Universitetens fiende nummer ett?

Allt började med den förra rektorsstriden i Uppsala. Den som utspelade 2013/2014. Då ville tre vice rektorer avsätta rektor Eva Åkesson. Hon var kvinna, hon var gudbevars från Lund och hon lutade lite till vänster och utmanarna pretenderade nog själva på rektorstjänsten.

Det var ganska tuffa motsättningar som till slut måste avgöras av konsistoriet, Uppsala universitetets styrelse. Där hade Carola Lemne efterträtt Hans Dahlborg som ordförande. När hon tillträdde var hon VD för Praktikertjänst, men när rektorsstriden blossade upp hade hon blivit VD för Svenskt Näringsliv.

Carola Lemne ville också avsätta Eva Åkesson och utse en ny rektor. Åkesson stod dock på sig och hade ett ganska betydande stöd inom akademien. Det slutade med att Lemne förlorade omröstningen i konsistoriet med röstsiffrorna 9-6 för att Eva Åkesson skulle vara kvar. 

Motgången tog enligt några av dem som var med Carola Lemne hårt. Hon förklarade inför konsistoriet att hon skulle avgå som ordförande, men att hon skulle ”ge det lite tid först”.

Så blev det nu inte. ”Hon ljög oss rätt upp i ansiktet”, konstaterar en av ledamöterna i konsistoriet. Carola Lemne satt kvar, gav Eva Åkesson en kram och utåt sett tycktes striden över.

Carola Lemne är noga med att understryka att hon inte reserverade sig mot beslutet att Eva Åkesson skulle sitta kvar men bekräftar för Fokus att hon sagt att hon funderade på att avgå efter rektorsstriden:

– Det var en jobbig debatt som tog mycket kraft. Jag tror att jag hade 69 anteckningsförda möten under dryga tre månader. Jag var tveksam om det gick att fortsätta, men sedan lugnade det ner sig och många hörde av sig med starka önskemål om att jag skulle fortsätta. Så då gjorde jag det.

På den vägen är det och nu är de dags igen, den här gången med principiella och ideologiska motsättningar som kan leda till långtgående förändringar för universitet och högskolor enligt de professorer, docenter och doktorer som protesterat ganska högljutt.

Den 31 december nästa år går Eva Åkessons förordnande ut och Carola Lemne har redan tidigt satt igång processen för att utse hennes efterträdare. Samtidigt har Näringslivets Forskningsberedning, som finansieras av Svenskt Näringsliv, lagt fram en rapport med förslag på betydande förändringar av universitet och högskolor.

Näringslivets Forskningsberedning vill strypa studenternas och de universitetsanställdas reella beslutanderätt vid rektorstillsättningar, de vill minska öppenheten vid chefstillsättningar och öka möjligheten av avsätta svaga rektorer.

Rapporten och den DN Debatt artikel som publicerades den 17 september väckte fler ramaskrin i den akademiska världen. Statsvetarveteranen Leif Lewin påpekade att ett universitet är något annat än ett företag. Shirin Ahlbäck Öberg, docent i statskunskap, Gustaf Arrhenius professor i praktisk filosofi, Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik och Li Bennich-Björkman, professor i vältalighet och statskunskap, tyckte att Näringslivets Forskningsberedningen ”visar på en respektlöshet inför de demokratiska värden och det oberoende universitet ska stå för, liksom en häpnadsväckande okunnighet inför den organisationsforskning som finns på området.

De krävde att Svenskt Näringsliv skulle ta avstånd från rapporten. I UNT har samma krav framförts av 17 forskare vid Uppsala Universitet, däribland Henry Ohlsson, vice riksbanksdirektör som är tjänstledig från sin professur i nationalekonomi.

Carola Lemnes svar är att hon inte har ett dugg att göra med Näringslivets Forskningsberedning.

