Urdjur till vår undsättning

Multiresistenta bakterier beskrivs som en av vår tids största hälsofaror och en ödesfråga för mänskligheten. Antibiotika, som i grunden är något av en mirakelmedicin och helt nödvändig i den moderna sjukvården, har blivit en potentiell fara. Överanvändning och slentrianmässig förskrivning har skapat resistens, bland annat i form av den fruktade MRSA-bakterien som kan orsaka dödliga infektioner.

I dag är bedömare överens om behovet av att ta fram nya läkemedel som kan ersätta dagens alltmer verkningslösa anti­biotika. Ändå tas allt färre nya preparat fram eftersom det är en både dyr och osäker satsning ur läkemedelsföretagens synpunkt.

– Av 100 framtagna preparat är det kanske bara ett eller två som klarar alla tester och uppfyller kraven. Det är betydligt färre än för de flesta andra läkemedelsgrupper, säger Andreas Heddini, läkare och chef för ReAct, Action on Antibiotic Resistance, ett internationellt nätverk som arbetar med frågor kring antibiotikaresistens.

Antibiotika handlar inte bara om penicillin mot dussinsjukdomar som halsfluss och öroninflammationer. Kirurgi, cancerbehandlingar och vård av för tidigt födda barn är bara några områden som i dag är beroende av effektiva antibiotikum för att fungera.

Nu sätter många sitt hopp till naturen. Att titta efter botemedel hos djur och natur är en viktig komponent i en strategi för att bekämpa resistenta bakterier, enligt Andreas Heddini.

– Vinden har vänt. Länge har syntetiska läkemedel dominerat detta område, men nu bygger mycket lovande forskning på det som finns naturligt i vår omvärld.

Nya, mer effektiva screeningmetoder har nämligen gjort att det går att undersöka större mängder vatten och jord för att hitta värdefulla fynd i kampen mot antibiotikaresistenta bakterier. Forskarna tittar bland annat på hav, stränder, floder och sjöar.

Den senaste upptäckten är att kackerlackor kan bli ett nytt, efterlängtat vapen i kampen mot MRSA- och e-colibakterier.

En brittisk forskningsgrupp vid University of Nottingham har nämligen upptäckt att det hatade skadedjurets hjärna innehåller inte mindre än nio olika molekyler som är giftiga för bakterier. 90 procent av de två bakterietyperna kunde utrotas med hjälp av innehållet i kackerlackans hjärna och nervsystem, utan att skada de mänskliga cellerna.

Forskaren Simon Lee hoppas nu därför att upptäckten ska bidra till utvecklingen av en ny typ av mediciner som biter på mör­darbakterierna och samtidigt är ofarliga för patienten.

Förklaringen är förmodligen att kackerlackan är ett mycket gammalt djur som under lång tid kunnat utveckla ett motstånd mot de bakterier som frodas i extremt smutsiga miljöer. Men kackerlackan är långt ifrån det enda urgamla djuret som tycks lovande i kampen mot antibiotikaresistens. Forskare har fått upp ögonen även för grodor och krokodiler. Vid en stor konferens i USA i slutet av augusti presenterades nya, lovande rön om de antibiotiska egenskaperna i grodskinn.

Michael Conlon, biokemist vid United Arab Emirates University, har tillsammans med sina kolleger samlat in och analyserat grodskinn från 200 arter. Målet är att undersöka 6 000 olika grodarters skinn, men redan nu har de identifierat över 100 antibiotiska substanser. De håller även på att utveckla en metod för att göra de kemiska substanserna i grodskinnet ofarliga för människan och därmed användbara i medicinskt syfte.

Kackerlackan har inte bara den fördelen att dess hjärninnehåll tycks ofarligt för människan. Det råder dessutom ingen brist på denna insekt, som av de flesta förknippas med smuts och snusk. Många av de grodarter som bevisats ha antibiotiska skinn är till skillnad från kackerlackan starkt utrotningshotade.