeter, som på Saltsjöbanan vid Stadsmissionen utanför Stockholm. En sen kväll för ett par veckor sedan klippte tjuvarna sönder återledningskablarna vid en kontrollstation. Hela det strömförsörjande systemet kollapsade vilket ledde till att tågvagnarna blev strömförande. Cirka 250 volt drog sig ut i marken utanför spåren.

– Det är konstigt att det inte blir fler olyckor, säger Ingemar Palm, säkerhetsexpert vid SL som beräknar kostnaderna för kopparstölder och medföljande sabotage till miljonbelopp. Men främst störs kollektivtrafiken och resenärerna blir drabbade.

– Det är ett hot mot hela infrastrukturen i samhället, säger Johan Lundberg, samordnare hos polisen i Västra Götaland. Även han konstaterar att kopparen finns överallt och räknar upp ett antal exempel från Västsverige där trafikljussystem släckts ner, broar mörklagts och kopparduvor från gravstenar stulits.

De senaste åren har priset på koppar skjutit i höjden med en topp i maj 2006. På den svenska skrotmarknaden värderas i dag ett kilo till 35–40 kronor, vilket är en mångdubbel ökning bara det senaste året.

– Den stora efterfrågan i Kina är en förklaring, säger Johan Lundberg.

Per Inge Akterin menar att det stora problemet är ett antal mindre nogräknade skrothandlare som gladeligen köper den stulna kopparen till ett underpris. Därför har han ägnat hösten åt att tillsammans med Stockholms läns alla skrothandlare landa en skriftlig överenskommelse, där handlarna förbinder sig att med intyg kunna bevisa varifrån skrotet, eller kopparen i det här fallet, kommer ifrån. Allt i enlighet med hälerilagstiftningen. Han menar att avregleringen av skrotbranschen, med en lagändring 1997, är grundorsaken till att polisen i dag har så dålig koll på vad som egentligen sker på skrotmarknaden.

– I dag har vi ingen som helst koll. Förr hade vi två gubbar som åkte ut och träffade skrothandlarna regelbundet, säger han.

Trots att problemen finns över hela landet ligger det nu på varje enskilt län att komma till rätta med dem. Därför har polisen i Västra Götaland tagit hjälp av både Tullverket, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten. Exakt hur det samarbetet går till vill Johan Lundberg inte gå in på. Men han konstaterar att det är svårt att avgöra hur mycket som lämnar landet och hur mycket som faktiskt återanvänds inom landets gränser.

– Vi försöker få en överblick av hur omfattande problemen är men det är oerhört svårt att veta vad som sker med stöldgodset, säger Martin Johansson, ansvarig för ekonomisk brottslighet vid Tullverket i Göteborg.

De höga metallpriserna leder till en ökning av stölderna även på andra områden än koppar. Bland annat har en bostadsrättsförening förlorat alla sina designade mässingsdörrhandtag.

Den största ökningen som handlarna har sett, enligt Per Inge Akterin, är rostfritt stål:

– Tänk dig, det finns överallt, det med. Det är ju bara att plocka ner en offentlig toalett så får du några hundralappar i fickan.