Vaccinet biter inte

Sent i söndags kväll utropades Antonis Samaras och hans Ny Demokrati till segrare i det grekiska valet. Om det inte jublades så drogs det i varje fall en lättnadens suck i såväl Bryssel som Berlin. Med Ny Demokrati ser det ut som att Grekland ska kunna bilda en regering som inte kommer att kräva stora omförhandlingar av det avtal som Grekland sedan tidigare slutit med den så kallade Trojkan – EU, IMF och ECB. Det betyder att den grekiska staten därmed kommer få del av nästa utbetalning på de nödlån som är nödvändiga för att betala löner till de grekiska statsanställda.

Det mest akuta hotet om ett grekiskt uttåg ur eurosamarbetet är därmed avröjt. Men det betyder inte att den europeiska skuldkrisen är mycket närmare en lösning. Ju längre krisen varar, desto mer utdragen blir den europeiska lågkonjunkturen.

Under skuldkrisen har läget i Sverige hela tiden sett långt bättre ut än i de flesta andra europeiska länder. Visserligen var hösten mörk även i Sverige, och 2012 spåddes mer eller mindre vara ett förlorat år.

Men när 2012 inleddes fanns plötsligt flera tecken på en snabb återkomst i den svenska ekonomin. Exportefterfrågan gick upp och arbetslösheten visade svagt sjunkande siffror. Svenskt BNP under första kvartalet växte med hälsosamma 1,5 procent.

Konjunkturinstitutet kunde den 28 mars inleda sin rapport »Konjunkturläget« i dur:

»Under årets första månader har svenska hushålls och företags förtroende för ekonomin stärkts. Det är ett av tecknen på att konjunkturen är på väg att vända upp efter en dyster höst.«

Men liksom sommarvärmen under förvåren i maj och juni förvandlats till bister kyla, ser nu också den svenska ekonomin åter mörkare moln dra in. Bara de senaste veckorna har flera tecken synts på att Sverige på allvar håller på att dras ned i den europeiska lågkonjunkturen.

Så sent som i tisdags presenterade organisationen Svenskt Näringsliv sin konjunkturrapport.

Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv, satte ord på siffrorna.

– Vi har haft en svag positiv utveckling. Men precis när vi återhämtat oss kom nästa turbulens, säger han till Fokus.

I Svenskt Näringslivs rapport, som har titeln »Europhobia«, spås BNP i Sverige växa med endast 0,2 procent i år. Visserligen tror organisationen, som andra prognosmakare, att en återhämtning kommer 2013, men osäkerheten är stor.

Orsaken till de försämrade siffrorna finns i skuldkrisens Sydeuropa, och nu sprider sig smittan till Tyskland och andra länder, och därmed också till en liten öppen ekonomi som Sverige.

»Både USA och tillväxtmarknaderna i Kina, Indien och Brasilien bromsar in och kommer inte kunna fungera som draglok för företagen i Europa eller Sverige«, skriver Svenskt Näringsliv.

Kreditkrisen verkar dubbelt, förklarar Stefan Fölster.

– I första hand industrin som får sämre orderingång, det har vi redan sett. Den oro då sprids gör att konsumenterna blir allt försiktigare, säger han.

Att den svenska exportindustrin påverkas av det som just nu händer i världen och Europa fick vi också en signal om förra veckan. Då varnade kullagertillverkaren SKF för sämre siffror och föll kraftigt på börsen. Orsaken var försämrad försäljning i Asien, men också i Västeuropa. SKF:s utveckling säger mycket om framtiden för hela den svenska verkstadsindustrin. Kullager används i bilindustrin och två av de tre största exportföretagen i Sverige säljer just fordon. När SKF känner av minskad efterfrågan på marknaden, gör många andra det också.

Exporten är motorn och drivkraften i den svenska ekonomin. Förra året exporterade svenska företag varor och tjänster för 1 748 miljarder kronor. Det är halva Sveriges BNP.

Sverige är litet och exportberoende och betydligt mer beroende av omvärlden än vad omvärlden är av oss. Så när andra länder inte kan importera våra exportprodukter slår krisen extra hårt mot oss. Osäkerheten i världsekonomin leder till att företagen själva slutar sätta nya pengar i den egna verksamheten.

