Torrt på Stefans kind

»Löfven i tårar för Werner« Nyhetschefen på Expressen ville ha bevis, annars gick rubriken bort. Hade Stefan Löfven, Socialdemokraternas ledare, »högersossen« från IF Metall, verkligen gråtit vid riksdagens minnesstund över den förre Vänsterledaren Lars Werner?

Det tycktes lite suspekt, tyckte jag mig utläsa av min chefs min. Hen frågade:

»Såg du tårar?!«

Det här med skvätt på kinden är viktiga saker. Vare sig det handlar om en makthavares sörjande droppar eller de från en människa som gått in i väggen. Som har gjort allt och lite till för att möta en modern arbetsmarknads krav, men tagit slut. Sveriges Radio kunde nyligen berätta om Försäkringskassans krav på »objektiva undersökningsfynd« när deprimerade patienter ska sjukskrivas.

Det kan till exempel handla om att de utsjasade människorna gråter vid läkarbesöket.

Inget böl – ingen cash.Krasst så att det förslår.

Tvivlet vid kvällstidningsdesken hade sina historiska skäl. När Per-Albin Hansson dog 1946 bevakade samma tidning begravningen. Och toppade med en rubrik som reste frågetecken långt utanför redaktionen: »P.A. Hanssons död hårt slag för folket: KONUNGEN I TÅRAR«

Hade verkligen kungen gråtit?

Redaktionschefen Sigge Ågren sägs ha frågat ut reportern Gösta Ollén. Varpå Ollén ska ha tagit ett bloss till på ciggen, ryckt på axlarna och sagt:

»Tror du kungen dementerar?«

Cynism av det slaget platsar knappt på kvällstidningarna längre. Men är tydligen vardag när en pressad myndighet gör sina bedömningar. Möjligen är det något för en socialdemokratisk statsminister att fälla en tår över.