Tunga avhopp från s

När livet är som mest deppigt finns det ett speciellt ställe dit Göran Johansson brukar gå. Nöjesfältet Liseberg. Han har egna nycklar. Allra helst åker han »Kaninresan«, en 180 meter lugn båttur genom ett trolskt landskap där Lisebergskaninen bor, en attraktion beskriven som »ett äventyr för de mindre sjökaptenerna«.

Han har gått dit rätt ofta de senaste tjugo åren. Så länge sedan var det han tillträdde som kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Det har stormat kring honom. I slutet av 1990-talet mottog han hård kritik för en bufflig och kvinnofientlig ledarstil. Då avgick han från kommunstyrelsen, men övertalades att komma tillbaka redan efter ett par veckor.

Det är typiskt Göran Johansson. För varje strid som rasat har han kommit ut ännu starkare. Hans popularitet har bara ökat.
Vid riksdagsvalet 2006 tappade socialdemokraterna i stort sett i hela landet. I Göteborg ökade de med fyra procentenheter.

Göteborgs starke man har gjort en industristad på nedgång till ett modernt center för evenemang, kunskap och turism, ständigt i nära samarbete med det lokala näringslivet, där han har ett stort kontaktnät. Utan honom inget operahus, och färre stora idrottsevenemang.

Med tiden har han blivit en bred röstmagnet. Undersökningar från Som-institutet visar att 29 procent av göteborgarna som röstade borgerligt i förra riksdagsvalet valde att rösta på socialdemokraterna i kommunvalet.

– Han är en av de skickligaste kommunpolitikerna som Sverige har, säger pr-konsulten Ewelina Tokarczyk, som varit göteborgskt kommunalråd under Johansson.

– Samtidigt ska man komma ihåg att han är en typ av politiker som vi inte kommer att se i framtiden. Vi kommer att se politiker som kanske är mer med sin familj och inte lever för sin kommun som Göran har gjort, säger hon.

Hans pappa var snickare och aktiv vänsterpartist. Mamma var städare. De pratade politik i hemmet och Göran gick tidigt med i SSU. Efter åtta år i folkskolan och fortsatt yrkesskola hamnade han på SKF – den stora kullagerfabriken – som reparatör. Han blev sedan ordförande i Metallklubben där.

Under avtalsförhandlingar i slutet av 1970-talet lärde han känna den till namnet förvillande like Göran Johnsson. Johnsson, som senare blev hela Metalls ordförande, var då klubbordförande på Volvo i Olofström. Två decennier efter deras första möte skulle de båda komma att tillhöra socialdemokraternas innersta kärna, partiets verkställande utskott.

– Göran var väldigt handlingskraftig, inte rädd för att säga vad han tyckte och tänkte, då liksom nu. Han är varken vänster eller höger inom socialdemokraterna. Han är mer rakt fram, säger Göran Johnsson.

I partiet – som då var synonymt med regeringen – lyckades Göran Johansson få igenom infrastruktursatsningar, och drev fram det kommunala skatteutjämningssystemet som infördes 2005.

Men den frispråkighet som rönte framgångar i Göteborg, ledde också till problem i den socialdemokratiska ledningen. Göran Johansson deklarerade öppet att hans lojalitet i första hand låg hos staden Göteborg. I andra hand hos partiet. Mest spänd var relationen till dåvarande statsminister Göran Persson.

– De ogillade varandra helt enkelt, säger en tidigare partistyrelseledamot.

Enligt Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu, som känt dem bägge sedan länge, låg det inga politiska motsättningar bakom.

– Göran Johansson och Göran Persson är väldigt lika varandra som personer. Så de hade alltid lite svårt med varandra, säger han.

Med tiden blev Göran Johansson alltmer isolerad i verkställande utskottet, enligt Fokus källor. Mot slutet satt han mest tyst på mötena, ytterst misstänksam mot den Stockholmscentrerade ledningen.

Våren 2005 fick han nog. Dåvarande försvarsminister Leni Björklund hade kommit med beskedet att regementet Amf 4 i Göteborg skulle läggas ner. Johansson protesterade högljutt, utan att få något medhåll. Då lämnade han verkställande utskottet, och Göran Person kallade honom illojal. Göran Johansson svarade att han hoppades att socialdemokraterna skulle förlora nästa val, så att partiet blev av med Persson.

Men Göran Johansson tillhör det fåtal socialdemokrater som har bråkat lika mycket med Göran Persson som med Mona Sahlin. Med partiledarbytet fick han en mer lyssnande chef, men knappast någon politisk parhäst.

I mitten av 1990-talet, när rosornas krig rasade för andra gången och Mona Sahlin var Ingvar Carlssons kronprinsessa, gick Johansson till våldsamt angrepp i Dagens Nyheter. Partiet höll på med nyliberala högeravvikelser, hävdade han.

Sahlin, som då försvarade till exempel hushållsnära tjänster, var ett uppenbart mål för kritiken. När flera tunga fackliga röster samtidigt lanserade Johansson som partiledarkandidat, och Johansson själv inte ville uttala sitt stöd för Sahlin, var schismen ett faktum.

Proceduren upprepades inför partiledarvalet 2007. Johansson skruvade på sig, nämnde Ulrica Messing som en bra person, och vägrade länge backa Sahlin, trots att hans eget distrikt bestämt sig för att förorda henne.

Han har fortsatt att utmana Mona Sahlin. Som när han förra året föreslog att alla asylsökande som smugglats in i Sverige illegalt skulle utvisas.

Göran Johanssons avgångsbesked i veckan sammanföll med att partisekreterare Marita Ulvskog lanserades som toppnamn till EU-parlamentet. Två viktiga poster är därmed öppna för mer Mona Sahlin-vänliga personer.

Vem som efterträder Ulvskog är oklart. Sven-Erik Österberg, med facklig bakgrund och goda kontakter, var ett hett namn fram till i våras när han blev gruppledare i riksdagen. Nu nämns många i spekulationerna – från pr-konsulten Niklas Nordström till riksdagsledamoten från Dalarna – Peter Hultqvist.

I Göteborg verkar läget tydligare. Det mesta talar för att Anneli Hulthén tar över. Hon leder partiets arbete för en ny klimatpolitik tillsammans med Carin Jämtin, och är betydligt mer förnyelseinriktad än Göran Johansson.

Med henne kan Sahlin få en tung kommunröst som sluter upp i arbetet för en ny socialdemokrati. Vilket är minst lika viktigt som frågan om vem som blir ny partisekreterare. Och Göran Johansson får då mer tid att leka sjökapten på Liseberg.