Trosatrenden allt starkare

Under pandemin har många jobbat hemma och funderat på större boende. Gärna i småhus nära både naturen och service. När plånboken styr (det gör den) vidgas cirklarna runt storstäderna dit flytten går. Fast trenden fanns redan innan viruset från Wuhan slog till.

Det är den regnigaste dagen på 20 år när Trosabussen stannar till en majmorgon vid Liljeholmen i Stockholm. Folk skyndar snabbt till tunnelbanan eller tvärbanan på väg till sina jobb.

Trosabussen? Vad gör den här?

Fråga Daniel Portnoff, som i 19 år varit kommunstyrelsens ordförande (M) i Trosa. Som upphört att vara världens ände, även om det som slogan lever kvar vid infarten och i turistbroschyrerna.

– Det tar 40 minuter med tåg från Vagnhärad till Stockholms Central. Men vi såg att det fanns många som behövde komma till andra platser i Stockholm. Så vi drev att få en busslinje till Liljeholmen och nu drivs den helt kommersiellt, säger Daniel Portnoff.

Trosa är numera svensk rekordhållare i befolkningstillväxt. Sedan 2014 har man ökat sin befolkning med drygt 20 procent. Fast det har kommunen gjort förr. Under sjuttiotalet ökade Trosa sin befolkning med 75 procent.

Men då var Trosa bara en ort, inte kommun. Trosa och Gnesta bröt sig ur Nyköping 1991 och blev egna kommuner.

När Nyköping haft dyra reklamkampanjer i Stockholm som argumenterat för att folk ska flytta dit har Trosa inte spenderat några kronor på att locka inflyttare.

»Här finns allt, utom köer och brist på parkeringsplatser. Här hittar många den livskvalitet de länge sökt efter«, skriver en mäklare om sitt Trosa.

Men tillväxten sker inte bara i form av villor och radhus eller av bostadsrätter i närheten av Trosaån. Kommunala bolaget Trobo har nyligen byggt 88 hyresrätter med bara ettor och tvåor.

– Det ger en kombination av äldre och yngre, och centrala hyresrätter har varit efterfrågat av både de grupperna och näringslivet. Och det är i områden ihop med bostadsrätter och småhus. Det ger blandade områden, säger Daniel Portnoff.

De har inga exakta siffror men vet inte minst via mäklarna att huvuddelen av inflyttarna kommer från Stockholm.

– Drygt halva befolkningen pendlar till jobb i Stockholm och Södertälje. Vi har ingen gymnasieskola i kommunen, runt hälften av gymnasieleverna går i Nyköping och andra häften i Stockholm.

– Varför de flyttar just till Trosa? Ja, de letar efter en trevlig ort, med närhet till en bra arbetsmarknad och med bra skolor och trygghet, säger Daniel Portnoff.

Just det senare, tryggheten, är en stark drivkraft, och Trosa har legat i topp i de senare trygghetsundersökningarna (där inte alla kommuner deltar).

Tågresan till Stockholm från Vagnhärad tar 40 minuter. Men i infrastrukturplanen för de kommande tolv åren finns Ostlänken med. Det finns bred politisk enighet om den, även om inte alla sluter upp kring hela systemet av nya stambanor enligt Sverigeförhandlingens förslag.

Med Ostlänken kommer det att ta 28 minuter till Stockholm.

– Det betyder också bättre kommunikationer åt andra hållet, till Linköping. Men huvudstråket kommer fortsatt vara in mot Stockholm.

Hela sträckningen beräknas stå klart först 2038, men etappen mellan Järna och Nyköping byggs först.

Med hög inflyttning ökar också trycket på kommunens service.

– Vi ska hela tiden hinna med att bygga förskolor, skolor och samtidigt bygga ut vatten- och avloppsnätet. När vi har en årlig tillväxt runt två procent går det bra, när vi har en tillväxt på fyra procent av befolkningen som de senaste åren är det tuffare. Men många hör av sig och vill bygga här, säger Daniel Portnoff.

Innan den senaste Trosavågen från Stockholm växte till sig hade kommunen en hög inflyttning av »unga äldre«; 55+are som trappade ner en aning, sålde villan i storstaden och slog sig ner i kommuner som Sotenäs och Orust i Bohuslän, Simrishamn och Båstad i Skåne, eller som Trosa i Sörmland.

De finns också kvar, men numera dominerar barnfamiljer.

– Vi ser hur priserna ökar i kommunen, men fortfarande är det väldigt prisvärt om du jämför med Stockholmskommunerna. Men efterfrågan på småhus här är större än tillgången.

Fast om man vill ha lite rajtantajtan då, slå runt på krogen eller ha en stark kulturell upplevelse?

– Vi har sexton krogar och ett tiotal kaféer i Trosa, många med hög klass,. Dessutom ett levande kulturliv. Men du behöver inte välja bort Stockholm om du bosätter dig här. Som sagt, 40 minuter dit och 22 dagliga avgångar.

– Nu går inte vi omkring och tror att vi är Utopia, men vi är tillräckligt tilltalande för att många ska känna att de vill flytta hit, säger Daniel Portnoff.

Med 19 år bakom sig som kommunstyrelsens ordförande känner han en stor del av invånarna, och många honom. Någonstans där för två decennier sedan hade Moderaterna stöd av runt 25 procent i kommunvalen, nu hos 40 procent. Och Daniel Portnoff tänker inte ändra på ett vinnande koncept utan vill bli omvald nästa år. Då kan han bli svensk rekordhållare i längst tid som ks-ordförande.