– Vi är med och betalar flera fristående grupper som ska tänka fritt. Svenskt Näringsliv har ingen policy för hur rektorer ska utses på universitet. Personligen tror jag att det måste finnas en bra balans. En rektor som inte har stöd i akademien kommer aldrig att lyckas, men man måste också inse att en rektor är chef för en stor myndighet och därför måste ha just goda chefsegenskaper.

Lemnes besked att det inte finns några kopplingar till Näringslivets Forskningsberedning hindrar inte att just Svenskt Näringsliv har bjudit in till ett seminarium på tisdag om Forskningsberedningens rapport. Inbjudan är undertecknad av Tobias Krantz, chef för Utbildning, forskning och innovation vid Svenskt Näringsliv.

Det är också uppenbart att stora delar av akademien i Uppsala inte litar på Carola Lemnes försäkringar om balans i rektorsvalet. Det finns en utbredd uppfattning om att hon agerar torped för privata näringslivsintressen som vill komma åt de 67 statliga miljarder som finansierar universitet och högskolor i Sverige.

Professionsförbundet, som samlar främst akademiker inom samhällsvetenskap och humaniora, är de som kanske gått längst i sin kritik. Styrelsen beskriver vad rektorsstriden i Uppsala handlar om i ganska drastiska ordalag.

– Det som verkligen står på spel är de 66,7 miljarder som utgör statens medel till lärosätena. Dessa vill nu Svenskt Näringsliv kunna utnyttja för sina egna intressen. De räcker inte med att ha fått del av de skattemedel som går till vården, till äldrevården och till skolan. Nu ska man på allvar, genom att sätta stopp för det förstockade kollegiala styret, också börja tappa av de medel som går till högskolan.

Ylva Hasselberg är professor i ekonomisk historia och ordförande i Professionsförbundet. Hon är övertygad om att Carola Lemne har som uppgift att driva näringslivets intressen i styrelsen för Uppsala Universitet och att om hon lyckas få den ledning hon vill för universitetet så kommer det att leda till samma utveckling som i många andra länder, att samhällsvetenskap och humaniora får stryka på foten.

– Eva Åkesson har varit duktig på att balansera olika intressen mot varandra. Därför ska hon bort. Det ska bli mer strategisk styrning av forskningen. Och det har vi ju sett vart det leder i Macchiarini-fallet. Carola Lemne driver näringslivets intressen och sitter egentligen om man ska spetsa till det som representant för Wallenbergsfären. Näringslivsintresset övertygade henne om att sitta kvar i konsistoriet, det är min gissning.

Carola Lemne avfärdar alla sådana anklagelser som nonsens.

– Jag arbetar för universitets bästa.

Men misstron inom akademien är alltså utbredd. Det som den ideologiska striden nu handlar om är vem som ska utse rektor på universiteten. Idag är det i praktiken en församling som består av representanter för lärare och studenter som gör det. Den så kallade hörandeförsamlingen röstar mellan några kandidater och konsistoriet följer det beslutet när förslag läggs till regeringen. Det har aldrig hänt i modern tid att regeringen inte följt universitetets förslag.

Historiskt har det alltså varit ett kollegialt utnämnande av rektorer. Det vill Näringslivets Forskningsberedning ändra på och inom akademien har man alltså dragit slutsatsen att det vill även Carola Lemne.

Timingen på Näringslivets Forskningsberednings rapport och hennes initiativ i konsistoriet för Uppsala Universitet sammanfaller nämligen precis. Samtidigt som rapporten offentliggjordes halade Carola Lemne vid sittande bord på styrelsemötet den 15 september upp ett förslag till hur processen att utse en ny rektor för Uppsala Universitet skulle gå till.

Eva Åkessons förordnande skulle inte förlängas utan en ny rektor utses i konkurrens och en rekryteringsgrupp ur konsistoriet under ledning av Carola Lemne och vice rektor Gunnar Svedberg skulle utses med uppdrag att få fram en eller två kandidater till hörandeförsamlingen. Studenterna skulle inte ingå i den stora hörandeförsamlingen utan ha en egen. 

