Vänsterpartiet: Sämst i Sverige

Lars Ohly står vid ruinen. Grått hår. Blå jeans. 1664, läser han på skylten i skogsbrynet, anlades Edske masugn. Man var först i världen med bessemermetoden. Sen dog det. Järnverket inne i Hofors tog över.

– Folkbildning! utbrister vänsterpartiledaren. Fan vad jag gillar sånt!

Fåglarna kvittrar. Sören Bergqvist – värd, vänsterpartist, metallare – bullrar om ett svartsjukemord. Lars Ohly säger att vänsterpartiet firar 90 år i höst.

Oklart, dock, om det ska betraktas som gravöl.

Förra året förlorade Lars Ohly en tredjedel av sina väljare från 2002. Bara hälften av Gudrun Schymans från 1998 är kvar.

I opposition krälar partiet kring fem procent i mätningarna, trots att regeringen konstant har tappat förtroende det senaste året. Missnöjesrösterna har gått till Mona Sahlin.

Över hälften, 54 procent, av väljarna vet inte vilka frågor vänsterpartiet diskuterar eller driver, visar en ny undersökning som Synovate gjort på Fokus uppdrag.

– Jag är faktiskt inte förvånad. Det anmärkningsvärda är att fler kvinnor, väldigt många LO-medlemmar och en tredjedel av de egna väljarna heller inte vet, säger Nicklas Källebring, analytiker på Synovate.

1988 publicerade Timbros förlag Ratio boken »Det politiskt omöjliga«. Varför lyckas vi inte sänka marginalskatterna? frågade författarna. Jo, svarade de, för att borgerligheten uppfattas som en kyrkoruin.

Nitton år senare är läget omvänt. Vänsterpartiet viftas bort som omodernt, orealistiskt, omöjligt. Apart.

– Det ska vi banne mig kämpa mot, säger Lars Ohly till Sören Bergqvist i Bergslagen.
I Gefle Dagblad står det att Swebus avskedar två fackliga företrädare. Grejen är inte att det sker i det nya arbetarpartiets Sverige.

Grejen är att ingen tycks bry sig.

På tåget upp sken solen. Då vickade Lars Ohly på tårna och sa en sak som lät märklig.

– Trösklarna är för höga, sa han.

Han menade att många tycker som vänsterpartiet, men ändå inte röstar djuprött.

Mätningar stöder påståendet. Svenskarna gillar allmän välfärd, ett svagt EU och sex timmars arbetsdag.

Men det konstiga var språket. Det var nymoderatska. Ja, gamla moderater som Maud Olofsson pratar också om »höga trösklar«. Men en vänsterpartist?

Detta är ett av tecknen på att något har hänt i det tysta i vänsterpartiet sedan valet.

Tonfallet internt är nytt.

Självkritiken är, till skillnad från i socialdemokratin, grundlig. Det råder konsensus att man varit urusel på att prioritera, kommunicera och framstå som trovärdiga. Och att förändring krävs.

Fyra nya arbetsgrupper väljer nu ut profilpolitik till 2010. Kommunikationsstrategin är kopierad från moderaternas Per Schlingmann. Vänsterpartiet ska lyssna, driva det folk vill och så var det det där med att sänka trösklarna.

Enligt Lars Ohly innebär strategin att partiet ska bli mer radikalt men samtidigt mer realistiskt. Vilket låter motsägelsefullt.

Å andra sidan kommer inte idéerna från honom själv. Vänsterpartiet har generationsskiftat. Makten ligger i dag hos en grupp personer som kom in i politiken på 90-talet. Där finns Aron Etzler, som i nya boken »Trondheimsmodellen« sammanfattar projektet Det Nya Vänsterpartiet.

Tanken är att vänstern åter ska kunna ingjuta optimism, som i Holland och Norge.