– Sedan nittiotalet har vi haft en enda originalidé: »Fastlagd kurs för Trosa«, elva punkter som forttarande står sig. Utöver det tittar vi på de kommuner som är duktiga – och stjäl allt som är bra. Vartannat år gör vi ett nedslag i en annan kommun som gör något spännande. Och jag älskar rankningar.

Vilken kommun möter de som gör premiärturen på Ostlänken år 2038 då?

– En blomstrande kommun som lyckas balansera tillväxt och småskalighet, med tillväxt i Vagnhärad som närmar sig Trosa som ort i storlek, säger Daniel Portnoff.

Under pandemin har många jobbat hem­ifrån. Garderober lär ha gjorts om till arbetsrum, det finns de som använt strykbrädan som datorbord. Många har konstaterat brist på yta, och samtidigt funderat på kombinationen bostad, arbete, barn och familjeliv. Bitarna i det som myntades som livspusslet av TCO år 2000 har framstått som att de passar allt sämre för många storstadsbor.

– Vi såg tendenserna redan innan corona, med stora grupper som etablerar sig och bildar familj, men som när de vill flytta till större i storstäderna ser att priserna är för höga och i stället flyttar, säger Maria Pleiborn, som är senior rådgivare och demograf på konsultföretaget WSP.

– Under ett sådant här år händer mycket med de tankarna. Många bestämmer sig för att flytta ut från storstäderna. Vi ser också en tillväxt i stora och medelstora städer i landet. I 15-minutersstäderna är det enklare att få vardagen att gå ihop.

141 kommuner i landet hade förra året negativt inrikes flyttnetto. I numerär räknat flest i Stockholm, Göteborg, Botkyrka och Huddinge.

13 av Stockholms läns 26 kommuner hade negativt inrikes flyttnetto.

Samma sak sker i Stor-Köpenhamn där många flyttar 3–5 mil utanför huvudstaden och köper hus som kostar hälften eller nästan bara en tredjedel av de runt 64 000 kronor som de får betala per kvadratmeter för ett hus eller en lägenhet i Köpenhamn.

Den brittiska huvudstaden upplever en flykt som vi inte sett maken till sedan andra världskriget, skriver Financial Times om London.

När Sthlmnew 01, en skyskrapa på 27 våningar vid Hammarby Sjöstad, försöker locka lokalhyresgäster använder man sig i helsidesannonser av en fiktiv hemmaarbetares närmast vädjande tankar om att få gå till kontoret: »Nu förstår jag att hemma inte alltid är bäst. Saker och ting kommer antagligen inte att bli som tidigare, vi kanske inte kommer att ses lika ofta. Men huvudsaken är att vi snart ses igen.«

New York Times skrev i april om marknaden för kontorsutrymmen i staden. De berättade om JPMorgan Chase, den största privata arbetsgivaren i New York City, som räknade med att man nu bara behöver 60 arbetsplatser per 100 anställda. Andelen lediga kontor var samtidigt uppe i 17 procent, den högsta nivån på tre decennier, och hyrorna har sjunkit med 10 procent på ett år.

Nästa kluster av it-företag, motsvarande Silicon Valley i San Francisco Bay Area, kommer inte uppstå på en geografisk plats utan finnas i företag som samarbetar digitalt från olika platser, skriver The Atlantic. Och i västra USA bekymrar man sig för att stigande bostadspriser skapat en flyttvåg från Kalifornien redan före corona.

Till konsultföretaget WSP vänder sig företag, kommuner och regioner för experthjälp om hur det ser ut i dag och hur framtiden kommer att gestalta sig. Maria Pleinborn påminner om att det finns en boendeform som tar hem förstaplatsen i alla undersökningar om hur vi vill bo: småhus.

– Men fortfarande från planeringshåll finns en ensidig inriktning mot flerfamiljshus. Att tänka småhus är lite tabu och det finns en föreställning om att det är ohållbar bebyggelse. Men ny forskning har visat att det inte alls är så.

– Fast det går fortfarande väldigt trögt och av det som byggs är för lite småhus. Idealet att bygga tätt runt spårtrafikens stationer stämmer inte med hur folk vill bo. Småhusdrömmen är svår att förverkliga, säger Maria Pleiborn.

Småhusandelen av byggandet har de senaste åren legat på 60-talets nivåer.

Av storstäderna har både Stockholm och Göteborg anledning att vara oroade av utvecklingen, menar hon. Malmö drar fortfarande till sig folk som storstad, men har sina problem med större sociala skillnader i Skåneregionen än på andra håll i landet.

– Göteborgarna är alltid glada ändå, men en hel del haltar. Oron finns för Stockholms framtid, åtminstone om man lyssnar på Stockholms handelskammare. Den vittnar om dagliga kontakter med företag som hör av sig för att de inte hittar rätt kompetens och inte kan växa, för folk har inte råd att bo här. Och det är återkommande problem med kollektivtrafiken, köer och annat strul.

– Men det finns andra som är glada. Jag hade nyss ett uppdrag åt Region Sörmland. Och det går jättebra för flera kommuner där, som Trosa och Strängnäs.

Regionförstoring blev ett modeord för något decennium sedan. Nu är den här. Kommunerna en bit utanför storstäderna lockar till sig invånare. Och snart 15 månader med corona har förstärkt en trend som fanns redan tidigare.

– Om man bara pendlar ett par dagar i veckan står man ut med att det är lite längre. Den här utvecklingen var på gång före corona, men har fått rejäl skjuts framåt nu, säger Maria Pleiborn.