Så blev det inte. Studenterna ska fortsätta att vara med i samma hörandeförsamling som lärarna. I övrigt togs inga beslut efter en lång diskussion. Universitetsdirektören fick i uppdrag att förbereda en ny diskussion och beslut om formerna för rekrytering av rektor till det möte som ska hållas den 27 oktober.

– Om inte vi hade ringt runt och diskuterat möjligheten till minoritetsskydd hade Lemne kanske drivit igenom ett förslag som inte var utskickat i förväg. Det tycker vi är kuppartat. Nu blev det återremiss, säger Ylva Hasselberg.

Carola Lemne bekräftar att förslaget till processordning inte gått ut till ledamöterna i konsistoriet i förväg, men tonar ner dess betydelse.

– Eftersom vi inte föreslog direkt omval av Eva Åkesson, utan en rekrytering i konkurrens fick inte det bli känt i förväg. Därför kunde vi inte skicka ut ett förslag som skulle bli offentligt när det diariefördes. Men det här är bara en första diskussion. Nu får vi se var det så småningom landar.

Ledamöter i konsistoriet menar att förslaget från Carola Lemne lades fram vid sittande bord i förhoppningen om att hon skulle få igenom förslaget utan den debatt utanför konsistoriet som nu tagit fart. Därmed skulle det ha varit klart att Eva Åkesson inte får fortsätta som rektor och rekryteringsgruppen skulle kunna plocka fram helst en kandidat som hörandeförsamlingen hade att godkänna. ”I sovjetiska former”, som det beskrivs.

Därmed skulle Uppsala Universitet och i förlängningen, kanske hela det svenska universitets- och högskoleväsendet överge den anglosaxiska, västerländska traditionen att i kollegialitet utse ledningarna för universiteten. Kritikerna pekar på avskräckande exempel på länder som Ungern, Cuba och Centralafrikanska republiken där regeringar strypt den akademiska friheten och den enskilde forskarens integritet.

Senast i augusti nästa år måste regeringen få ett förslag på ny rektor. Konsistoriets och Carola Lemnes mandat går ut den 30 april och det har spekulerats i att hon satt igång processen tidigt för att kunna styra den innan hon avgår.

– Det här kommer inte att vara klart innan den sista april. Men jag sitter gärna kvar om jag har regeringens förtroende.

Hur det till slut går, om Uppsala Universitet får en rektor som är utsedd genom toppstyrning eller av kollegiet återstår att se. Sedan regeringen utsett två nya ledamöter i konsistoriet sedan den förra rektorsstriden spekuleras det om att Carola Lemne nu har majoritet med 8-7 i konsistoriet. 

Det kan mycket väl bli så att hörandeförsamlingen enbart får pröva en kandidat. Det hände senast i Umeå när de två övriga kandidaterna drog sig tillbaka istället för att prövas offentligt.

Men det som upprör stora delar av akademien i Uppsala tycks vara att Carola Lemne fått med sig konsistoriet på att inte förlänga Eva Åkessons mandat. 

Shirin Ahlbäck Öberg är docent i statsvetenskap med inriktning på offentlig förvaltning och styrning:

– Det som pågår är en personlig vendetta mot vår sittande rektor. Det är orimligt att ändra valprocesser på grund av den sittande ordföranden har något otalt med den sittande rektorn.

En återkommande förklaring i de akademiska kretsarna i Uppsala är att Carola Lemne drivs av revansch. Hon förlorade den förra rektorsstriden och Eva Åkesson blir kvar. Det hävdas att hon återkommande förklarat att hon aldrig förlorar i det långa loppet och att striden därför inte är över. Därför sker det som nu sker.

– Nonsens. Det är fascinerande att det finns så mycket konspirationsteorier, svarar Carola Lemne.

Fortsättning följer.