Holländska Socialistiska partiet blev valvinnare genom att vara mot etablissemanget och framstå som att de lyssnar på väljarna. Norska Socialistisk venstre lyckades tack vare en stor folkrörelsekampanj från de norska facken bli tillräckligt trovärdiga för att hamna i regering.

Det handlar inte om att ändra politiken, utan profilfrågorna och attityden utåt.

Vänsterpartiet ska bygga folkrörelse.

Därför är Lars Ohly i Bergslagen den här dagen.

Han måste få facken med sig.

Sören Bergqvist är 62 år och har varit nämndeman i 25. Därför drar han historier om brottslingar hela tiden. Facket tog honom in i politiken. Han är en av få vänsterpartister i IF Metall.

– Överallt där jag jobbat har det varit rött, säger han. Men sossar förstås, alltid sossar.
Detta är ett av Lars Ohlys problem.

Den radikala vänsterns framgång i Norge byggde på att flera fackförbund struntade att ge pengar till socialdemokraterna och satsade på en egen opinionsbildning.

Svenska LO har starkare koppling till sitt parti, saknar stora förbund för offentliganställda som tar strid mot privatiseringar, och framstår inte medialt som ett under av modernitet.

Sannolikheten för att IF Metall eller något annat fack går i spetsen för en stark, framgångsrik utomparlamentarisk kampanj för välfärd är rätt liten.

I Holland vann vänstern genom gräsrotsinsatser, men också spektakulära aktioner som gav genomslag i medierna.

Svenska vänsterpartiet lyckas inte nå ut. Det klarar inte av att skapa intressant konflikt och debatt. Fredrik Reinfeldts och Mona Sahlins namn förekommer åtta gånger så ofta som Lars Ohlys i svenska medier på nätet sedan maj, visar en ny undersökning som omvärldsanalysföretaget Updatum gjort.

– Många skulle nog internt hålla med om påståendet att vi just nu är Sveriges sämsta parti, som en ledande vänsterpartist uttrycker det.

En ruin, säger uppslagsböckerna, är en övergiven byggnad. Lars Ohly lämnar resterna av Edske masugn och spåren av det som skapade arbetarrörelsen. Han sätter sig i bilen och pratar om vikten av att tro på drömmarna igen.

Lokalradion spelar en positivistisk samba med en hockeykör som om och om igen gastar refrängen: »Vem ska betala?«

– Fan vilken musik, mumlar Lars Ohly.

Sen vrider vänsterpartiledaren ner volymen.

Vänsterpartiets nya namn

Josefin Brink
Partiets nya stjärna. En av få som har besegrat arbetsmarknadsministern i riksdagsdebatt. Spås bli vice partiordförande på nästa kongress. Tidigare journalist och tjänsteman på Jämo.
Född: 1969

Ali Esbati
Maktfaktorn i kulisserna.
Som ordförande i programkommissionen har den tidigare Ung vänster-ordföranden stor påverkan på partiets politik. Nyliberalerna skräms av betygen från Handels. Stor bloggare.
Född: 1976

Aron Etzler
Sätter agendan. Chefredaktör på Flamman, som med sitt breda nätverk styr debatten i partiet. Har skrivit boken »Trondheimsmodellen« om vänstern i Norge och Holland. Var med och skrev alanalysen.
Född: 1973

Jenny Lindahl Persson
Pr-konsulten. Var Ung vänster-ordförande i mitten på
90-talet. Blev pr-konsult men kom tillbaka som informationschef. Har fått partiet att ifrågasätta sitt sätt att kommunicera.
Född: 1972

Kalle Larsson
Den unga veteranen.
Var tung i Ung vänster på 90-talet och klättrade snabbt. Blev riksdagsledamot 1998 och har fungerat som den nya generationens radikala spjutspets. Sitter i VU.
Född: 1969

Rossana Dinamarca
Kommunpolitikern. Journalist och lärare som via Trollhättans kommun kom till riksdagen 2002. Viktig i partiets utbildningspolitik. Har gjort snabb karriär i partiet och sitter nu i VU.
Född: 1974