Inrikes

Valkampanj som vore det 1994

Publicerad 2014-05-01

Bild: Dominique Hommel /tt

EU-valrörelsen skulle kunna vara den mest spännande 2014. I alla fall om man med spännande menar en där åsiktsskillnaderna mellan partierna syns tydligt. Kampen om mittenväljarna är nämligen mindre viktig än i riksdagsvalet. Statsvetare säger precis som flera av partiernas kampanjstrateger: Valdeltagandet är så lågt och valrörelsen så kort att det i första hand gäller att locka de egna kärnväljarna ur sofforna.

Dessutom är väljarna mer expressiva i EU-valet. Det finns ingen regeringsfråga att ta hänsyn till och det finns en större benägenhet att låta enskilda sakfrågor styra partivalet. Nya eller tillfälligt uppblossande diskussioner kan få stort genomslag. Profilerade småpartier belönas.

Men så finns det en sak som rör till det för debattlystna politiker: EU-frågan. De svenska väljarna har ända sedan inträdet till stor del röstat efter hur mycket makt de vill att EU ska ha. Undersökningar från tidigare val visar att dimensionen överstatlighet kontra nationellt självbestämmande har nästan lika stor betydelse som höger-vänster-dimensionen.

Och visst påverkar det partiernas retorik. Den som bläddrar i de svenska partiernas EU-kampanjmaterial kan lätt få för sig att det är 1994 igen. Folkpartiets kampanj heter helt enkelt »Ja till Europa«. »Skicka inte fler ja-sägare till Bryssel«, ryter vänsterpartiet å sin sida. Andra partier placerar sig någonstans däremellan. Kristdemokraternas kandidater pratar om att »minska centraliseringen«, medan centerpartiet fantiserar om ett EU som är »smalare men vassare«.

Problemet är att retoriken säger ganska lite om vad partierna kommer att rösta igenom. EU-parlamentet kan inte återföra beslutsbefogenhet till nationell nivå. Ett sådant beslut kräver en fördragsändring. Inte heller kan EU-parlamentet krympa EU:s budget, som flera partier föreslår. Budgeten är redan fastslagen fram till 2020. Och trots att euron varit en het potatis för väljarna i tidigare EU-val och är en av tre prioriterade nej-frågor för junilistan är det riksdagen som fattar det beslutet.

Det EU-parlamentariker kan göra är att rösta ner förslag som de tycker går utöver vad EU ska syssla med. Men där blir frågan också mer komplicerad. Olika partier använder sig nämligen av argumentet om minskad centralisering i helt olika sammanhang. Inte ens EU-kritiska vänsterpartiet och sverigedemokraterna går till val på att rösta nej till förslag som ligger i linje med den utveckling de vill se i Europa bara för att begränsa EU:s makt.

När man ser till vilka större frågor som parlamentet kommer att ta ställning till under nästa mandatperiod framträder helt andra konfliktlinjer, där centraliseringsfrågan byter plats mellan olika partier.

En av de tyngsta frågorna under mandatperioden är frihandelsavtalet med USA. Avtalet innebär bland annat harmonisering av lagar och regler på en rad skilda områden och innehåller en omtvistad klausul som ger företag rätt att stämma stater för lagstiftning som omöjliggör förväntad vinst. Konfliktens ytterpoler är moderaterna å ena sidan, som menar att avtalet kan stärka sysselsättningen i EU, och miljöpartiet och vänsterpartiet å andra sidan som anser att de kalkyler moderaterna räknar på kräver att man avtalar bort bland annat miljö- och konsumentskyddslagar.

Här är det alltså moderaterna som vill frånta nationerna självbestämmande, medan miljöpartiet och vänstern stretar emot.

Men i en annan viktig fråga, EU:s klimatmål, är rollerna omvända. Där förespråkar miljöpartiet tillsammans med centerpartiet och vänsterpartiet mer detaljerade regleringar på EU-nivå. De nöjer sig inte med ett övergripande utsläppsmål, utan vill bland annat ha ett särskilt mål för förnybar energi. Detta vänder sig moderaterna emot med motiveringen att beslutet bör fattas av nationerna själva.

Om då frågan om EU:s maktbefogenheter är felställd, vilka frågor skulle den kunna ge plats för i valrörelsen?

Tittar man på sakfrågor som ligger på EU-parlamentets bord är just klimatfrågan en ganska god gissning. Förutom klimatmålet ska riktningen inför FN:s stora klimatmöte 2015 dras upp och handeln med utsläppsrätter ses över. Här har de svenska partierna olika lösningar. Miljöpartiets kampanj går ut på att just få till en kamp mot moderaterna om värdet av detaljmål och risken att miljölagstiftning får stryka på foten i frihandelsförhandlingarna.

Där finns också ett starkt väljarintresse. Miljöfrågor var helt dominerande när väljarna själva fritt fick besvara varför de röstat som de gjort i SOM-institutets val-undersökning vid EU-valet 2009. Den här gången får frågan extra aktualitet av att FN:s klimatpanel släppt sina rapporter under våren.

EU-val är känsliga för nya politiska skiljelinjer. Vid förra valet röstades piratpartiet in genom att frågor om upphovsrätt och integritetsskydd på nätet blev stora i valrörelsen. Även den frågan kommer att vara aktuell i EU-parlamentet under nästa mandatperiod när dataskyddsförordningen ska klubbas.

En annan valfråga som partistrateger och statsvetare själva pekar på är asylpolitiken. Kommissionen har markerat ett behov av att EU-länderna tar emot fler kvotflyktingar så att asylsökande slipper riskera livet på illegala vägar in i unionen. Här finns tydliga åsiktsskillnader mellan partierna, där sverigedemokraterna vill minska flyktinginvandringen, medan inte minst folkpartiet lyft fram EU-ambassader och en ökad flyktingmottagning som en prioriterad fråga. Asylpolitik hamnar ofta långt ner på prioriteringsordningen för väljare, men det är andra förutsättningar i just det här valet. Frågan har fått stor uppmärksamhet i samband med Lampedusakatastrofen och kriget i Syrien. Sannolikheten att det kopplas till EU-valet är också extra stor, bland annat eftersom Sveriges kommissionär Cecilia Malmström har ansvarat för frågan.

Detta till trots finns det inga garantier för att EU-valet över huvud taget avgörs av EU-frågor. Medan dimensionen överstatlighet kontra nationellt självbestämmande minskade något i EU-valet 2009 tyder väljarforskningen på att den till viss del ersattes av inrikesfrågor. När SOM-institutet mätte vilka frågor som varit viktigast för väljarnas val av parti 2009 toppade tre frågor som de klassade som inrikespolitiska: inställningen till privat sjukvård, sänkt skatt och marknadsekonomi. Kanske, resonerade statsvetarna, överskuggades EU-valet av det stundande riksdagsvalet. Och den gången var det ändå över ett år mellan valen.