Utjämnat

När Göran Persson i augusti intog talarstolen i Björkviks folkets park för att hålla sitt traditionella sommartal trodde inte ens en majoritet av hans egna socialdemokratiska väljare på en valseger. Det borgerliga blocket ledde med tvåsiffriga tal och när opinionsmätningarna i september visade fortsatt borgerlig ledning med runt 5 procentenheter, hette det att försprånget var ointagligt. Det skulle krävas en historisk vändning för att socialdemokraterna skulle behålla makten, ansåg man på opinionsinstitutet Temo. Valforskaren Sören Holmberg pekade på statistik som visade att vänsterblocket i snitt bara brukar klara att täppa igen ett gap på 2,5 procentenheter.

– Det ska till någonting extraordinärt nu för att det ska bli ett jämnt valår 2006, slog Sören Holmberg fast och ingen hade någon anledning att tro annorlunda. Särskilt när skandalerna under vintern fortsatte att dugga tätt över socialdemokratin.

I dag är det ointagliga försprånget inhämtat och förbisprunget. Plötsligt leder vänsterblocket i samtliga av de fyra viktigaste opinionsinstitutens mätningar. Vilken extraordinär händelse förklarar svängningen?

– Jag kan faktiskt inte komma på någon sådan, säger Sören Holmberg.

I stället lägger han fram de vanliga argumenten. Borgarna har på sistone inte framstått som så eniga som de hade önskat. Men framför allt är förklaringen han ger sjunkande arbetslöshet och god ekonomi. Har den gamla förbannelsen slagit in för alliansen? Inget maktskifte i sikte så länge konjunkturen går upp?

Statsvetare är eniga om att det är just ekonomin som vänt den dystra opinionskurvan för vänsterblocket. Svenskarna ser hur arbetslösheten går ner och konjunkturen stärks. Fokus har tagit fram en snittkurva på opinionsgapet mellan blocken sedan december 2005. Den följer Konjunkturinstitutets förtroendeindikator, som är ett mått på hur positivt hushållen ser på ekonomin, den egna privata och landets i sin helhet. Särskilt tydligt är sambandet från januari, då skillnaderna mellan blocken började plana ut. Förklaringen till optimismen är reala förändringar, som en stark fastighetsmarknad och låga räntor, men framför allt en sjunkande arbetslöshet.

– Man kanske själv har fått jobb eller så påverkas man av samhällsdebatten. Det pratas också mindre i fikarummen om uppsägningar, säger Klas-Göran Warginger, ekonom på Konjunkturinstitutet.

Opinionssvängningarna följer även sysselsättningen. Den började öka snabbare 2004, en vändning som slog igenom i opinionen 2005. Studier i ett flertal länder visar starka samband mellan den ekonomiska tillväxten och valresultatet. Även valforskarna i Göteborg, som baserar sina resultat på intervjuer med väljare, har kunnat påvisa ett samband, om än svagare. Nationalekonomen Henrik Jordahl, vid Uppsala universitet tar valrörelsen 1991 och 1994 som svenska exempel.

– I båda de valen stod ekonomin i fokus och arbetslösheten gick upp före valet i båda fallen.
Hans egen forskning visar att svenskarna också är mer benägna att plånboksrösta, det vill säga rösta efter vilken politik som ger dem bäst privatekonomi, än till exempel amerikaner. Men kan en regering ta sig upp ur ett hur djupt underläge som helst bara konjunkturen vänder uppåt?

Nej, säger Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Ekonomins betydelse ska inte överskattas.

– Forskningen har visat stora variationer mellan olika länder och över tid. Ekonomiska makroförklaringar förklarar bara en tredjedel av väljarnas röstbeteende. Sambandet är också starkare åt det andra hållet – att en dålig ekonomi försvårar för en sittande regering.

Markus Uvell på opinionsinstitutet Demoskop, tar tsunamin som exempel på att det senaste årets skandaler inte haft någon större partipolitisk effekt.

– När vi mätte hur tsunamidebatten påverkat förtroendet för regeringen, visade det sig att regeringen och Göran Persson blivit ganska förskonade. Väljarna ansåg att det handlade om ett personligt misslyckande av Laila Freivalds.

Hans tes är att skandaler ger ett verkligt opinionsmässigt utslag först när valrörelsen på allvar är igång.

– Moderaterna tappade inte väljare förra valet för att de moderata väljarna reagerade på valstugereportaget. Man tappade väljare för att reportaget kraftigt demobiliserade de egna valarbetarna. Luften gick ur dem när de mötte folk på gatorna som hade sett programmet och fick skämmas för det, säger han.

Enligt Sören Holmberg har den kraftigt ökade rörligheten i väljarkåren gjort det vanskligt att använda historiska opinionsmätningar till att sia om valresultatet. Många fler bestämmer sig allt närmare valdagen och tittar man på enbart de senaste tre åren, har vänsterblocket inte hämtat in, utan i stället tappat mellan 0,6 och 2,8 procent de sista tolv månaderna. Markus Uvell är överlag skeptisk till att kalkylera valutgången med hjälp av historisk statistik. Moderaternas jättetapp och folkpartiets raketval 2002, visar att allt kan svänga i sista stund.

– Just nu beror det mycket på hur pass tydliga de olika regeringsalternativen är.

Många väljare rör sig mellan socialdemokraterna och moderaterna och det är tydligt att valet står mellan de två stora partierna. I de senaste mätningarna har sossarna ökat svagt medan moderaterna har legat konstant.

– När valet närmar sig kommer många som röstat på socialdemokraterna att tänka att okej, jag ger dem en chans till, säger Markus Uvell.