– Företagen väljer att skjuta upp sina investeringar. Man kör sina lastbilar några år till i stället för att byta ut dem mot nya, säger Stefan Fölster.

Den största delen av den svenska exporten går visserligen varken till Grekland eller Spanien – utan till Tyskland. Men eftersom Tyskland i sin tur är helt beroende av den ekonomiska utvecklingen i de krisande euroländerna är Sverige indirekt lika beroende. Ekonomierna är så sammanflätade.

När den europeiska marknaden sviker, måste därför företagen hitta nya marknader. Det har många redan gjort. Exportrådets chefekonom Mauro Gozzo menar att företagen måste vara ännu mer offensiva.

– Man måste hitta nya nischer. Hitta nya kunder att sälja till. Världen är ganska stor och det finns många länder där tillväxten fortfarande är hyfsad. Det gäller att ha god spridning på sin försäljning. Man kan inte bara sälja i Västeuropa.

När de svenska exportföretagen säljer mindre får det återverkningar på hela ekonomin, i form av arbetslöshet och lägre skatteintäkter.

I veckan presenterade SCB de senaste arbetslöshetssiffrorna, som också gav ett tecken på försämring i ekonomin. I maj 2012 var 410 000 personer arbetslösa vilket motsvarar en arbetslöshet på 8,1 procent. Det är 0,3 procentenheter högre än i april och en ökning som var större än väntat. Samtidigt ökade sysselsättningen – alltså antalet som har jobb – vilket i någon mån talar emot bilden av en större försämring på arbetsmarknaden.

Det allmänna försämrade ekonomiska läget får också återverkningar på ekonomin på ett mer direkt sätt än exportindustrin, i form av konsumenternas humör och beteende. Och här finns en extra problematik i den svenska ekonomin just nu.

Trots att arbetsmarknaden sett relativt ljus ut och reallönerna har ökat, har hushållen blivit mer försiktiga. De har flyttat konsumtionen från kapitalvaror som kräver lån till restaurangbesök och kläder. Framför allt sparar de. Hushållens totala tillgångar är 100 miljarder högre än 2011.

Mauro Gozzo beskriver fenomenet.

– Det finns en otrolig spariver. Hushållssparandet ligger på astronomiska summor. Vi har aldrig legat så högt. Det är inte bra. Om alla sparar så kommer sparandet att minska i värde, säger han.

När exportföretagen viker och den inhemska konsumtionen minskar på samma gång, kan det gå fort nedåt i den svenska ekonomin. Det såg vi hösten 2011 och det ser nu ut att hända igen. Frågan denna gång är hur djup nedgången blir, om den stannar vid den dipp 2012 som prognosmakarna tror på.

Sveriges statsfinanser har hittills varit starka. Men skuldkrisens smitta och den efterföljande avmattningen gör att statskassan gröps ur snabbt. Även här kom bekräftelse på en försämring i veckan.

Enligt en ny prognos från Ekonomistyrningsverket, ESV, blir det ett underskott i de offentliga finanserna i år på 22 miljarder kronor, eller 0,6 procent av BNP. Även 2013 blir det underskott, tror ESV.

Hittills är det dock alltså en vanlig konjunktursvacka som Sverige går igenom. Om Grekland trots allt skulle lämna euron, eller någon annan större katastrof skulle inträffa i skuldkrisens spår, skulle den svenska ekonomin påverkas. Men en djupfrysning i stil med hösten 2008, efter konkursen för investmentbanken Lehman Brothers, ska de svenska storbolagen kunna undvika. Det säger Annika Winsth, chefekonom på Nordea.

– Företagen har goda marginaler. De har gjort upp en strategi över hur man ska agera om vi får ett nytt Lehman. De är vana vid att vara beroende av omvärlden, säger Annika Winsth, som dock inte heller är överdrivet optimistisk över läget i industrin.

– Man är ganska nöjd för att det inte gått så illa. Men det betyder inte att det är bra.

Osäkerheten är stor, men en sak har den senaste tiden visat med all önskvärd tydlighet: det går fort när omvärlden förändrar förutsättningarna för Sverige.