Vad vill socialdemokraterna?
Bild: Åke Ericson
Socialdemokraterna är ett framtidspartiet. Bara så ni vet. Det var budskapet som Stefan Löfvens parti klev in i 2013 med. Efter evigheter av internbråk och ledarskapsproblem och policygräl och allmänna haverier skulle partiet nu lugnt och sakligt försöka visa sig som ett sunt alternativ för de stora skarorna svenskar. Det gick bra ibland. Och ibland inte.
Kongressen såg till exempel ut att gå bra. Den långa diskussionen om vinster i välfärden landade ner i en partitypisk kompromiss. Alla andra frågor löstes ut av små förhandlingsgrupper före debatt i plenum. Inga spår av elakheter mot varandra. Men, så havererade allt på personposterna och plötsligt talade hela Sverige om Veronica Palm och Omar Mustafa. Fast inte på det där framtidssättet som partiets kommunikatörer tänkt sig.
Sedan detta – som kom att kallas Stefan Löfvens första kris – till slut ebbat ut fortsatte den förre detta fackbasens lika lågintensiva som lågmälda arbete att göra socialdemokraterna trovärdiga. Bort med vassa kanter! Bort med det som stör! Om Anders Borg håller fast vid budgetreglerna gör vi det också, helst lite längre! Allt gick rätt bra. Till dess att en ny fråga om socialdemokraterna började mumla sig fram bland politiska kommentatorer. Vad hvilja socialdemokraterna?
Egentligen?
Stefan Löfven hade faktiskt svar. Jobb och utbildning. Det hvilja socialdemokraterna. Om det sedan innebar konflikter mot den borgerliga regeringen, det var en annan femma. Partifolket må vara nöjda med sin ledare, men utanför de trognas skara växer frågan om han verkligen har den där stora planen för Sverige under nästa mandatperiod? I Almedalen ikväll, när veckan avslutas, lever fortfarande frågan: Är detta en statsminister?
Läs Fokus rapportering om socialdemokraterna:
Socialdemokraterna konfronterar sina demoner i huvudstaden.
Lattepappor och betonghäckar
Johannes Forssberg: Jobb och framtidstro är tacksamma ämnen för Stefan Löfven. Diskussionen om toleransens gränser är däremot svår och explosiv.
Inte så mysigt, Löfven
Interna socialdemokratiska fumligheter, kapitel 158.
Konsten att fälla sig själv
När socialdemokraterna tog beslut om välfärden var ett vinstförbud långt borta. Här är hela historien om hur näringslivet efter flera års framgångsrikt lobbyarbete förändrat en bransch värd hundratalet miljarder.
Den sista striden
Stefan Löfven är grabben från Ådalen som lyssnar på Ulf Lundell och svär när han pratar om industrin. Torbjörn Nilsson undrar: Är han en statsminister?
Är detta en statsminister?
Med ordförandeskapen i både KF och Swedbank, och troligen Folksam nästa år, blir socialdemokraten Anders Sundström nu en av landets mäktigaste.
Den röda finansbaronen
Två starka män har gått och en stark kvinna hänger löst. Hur mår egentligen kommunpampen?
Den utrotningshotade pampen
Vem efterträder Malmös starke man? Välfärdsbråket har fött fram en ny kandidat.
Efter Ilmar
Den som vill förstå Stefan Löfven kan lyssna på Ed Miliband. Han vill överlåta fördelningspolitiken till marknaden.
Pengabröder
Sällan har ett beslut varit så väl förankrat som när socialdemokraterna lanserade »framtidspartiet«. Problemet är att ingen vet vad det betyder.
Schlingmanns förbannelse
Omstridda ställningstaganden och agendasättande utspel. LO har blivit en maktspelare igen.
Facklig offensiv
När verkligheten trilskas stavas räddningen fiktion.
Palme, JFK och konspirationen
Drömmen som partiet övergav ekar i böckerna om socialdemokraterna, skriver Torbjörn Nilsson.
Talande tomhet
Ledarskribenten och före detta pressekreteraren Eva Franchell ger sin bild av vad som gått snett inom socialdemokratin i den nya boken »Partiet – en olycklig kärlekshistoria«.
"Vissa kan göra revolt"
Carina Moberg, politiker och gruppledare, dog den 15 augusti 2012, 46 år gammal.
Minnesord.
Mikael Damberg, socialdemokraternas gruppledare, efter sin andra partiledardebatt i riksdagen:
»Jag fick en flaska bubbel av Stefan«
Läs mer: Fokus om Almedalen
