Tyst begravning

Nästa år fyller Socialstyrelsen hundra år. Kanske passar man då på att fira lite extra. För någon 101-årsdag lär det inte bli. I alla fall om utredaren på socialdepartementet Stefan Carlsson får som han vill. Nyligen presenterade han sitt förslag. Tolv myndigheter inom sjukvården ska läggas ned och ersättas med fyra nya: Inspektionen – med ansvar för tillsynen, Infrastrukturmyndigheten – med ansvar för att samordna  it-system, Myndigheten för välfärdsstrategi – med ansvar för den övergripande utvecklingen och slutligen Kunskapsmyndigheten – som ska samla in all kunskap.

Det är ingen liten förändring han vill åstadkomma. Sammanlagt arbetar i dag 2 500 personer på de berörda myndigheterna. Åtminstone 500 kan tas bort, enligt Stefan Carlsson. Ändå har det varit näst intill knäpptyst i medierna.

Annat var det 2005. Då föreslog den socialdemokratiska regeringens utredare att 260 tjänster vid Riksantikvarieämbetet i Stockholm skulle flyttas till Gotland för att kompensera de jobb som skulle försvinna när försvaret skar ner sin verksamhet. Reaktionerna var minst sagt skarpa.

– Det vore förödande, sa riksantikvarie Inger Liliequist.

Samtidigt strömmade det in över hundra protestbrev till näringsdepartementet. Detta bara några dagar efter att förslaget presenterats.

Så varför protesterar ingen nu?

Kanske är det annorlunda den här gången. Kanske beror det på att något måste göras. Myndighetsstrukturen inom hälso- och sjukvård har nämligen länge kritiserats för att vara svåröverskådlig.

– Myndigheter har poppat upp när man har sett politiskt behov av att utveckla något på enklast möjliga vis. Ingen har någonsin tänkt på helheten, säger Stefan Carlsson.

Detta har resulterat i att myndigheterna har fått en otydlig och rörig arbetsfördelning. Ta exempelvis läkemedelsområdet. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) tar fram ny kunskap, Läkemedelsverket utarbetar behandlingsrekommendationer, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) fattar subventionsbeslut och Socialstyrelsen tar fram nationella riktlinjer inom olika medicinska områden, där läkemedel ingår. Fyra myndigheter är därmed inblandade i ett och samma uppdrag. Därför, menar generaldirektören för Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket Gunilla Hulth-Backlund, blir dubbelarbete oundvikligt.

– Vi har visserligen gemensamma möten men trots det så kan inte allt ske så integrerat som det vore önskvärt. Det är ändå fyra separata myndigheter som prioriterar sin verksamhet utifrån sitt uppdrag och sina förutsättningar, säger hon.

Samtidigt har många av myndigheterna fått allt fler områden att ansvara för, vilket har förvärrat problemen. Socialstyrelsen är ett talande exempel. Bara de senaste fem åren har myndigheten fått ett tiotal nya ansvarsområden. En av de större förändringarna skedde 2010. Då tog Socialstyrelsen över länsstyrelsens uppdrag gällande tillsyn. Anledningen var att länsstyrelsens tillsyn var för svag, för begränsad, samt att tillsynen gjordes på varierande sätt i olika delar av landet.

När stadskontoret gjorde en uppföljning av förändringen två år senare, var resultatet nedslående. Man ansåg att Socialstyrelsen hade försummat uppgiften. Många var förvirrade och tyckte att tillsynen fungerade bättre före 2010 – trots bristerna.

Den otydliga och dubbla arbetsfördelningen mellan myndigheterna drabbar i sin tur sjukvården. För vilken myndighet ska man välja att lyssna på?

– Då får man bedöma vilken myndighet som har gjort det mest gedigna arbetet. Det finns ingen konstant vinnare, säger Johan Bratt, överläkare vid Karolinska sjukhuset i Stockholm.

Att bristerna med dagens system är många håller myndighetscheferna med om. Dock är de mer tveksamma till Stefan Carlssons lösning.

Nina Rehnqvist, ordföranden för SBU:s nämnd, säger att förslaget ser bra ut på pappret, men att verkligheten är något helt annat. Hon anser att man måste ta hänsyn till de lokala skillnaderna i landet. Istället borde man skala ner riktlinjerna och stötta enskilda vårdenheter att använda sin kompetens på det sätt som passar dem bäst. Därefter ska man noga följa upp vården och se till att varje landsting uppfyller kraven för en god sjukvård.

– Genom att skapa stora myndigheter som exempelvis Kunskapsmyndigheten, tar man bort initiativen underifrån.

Marie Wedin från Läkarförbundet är inne på samma spår.

– Jag tror att det är farligt om det bara finns en kunskapsmyndighet som bestämmer vad som är sant. För tänk om de inte har rätt.

Förhoppningen är att förslaget ska ut på remiss före sommaren och att de nya myndigheterna ska vara på plats i januari 2014. Och flera av riksdagspartierna är positiva till Stefan Carlssons utredning.

Moderaten Mats Gerdau och socialdemokraten Lena Hallengren är i stort sett överens. Färre myndigheter inom hälso- och sjukvårdssektorn är ett utmärkt förslag. Om det blir fyra eller åtta är inget de kan uttala sig om i dag.

Även Göran Hägglund tycker att förslaget låter spännande.

– Vi får en effektivare tillsyn som kan vara skarpare, snabbare och mer rättssäker. Alla skattebetalare vill att vi använder resurserna på ett rationellt sätt, inte minst eftersom efterfrågan på vård och omsorg kommer att öka, säger han till TT.

Folkpartisten Barbro Westerholm är mer skeptisk.

– Jag ser ingen vits med att lägga ner Läkemedelsverket. De har mer gemensamt med den europeiska läkemedelsmyndigheten än med någon svensk myndighet. Dessutom tror jag att fyra jättemyndigheter skulle vara svåra att omfamna.

Samtidigt är politikerna noga med att påpeka att de inväntar remissinstansernas åsikter innan de kan ta ställning till detaljerna. Kanske ska Socialstyrelsen spara tårtljusen efter sitt 100-årsfirande trots allt.